Human Rights Sweden

Demonstration mot bombningar i Mogadishu

2007-11-19T20:49:00.000+01:00

Jag var och demonstrerade idag mot bombningar i Mogadishu.

Din underskrift kan betyda mer än du tror...

2007-10-30T12:52:00.000+01:00

Rasism i vardagen möter oss alla.

2007-10-18T05:17:00.000+02:00

Nyligen så har en samarbetspartner till mig Robert Hammar stått upp mot vardagsrasismen i media. Han uppmärksammade hur media i Finland i sin bevakning hela tiden i onödan tryckte på kulturell bakgrund. Det gällde rubriker såsom "Rysk man mutar polis för att slippa böter". Mannens ursprung har ju absolut ingenting att göra med individens agerande. Rubriker som dessa leder till en ökad rasism och fördomar. Du kan lyssna på hans debatt med chefredaktören på HBL.

Vi måste på alla håll stå upp mot generaliseringar och fördomar. Vi är alla olika och vi behöver ett samhälle som sträcker sig globalt. Låt inte dina fördomar göra så att du går miste om vänner för livet och erfarenheter utöver det lilla extra. Agera och stå upp mot dem som förtrycker andra.

Forum för levande historia har gjort en film om just det här och den ligger på You tube så du kan enkelt sprida den via din blogg eller Facebook. Se till att få andra att förstå. De har också ett projekt riktat till skolungdom just om det här, Spela roll.

Baltic Sea is suffering from several environmental problems

2007-10-15T06:47:00.001+02:00

Foto:Micke-fi
Today is Blog Action Day. Lets make a statement for an improvet environment. The focus is on climate but it is not the only environmental problem our lifestyle leads to.

Baltic Sea is a brackwater sea which are under severe pressure from the surrounding countries. The politicians talk endlessly that something must be done. Still we see how ships empty their tanks in it and the surrounding agriculture are spewing out nutrition that also make algae grow rapidly in the Baltic Sea. We can some summers see when the different levels of nutritions substance are so high that the sea turns in to a brown,green goo that even the boats have problems to move in.

Something has to be done and this is many environmental problems are an international problem. It needs International laws that will be expensive to break and also one need an effective surveillance plus effective environmental courts. As it is now the laws are not controlled of the enviornments needs but the economics of the country. Make it then VERY expensive to break the laws otherwise there will be no change.

This is mainly a political problem where politicians try to avoid taking harsh desicions and instead our environment suffer. The problem now is that it may already be too late since the ecosystems are already finding new balance and it will probably be irreversible. Put some more pressure on your local politicians to make the right environmental decision and not only look to the economic side of the problem.

Allmän kurs på Internet : Läs Matematik A, Svenska A, Engelska A, Religion, Samhällskunskap och mycket mer

2007-10-09T10:29:00.000+02:00

Få behörighet i Matematik A, Svenska A + B,Samhällskunskap och mycket mer. Vår skola har lediga platser kvar för kurser som börjar i oktober så varför inte plugga upp så att du får behörighet att söka universitet och högskola. Litet utbildning har inte skadat någon. Passar inte dessa kurser kanske du kan hitta någon annan som passar bra.

Utbildning är en mänsklig rättighet...

Uppdatering: För att förtydliga så vill jag klargöra att du kan inte läsa upp dina betyg eller få betyg på en folkhögskola. Du kan dock läsa så att du får likvärdiga kunskaper för att få behörighet att läsa på Universitet och högskola. Om du läser på folkhögskola mer än 30 veckor kan du också få ett omdöme. Du söker till Universitet och högskola i en speciell folkhögskolekvot. Jag uppmanar alla att ta reda på vilken utbildningsväg som passar dig bäst. Kontakta studievägledare på de universitet och högskolor du tänker söka till för att veta vad du behöver för att nå dit.

På Bloggar.se: studera, matematik, naturkunskap, svenska, engelska, samhällskunskap, religion, allmän kurs

About the world...

2007-10-09T10:19:00.000+02:00

Miljö och mänskliga rättigheter

2007-10-07T23:35:00.000+02:00

Det är lätt att tro att dessa inte hänger samman men om vi inte skapar hållbara samhällen så faller också de mänskliga rättigheterna. Vi måste arbeta även för miljö. Skrämmande exempel så som medicinindustrin i Indien där det pumpas ut antibiotika och andra substanser rätt ut i vattnet utan rening. Vår strävan efter billiga mediciner går ut över andras rätt till en ren miljö.

Sida har också gett ut ett dokument som just tar upp relationen mellan miljö och mänskliga rättigheter (pdf).

Spel lär dig mer om mänskliga rätigheter

2007-10-07T23:29:00.000+02:00

Spela kunskapspelet "Prisoner of War" och lär dig mer om mänskliga rättigheter och röda korset. Det är ett rollspel där du får tänka dig in i en annan situation. Du vinner på att läsa litet om Röda korset innan du börjar spelet.

Det är ett av många lärorika spel du kan hitta hos Nobelpriskommitéens sida.

Free Burma

2007-10-04T12:05:00.000+02:00

Om mobbning och hur vi ska tackla det

2007-10-03T10:40:00.000+02:00

Caroline skriver inlevelsefullt om sina egna erfarenheter om mobbning på förskola om hur problematiken startar tidigt. Är det här vi ska ta tag i det? Mycket intressant läsning.

I mina egna efterforskningar på förskola, har jag sett problemen ganska tydligt. Jag har sett ett gäng på 4-5 småkillar ge sig på en annan kille konstant, han får inte vara med dem och leka. Anledningarna är många. Pojken försöker hela tiden komma in i gänget, det går bra i några minuter, sen ger de sig på honom igen. Glåpord, öknamn slag med spadar, pinnar och annat. Man får tänka på att dessa pojkar endast är 4-5år gamla, med de vet redan hur de ska såra någon annan.
Ett annat fall är en liten flicka, ungefär 4år. Hon vandrar runt för sig själv, söker sig ofta till personalen för att få lite bekräftelse, men oftast är det bara hon. Ibland försöker hon komma in i de andra barnens lek, men blir konstant nekad. ”Vi vill inte att du ska vara med”, är vad hon får för förklaring.

Dawit Isaak har nu varit fängslad i sex åt

2007-09-24T12:30:00.000+02:00

I sex år har Dawit Isaak varit fängslad. Läs mer om hans situation på Free Dawit och kika också på bakgrunden. Det är svårt att veta om han vinner på om man ska vara tyst eller om man ska vädra sin kritik.

Facebook ett sätt att uppmärksamma och stödja olika MR frågor

2007-09-19T09:19:00.000+02:00

Årets tema är Netcommunities och Facebook är den starkast växande netcommunityn. Facebook har en mycket stark viral effekt vilket gör att man snabbt kan sprida sina tankar och idéer till vänner och bekanta som sedan sprider sig till deras vänner och bekanta. Det är en enorm utveckling. Jag lägger en brasklapp också för det är ju egentligen också en slags frivillig åsiktsregistrering. Så fundera själv litet innan du lägger ut allt för privata uppgifter. Jag själv har inte registrerat mig i mitt fulla namn av den här anledningen. Det är också en tidstjuv så tänk på hur du spenderar din tid på Internet.

Du kan ändå använda nätverken för att stödja och sprida positiva tankar och idéer via Facebook. Rebecka kom en fråga till mig där hon berättade om att hon hade idéer att använda blogg för att sprida information om en fråga som hon brinner för. Blogg är en bra plattform för att publicera, men Facebook är en bättre plattform om man vill sprida tankar och idéer.

Jag gav rådet att skapa en Cause eller gå med i en om det redan fanns en i hennes fråga. Där kan hon verka med sin blogg eller direkt i Causen skriva och informera om sina tankar. Ecpat till exempel har en insamling mot Trafficking och barnporr. Doctors without borders likaså.

Uppsatser.se - en utmärkt sida när man söker källor

2007-09-18T11:34:00.000+02:00

Original artikel publicerad hos MKFC.

Uppsatser.se skulle ju kunna användas till fusk, men jag brukar ofta kontrollera arbeten och uppgifter. Det händer litet då och då att jag upptäcker plagiat och min erfarenhet är att det ofta sker på grund av dålig planering och tidsbrist. Jag tror att man ska uppmuntra till korrekt användning av andras information och kreativt skapande så får man också kursdeltagarna att vara kreativa och inspireras istället för att plagiera.

Jag brukar tidigt i mina kurser ta upp det här med källkritik, källförteckning och plagiat. Vi publicerar också en hel del av elevernas arbete på kursbloggen för Mänskliga Rättigheter. Publicering tror jag är bra mot plagiering också. Ingen vill nog upptäckas som en fuskare. Jag fann massor av trevliga uppsatser på högskolenivå som mina studenter och säkert många andra när jag sökte där på Mänskliga Rättigheter. Du kan säkert finna en hel del uppsatser som passar dina behov.

Via: Jan Svärdhagen

På Bloggar.se: plagiat, fusk, uppsatser, internet, källkritik

Nyfiken på Indien?

2007-09-17T08:18:00.000+02:00

Jag sprang på en intressant blogg om Indien. Det är Per Johan Andersson som skriver om sin upplevelse av Indien. Det är bra att få en bild av ett land med så många problem och möjligheter. Det finns massor av problem, men också massor av goda exempel. Per Johans blogg är en bra inkörsport till att bli nyfiken på Indien.

Han skriver med inlevelse om sina upplevelser och delar med sig av sin syn på Indien. Läs och njut av språket som också är som en explosion av upplevelser. Här kan du lära hur du kan skriva och fånga läsaren. Läs till exempel artikeln om en Maxad stad. Du hittar säkert fler pärlor och bra saker skrivna om Indien.

Om hemlöshet i Sverige

2007-09-12T08:55:00.000+02:00

Caroline skriver om hemlöshet och hur otryggt det är att inte ha en fast tillvaro.

Att ha ett hem är en självklarhet för de flesta av oss. Ett hem innebär trygghet, och det är dit vi återvänder om vi haft en tuff dag. Hemmet är utgångspunkten, tryggheten. ”Mitt hem är min borg.” Men vad vi ofta inte tänker på, är de människor som saknar den tryggheten.
De hemlösa.

Skriv själv om de hemlösas situation och länka till inlägget. Tillsammans kan vi påverka politiker så att de ser hur viktigt det är med den här problematiken.

Studiebesök hos Rädda barnen

2007-09-11T13:23:00.000+02:00

Rebecka var på Studiebesök hos Rädda barnen inför Lärande i Arbetslivet. Hon har skrivit om sina upplevelser på sin blogg:

Sitter i en korridor, vagt upplyst med en rad av ett tjugotal likadana lampor uppsatta bredvid ett tjugotal likadana dörrar med likadana namnskyltar en av dörrarna står på glänt och jag hör mummel från ett samtal mellan en man och en kvinna. Det hörs skratt, en svängdörr längst ned i korridoren slås upp och en man kommer gåendes hans svarta kostym skor har en liten klack som avger ett eko, han saktar ned framför mig, kikar över glasögonen. Jag hälsar och han svarar artigt och ilar vidare. Golvet är av svart ”marmor” och väggarna blå målade i en ganska vackert mild blå färg, i fönstren står det gröna krukväxter på rad...läs mer

Gå dit och läs. Hon har även skrivit om andra saker som är mycket läsvärda.

De brasilianska barnen i favelan

2007-09-10T11:42:00.000+02:00

Av: Karin
I favelan Morro da Vitoria är livet inte lätt för barnen. Vissa av dem har inte tak över huvudet och mat finns inte alltid på bordet. I våras svalt ett barn ihjäl.
Hur ska barnen kunna ta sig ur det här livet? Vad måste ske för att barnet ska kunna växa upp och skaffa sig ett drägligt liv utanför favelan?

Favelan Morro da Vitoria.
I nordöstra Brasilien ligger staden Fortaleza. Där finns det inte mindre än 72 olika favelor (kåkstäder). Det största problemet i favelorna är arbetslösheten, ca 50 % av innevånarna var arbetslösa.
Till följd av den kommer fattigdomen, befolkningen har inte råd att försörja sig själva och sina familjer. Droger, prostitution samt kriminella handlingar så som rån och stölder är vardagen uppe i favelan. Barnen och ungdomarna dras in i detta liv mycket tidigt då de inte har någon chans till utbildning.

Brasiliens situation.
Hur är då läget i Brasilien idag, speciellt i staten Ceará där Fortaleza ligger?
Börjar med lite allmän fakta om landet. Brasilien är både till ytan och befolkningen det största landet i Sydamerika. Det bor drygt 188 miljoner människor i landet, men man vet inte säkert. Människorna i favelorna räknas inte, så det är många miljoner mer. Runt 20 % av Brasiliens hushåll lever under fattigdomsgränsen (Gränsen för fattigdom är enligt FN den inkomstnivå som kan anses som minimum för att försörja en familj med mat, bostad, kläder, medicinska behov o.s.v.) och inkomstskillnaderna är enorma.
Lula heter landets president, och han valdes på nytt till Brasiliens ledare 2006. Han var populär i Fortaleza där han fick nästan 90 % av rösterna. Han är omtyckt av de fattiga eftersom han gör mycket för dem. Ceará är en av Brasiliens fattigaste stater.

Karta över Brasilien.
Fortaleza ligger vid kusten i nordöstra delen av landet.

Barnen i favelan.
Barnen i favelan får gå i skolan drygt 2 timmar per dag. De är uppdelade i 3 grupper, en grupp går i skolan på morgonen, den andra mitt på dagen och den tredje på eftermiddagen. Det är så för att skolans resurser inte räcker till, alla barnen kan inte gå i skolan hela dagen. Det finns för få lärare och lokaler. Lärarnas låga löner gör att det ofta blir strejk, följden av det blir att barnen tillbringar dagarna på gatan, där de lätt kommer i kontakt med droghandeln.
När de sedan blir äldre har de möjlighet att gå på motsvarande gymnasium. Det många inte vet är att barnen från favelan faktiskt har fördel när de ska börja på universitetet, men det är många sökande och svårt att komma in, men de får gå där gratis och får en bra utbildning.
Många har redan blivit kriminella eller börjat arbeta långt innan gymnasiet, och tänker därför aldrig på universitetet som en möjlighet i deras liv.

Jag, Karin Fransson, när jag arbetade som volontär i favelan Morro da Vitoria. Här med min pysselgrupp som jag hade 2 gånger i veckan.

Hur kan de förbättra barnens situation?
Jag tror det viktigaste är att få upp barnens ögon, att få dem att förstå att det finns ett liv utanför kriminaliteten och favelan. De måste få bort barnen från gatorna, se till att de får ett intresse, att de har något att göra, något som de brinner för.
Organisationen Projeto Amigos da Comunidade (Samhällets vänner) ordnar olika aktiviteter i Morro da Vitoria, så som engelska- och spanskaundervisning, teater-, dans-, pyssel-, teckningsundervisning, smyckestillverkning för arbetslösa kvinnor, fotokurs, studiecirklar och informationskvällar om droger, sexualitet och annat som intresserar ungdomar.
Man måste se till att barnen får drömmar och ett mål i livet.
Universiteten måste komma ut i favelorna och berätta om sig själva, berätta att det finns möjligheter även för dem.

Källor
Internet
Organisationen Projeto Amigos da Comunidades hemsida, information om organisationen hämtad 2 september 2007.

Landsinformation om Brasilien, hämtad den 3 september 2007

Landsinformation om Brasilien, hämtad den 3 september 2007.

Karta från Wikimedia Commons

Intervju
Mateus, Katja (september 2007), projektansvarig för Projeto Amigos da Comunidade i Brasilien. Intervju angående Brasilien samt barnen i favelan.

Wikipedia - ett sätt att presentera sina projekt och tillföra information

2007-09-09T18:08:00.000+02:00

Ann-sofie har tillfört information till Wikipedia om Svarta pantrarna. Det som är bra med wikipedia är att folk kommer att korrigera det och formatera det. Om vi blir fler som tillför information och kunskap så får vi en allt större källa till kunskap.

Givetvis kommer det granskas kritiskt och det är då viktigt att tillföra de källor där man har funnit sin information. Jag är själv aktiv till och från i Wikipedia och tycker att om fler är aktiva kommer vi att få ett oslagbart uppslagsverk.

Det finns ju kritik att olika personer kommer och lägger in subjektiv information. Vi kunde inte allt för längesedan höra om att CIA hade varit och ändrat i wikipedia. Det har de säkerlig gjort tidigare i olika uppslagsverk. Skillnaden är att det nu kan upptäckas och det är enkelt att korrigera tillbaka. Det är det som är styrkan med Wikipedia plus att vi också får en mängd information från olika källor.

Jag startade artikeln om Global Uppvärmning just med tanken att försöka samla olika information av olika teorier på ett ställe. Tanken med wikipedia är just att man skriver från en neutral ståndpunkt.

Självsvält i farliga nätcommunities

2007-09-06T13:45:00.000+02:00

Nätcommunity kan vara positivt och lära känna andra människor som du delar samma intresse med, men det kan också vara negativt. Jan Svärdhagen skriver om Etik och moral på Internet. Idag tar han upp anorexi och ProAna där han pekar på faran med anorektikter som hetsar varandra i nätverk.

Det är nog viktigt att föräldrar och lärare i skolan tar upp även negativa sidor samtidigt som man visar Internets positiva sidor. Lyft fram det positiva, men var medveten om det negativa.

Schools without borders skapar nya möjligheter

2007-08-27T08:53:00.000+02:00

Schools without borders arbetar i Vila Aliança i Rio de Janeiro med att skapa nya möjligheter för ungdomar med liten framtid. Ungdomarna lär sig att hantera kamera med hjälp av fotografer.

Det är ett sätt att ge de starkare självkänsla och också få viljan att utvecklas. Kanske det här skulle vara bra även för svenska ungdomar.

Blogaction Day - blog about environment the 15th October

2007-08-16T15:51:00.000+02:00

You should also join the Blogaction Day to make a statement about the environment on the 15th october.. It is a human right to have a clean environment. We will not survive if we don't take steps to make the situation different. So lets show people in power that your voice counts as well.

Kan rättvisa vara subjektiv?

2007-08-15T11:47:00.000+02:00

Av:Rebecka
Jag tror definitivt att rättvisa kan vara subjektiv. Det är en rättvisa som påvisar vår individualitet. Vad rättvisa är för oss kan bero på så många olika faktorer så som ålder, andlig tillhörighet, yrke eller speciella intressen. Vår specifika situation kan också påverka vad vi anser rättvisa vara. Själva ordet rättvisa går att placera in i olika slags fack till exempel så kan man antyda att det skulle kunna finnas materiell rättvisa, andlig rättvisa eller varför inte praktisk rättvisa. Och på grund av detta så måste rättvisan vara subjektiv för alla vill vi olika samt att våra åsikter skiljer sig åt. Det en materialist anser sig ha rätt till kanske en starkt religiös person anser vara överkonsumtion av materiella ägodelar och absolut ingen rättvisa.

Om man tittar på en situation där en person lever under misshandel eller förtryck kan man också se att rättvisa ter sig annorlunda för olika personer, förtryckaren kanske anser att han/hon bara är omtänksam medans den utsatte känner sig kontrollerad och utsatt, det betyder att varje individ själv måste dra en gräns för vad som är acceptabelt eller rättvist. Och vart den gränser går kan ingen säga utom personen ifråga.

Rättvisa kan även ha att göra med olika familjeförhållanden, eller socialt status. I en litet mer ovanlig familjekonstellation där för exempel barnet kan ha två mammor och en pappa eller två pappor så är det högst troligt att barnet växer upp med andra tankegångar och har en helt annan bild av rättvisa än jämnåriga kamrater och tar med sig de värderingarna i vuxenlivet för att sedan definiera rättvisa på ett sätt som kollegor eller vänner inte gör. Den sociala statusen tror jag ligger som en stor grundsten för hur rättvisa kan te sig, med det menar jag att klyftan mellan rättvisa och rättvisa kan te sig väldigt stor när till exempel två parter krigar eller liknande. De rika kanske träter för att få mer medans de fattigare träter för att överleva.

Men för att någonting ska vara helt och hållet rättvist så måste det vara objektivt. Då ska inte vem man är spela någon som helst roll eftersom vi alla har samma värde. Vi har rätt till samma livskvalité. Men samtidigt så kan man inte säga att man helt och hållet ska dra alla människor över en kam för att uppnå rättvisa. Vi måste se till individerna och deras enskilda behov, en väldigt rik och mäktig man i toppskiktet inte få lika högt bidrag som en man boendes under en kartong i slummen.

Så vad vi anser rättvisa vara är subjektivt, men själva rättvisan måste vara objektiv.

Watercone - making saltwater into fresh

2007-08-14T01:11:00.000+02:00

I found this nice blog which wrote about watercone. Water is a necessity and one doesn't realize its importance until its missing. Finding easy, cheap solutions like this is important for so many people. The simple primary needs must be seen to before one can see to other matters.

I say with ease that water and good sanitations is a human right. Pictures of Qbera make my stomach sick. Knowing that people drink muddy water at the same time they water the golf course just nearby. Olle has written about it though in swedish but look att det picture where you can see the difference between Qbera and the golfcourse closeby.

Maybe we can find more solutions like watercones and make all people have clean fresh water.

Studera Allmän kurs: Matematik A, Svenska A+B, Religion A, Samhällskunskap A och mer

2007-06-19T14:47:00.000+02:00

Vår skola har lediga platser kvar för höstens kurser så varför inte plugga upp så att du får behörighet att söka universitet och högskola. Litet utbildning har inte skadat någon. Passar inte dessa kurser kanske du kan hitta någon annan som passar bra.

På Bloggar.se: studera, matematik, naturkunskap, svenska, engelska, samhällskunskap, religion, allmän kurs

Roadmap to eLearning

2007-06-14T15:11:00.000+02:00

På Bloggar.se: elearning, utbildning, internet, elärande

Ett informationsblad om Våldtäktsmän

2007-06-07T02:55:00.000+02:00

Ett informationsblad som Pernilla har skrivit. Det är bra information angående våldtäktsmän och kring det. Informationen hoppas nå framför allt killar och män. Läs och begrunda.

Det är uppdelat i två sidor så att du enkelt kan skriva ut det på en A4 på var sin sida. Vik det på mitten och du har ett informationsblad att dela ut.

Sida1 och Sida2

Ett trovärdigt våldtäktsoffer

2007-06-06T08:07:00.000+02:00

Av Pernilla

En varm sommarkväll runt millennieskiftet sitter några ungdomar och festar. Fyra killar och en tjej. Två av killarna sitter vid köksbordet. De är tysta. De tyckte att det slutade vara roligt för en halvtimme sedan, när en av killarna började spotta på flickan och kalla henne hora. Killen drog ner flickan till undervåningen med en av de andra. De två killarna vid köksbordet hör skratt och flås. Efter en stund kom en av killarna upp, han stödjer sig på sin krycka han gått med de senaste veckorna efter en trafikolycka. Han håller kryckan upp mot taket, likt en segergest. Foten på kryckan är blodig. Han skrattar och utropar ”titta” flera gånger. De andra runt köksbordet, kollar bara ner ännu en gång mot bordsskivan och förblir tysta.

Dagen efter vaknar flickan på en madrass. Hon är naken och hennes pubeshår har rakats bort. Hon ligger nedsölad med spyor, blod och urin. Någon har satt på henne ett par höga stövlar, de är inte hennes.

Efter det får hon glåpord efter sig, hon blir kallad slyna och billig. Helt okända människor skrattar och pekar mot henne i staden. De säger att hon får skylla sig själv.

Hon blir kallad kryckhoran.

Varje år blir ca 2000 tjejer våldtagna, men bara var femte tjej anmäler våldtäkten. Några få av dem är gruppvåldtäkter. RFSU gjorde på 1980-talet en undersökning med 184 stycken medverkande kvinnor som blivit våldtagna, den ses av många som den bästa undersökningen som gjorts i det här ämnet:

30 % av kvinnorna våldtogs av en ytlig bekant, till exempel en man de träffat på krogen och följt med hem.
21 % våldtogs av en man de kände väl, en kompis, sambo eller före detta partner. Resten är helt okända gärningsmän.
76 % av kvinnorna hotades inte av något vapen., utan mannen använde sin kroppsstyrka eller verbala hot för att kunna genomföra våldtäkten.
Var tredje kvinna våldtogs i sitt eget hem och lika många våldtogs i gärningsmannens eller någon annans hem.
Överfallsvåldtäkterna på offentlig plats, som till exempel en park, står för 25 % av fallen.
38 % av kvinnorna uppger att de inte gjorde något motstånd eller försvarade sig, antingen för att de var så paralyserade av skräck att de inte kunde röra sig, eller för att de inte vågade bråka emot.
Fyra av tio kvinnor har inte gått till polisen och anmält våldtäkten. Bland anledningarna som nämns är att de utgår från att de inte kommer att bli trodda, de är inte svenskspråkiga och har svårt att göra sig förstådda, de har blivit våldtagna för många år sedan och inte orkat bearbeta händelsen förrän långt senare, eller de har inte trott att det är lönt att gå till polisen om inte samlaget har fullbordats, det vill säga om inte mannen fått utlösning.

Det perfekta offret

Det finns många olika sorters våldtäkter. Enligt den samhälleliga normen så finns det en typ av våldtäkt. Den bilden består oftast av en man som överfaller en flicka eller kvinna utomhus, vid ett grönområde till exempel. Det många inte förstår är att den typen av våldtäkt bara utgör en liten del av de våldtäkter som blir anmälda varje år. Vår lagbok har tyvärr inte lagar som hjälper oss när det sker en våldtäkt som inte är helt enligt normen. Om ni har läst statistiken ovanför så ser ni ändå hur annorlunda det är mot den ”normala våldtäkten”, där en man hoppar ut genom ett par buskar.

En åklagare i Stockholm berättar hur det perfekta våldtäktsoffret ska vara och se ut:

”Det måste vara en kvinna som är utomordentligt trovärdig. Man måste kunna avläsa chock och avvikande beteende efter våldtäkten. Hon måste kunna berätta för att bli trodd, men berättelsen får inte vara för bra för då verkar den uppgjord. Det får inte finnas frågetecken kring hennes beteende. Annars är det svårt att få till åtal, och en fällande dom är det inget tal om. Inte nog med att en flicka blir våldtagen, hon ska också se ut och uppträda på ett perfekt sätt för att tas på allvar.

”När det skett ett rån mot en bank eller mot ett postkontor händer det att vi journalister intervjuar någon professionell krishanterare eller psykolog som berättar hur jobbigt det är för brottsoffren. Det är vanliga kassörskor och kunder som har stått nära döden, sett rakt in i en pistolmynning, som har bakbundits eller tvingats att lägga sig ner på golvet.

Journalisten frågar: ”hur reagerar folk på väpnade rån”?

”Det går inte att svara på”, säger krishanteraren och redogör för hur otroligt olika människor reagerar på att bli rånade och hotade, just för att människor är olika.

Det kan vara kassörskan som aldrig mer kan gå till jobbet efter rånet, eller hennes kollega vid kassan bredvid som är på jobbet redan morgonen därpå och bara är arg. Urförbannad och ilsken, skriker så fort så fort hon tänker på de där djävla rånarna som tog sig rätten att komma in här på vårt kontor. Människor är ju olika. Men inte när det gäller våldtäktsoffer. Om inte kvinnan stämmer överens med den givna bilden av hur En Våldtagen Kvinna ser ut och beter sig, så har hon en omöjlig uppgift framför sig.” Skriver Katarina Wennstam Flickan och Skulden.

Det är sommar, och vid en bro står en trettonårig flicka och väntar på en träff när ett grabbgäng dyker upp på sina cyklar. De stannar och börjar prata med flickan, frågar varför hon är ensam och om hon är oskuld. De promenerar bredvid henne, någon sätter krokben för henne och hon faller omkull i gräset. De är över henne och tafsar, drar i kläderna och håller för hennes mun. Minst två av killarna har samlag med henne, kanske fyra.

Tre av killarna döms till våldtäkt, och en kille döms för medhjälp till våldtäkt. Domen fick de efter flickan har fått frågor som vad hon hade för kläder på sig, om hon haft sexuellt umgänge förut, om hon var berusad av alkohol eller narkotika, om hon har tagit betalt för att ligga med pojkarna bland annat i rätten.

Inget finns däremot noterat om pojkarnas sexuella moral, alkoholvanor, kvinnosyn eller om de till exempel har för vana att ge sig på ensamma tjejer i parker. Det enda som konstateras är att ingen av killarna förekommer i belastningsregistret.

Denna flicka var inte alkoholpåverkad eller drogpåverkad på något sätt under våldtäkten, det gör det också till en våldtäkt. Om flickan varit påverkad på något sätt hade pojkarna möjligtvis dömts till sexuellt utnyttjande. Överfallsvåldtäkter har störst chans att väcka åtal, men det är inte de som är vanligast.

”1 april år 2005 ändrades en våldtäktsparagraf. Om en man på något sätt lyckades göra en kvinna redlös, eller sättas i vanmakt mot hennes vilja eller utan hennes vetskap, så fick mannen straff för våldtäkt. Den nya våldtäktsparagrafen säger att om en kvinna försatt sig själv i vanmakt eller blivit redlöst berusad av sig själv, så är det domen våldtäkt mannen får i fråga, om han utnyttjat hennes tillstånd. ” Står det i Katarina Wennstam bok Flickan och Skulden.

”Många jurister, däribland den gamle justitieministern Thomas Bodström, menar att denna lagstiftning är verkningslös då, trots lagändring, förövare inte döms till våldtäkt med motiveringen att kvinnan inte varit försatt i vanmakt eftersom hon minns många delar av gärningen.

Motfrågan dessa kritiska jurister då ställer är om det överhuvudtaget går att väcka åtal utan att kvinnan

har minnen av gärningen, då det oftast saknas vittnen i våldtäktsärenden. Thomas Bodström

menar att det måste ske en ändring av den nya lagändringen för att den ska kunna användas

som det var tänkt från början, det vill säga att det ska räknas som våldtäkt då en kvinna inte

har förmåga att samtycka till samlag oavsett om hon själv försatt sig i eller ofrivilligt eller mot

sin vilja blev försatt i denna situation (Rapport”, SVT, 3/11 2005).” skriver Katarina Wennstam.

Intervju

Jag har haft en kort intervju med en tjej vi kan kalla Helena, hon är 23 år och bor sedan ett år tillbaka i en lägenhet utanför Nora.

Hur länge sen var det du blev våldtagen?

Svar: Det är 8 år sedan övergreppet skedde.

Hur gammal var du?

Svar: Jag var 14 år.

Hur känner du nu inför det?

Svar: Nu har jag en viss distans till det hela, men skuldkänslor och skam har infunnit sig från och till i hela mitt liv efter det. Man känner sig kränkt, annorlunda och inte lika mycket värd som andra tjejer.

Varför väljer du att ställa upp i en intervju?

Svar: Jag tycker mest att det kan vara kul att någon är intresserad av min berättelse och sedan vill jag självklart att många ska bli mer delaktiga i ämnet.

Hur lång tid tog det innan du kunde berätta om det?

Svar: Det tog 1 år innan jag berättade för någon.

Vem var den första du berättade för?

Svar: Jag och min bästa vän stod vid vårt ”speciella ställe” och talade om pojkar och allmänt intressanta saker. Hon fick ur mig på något sätt som jag inte kommer ihåg att jag hade en hemlighet jag inte hade berättat för henne. Hon tjatade på mig i en oändlighet och till slut så tog jag mod till mig och talade för första gången om det som hade inträffat med någon. Jag skämdes, fick yrsel och hjärtat bultade som aldrig förr. Efteråt kände jag en tomhet jag inte kan förklara.

Hur reagerade den personen?

Svar: Hon blev nog rätt förvånad, och nu kan jag känna att hon nog inte helt trodde på mig i början. Vi var rätt unga och hon var lite misstänksam av sig. Efter ett tag så märkte jag däremot att hon engagerade sig i ämnet och letade upp olika alternative till hjälp åt mig, hon hatade honom som hade våldtagit mig och vi spirade planer för att komma åt honom, vilket vi självklart aldrig försökte med.

Hur reagerade dina föräldrar?

Svar: Min mor och far blev chockade, men de ställde upp till 100 % och försökte hjälpa mig på de sätt de kunde. Nu däremot så vill de helst inte prata om det.

Hur kommer det sig?

Svar: De är enkla människor. Vill jag prata om det så lyssnar de, men de kan inte riktigt förstå varför jag fortfarande drömmer mardrömmar, och varför jag är rädd för honom.

Kände du mannen som våldtog dig?

Svar: Ja, han var en nära vän till familjen.

Träffar du på honom något nu?

Svar: Nej, jag har inte sett honom. Jag vet däremot att han har en flickvän och bor ihop med henne och hennes barn. Det känns väl inte så bra, eftersom jag hörde av min syster att han tydligen hade våldtagit sin nya tjej en gång, men jag vet inte hur det gick.

Hur gick övergreppet till?

Svar: Vi var på promenad i en skog som ligger i utkanten av Örebro. Han började tafsa, och ville att jag skulle suga av honom. Han tog ett järngrepp runt min arm och tvingade ner mig på marken, tvingade min mun till hans penis och tryckte mitt huvud i upp-och-ner rörelser när den var inne. Jag var panikslagen och han var väldigt stark. Han ville sedan ha samlag med mig bakifrån, han viftade helt enkelt runt mig och jag stod på alla fyra. Jag skrek, men ingen hörde. Han slog mig i huvudet när jag skrek och jag blev lite yr. Mer detaljer behöver vi väl inte gå in på, men jag kände mig inte längre som en människa efter det.

Tyckte du att ni hade bevisning nog för att få honom dömd?

Svar: Eftersom det hade gått så lång tid efter övergreppet så självklart så fanns det inga bevis direkt. Det ledde inte till något alls.

Ledde det till åtal?

Svar: Nej, det gjorde det inte. Jag blev kallad till förhör och fick berätta för en kvinnlig polis om övergreppet.

Kände du att du fick det stöd du behövde?

Svar: Polisen erbjöd inte direkt något stöd. Jag hade gått på psyket i närmare ett eller två år innan jag berättade om övergreppet, så de gav mig mest som råd att fortsätta gå dit.

Hur betedde du dig sexuellt efter övergreppet?

Svar: Jag blev mer intresserad av sex på ett sätt. Då jag redan var ”oren” så kunde jag ha sex som jag ville, eftersom jag undermedvetet tyckte att jag inte hade något att ta till vara på. Fast när det väl kom till kritan så gjorde jag oftast inget, jag blev istället upprörd och rädd. Jag skojade mycket om sex och verkade nog utåt sett mest nonchalant om ämnet. Jag litade inte på killar, och fortfarande har jag inte mycket respekt för dem tyvärr. Jag kan lätt utgå ifrån att den jag träffar är ett egoistiskt svin istället för att ge honom en chans.

Har du berättat öppet för dina partners om övergreppet?

Svar: Kanske inte i början, men efter ett tag när jag börjat lita på killen ifråga så har jag berättat och jag har haft turen att få stöd och förståelse av de flesta.

Är det någon du inte fått det av?

Svar: Det är en av dem som inte riktigt tyckte att det var något med det. Fast han tänkte mest på sig själv när det gällde allt möjligt.

Vad skulle du rekommendera en tjej om hon blivit våldtagen?

Svar: Jag vet inte, söka hjälp så fort som möjligt, men sen så är det så svårt det där. Man kan bara hoppas att hon får stöd från sin familj, och att hon som sagt får någon form av terapihjälp.

Är kvinnor inte trovärdiga som offer

Sommaren 2002 var Maria ute med sina arbetskamrater och drack. Men hon var helt slut efter mycket slit på jobbet så hon ville hem och sova. Hennes arbetskamrat Muhammed erbjöd henne sovplats. De var goda vänner och han bodde nära jobbet, så hon tackade ja.

När de kom dit stupade de i sängen och somnade väldigt snabbt. Efter en stund vaknar Maria av att en man är inne i henne, och hon börjar skrika och fäkta med armarna. Hon ser att det är Muhammeds bror Hussein som är på henne, och inte Muhammed. Muhammed jagar ut Hussein ur lägenheten efter en stund, och skriker sedan frågor till Maria som varför hon knullar hans bror. Maria är vettskrämd och chockad.

Efter några dagar anmäler hon händelsen. En polis ringer henne när hon är ute bland en massa folk och vill förhöra henne, hon säger att hon står lite dumt till, men han fortsätter att fråga henne massor med kränkande och fördömande frågor. Efter det strular polisen ihop Hussein med Muhammed, att det var han som hade försökt våldta henne, men det ordnade sig sedan. Sedan efter att de har förhört Hussein så ringer de Maria igen. Polisen ifrågasätter allt Maria sagt och säger denna gång. Han menar att det är mycket lättare att tro på männens historia. Hon känner sig kränkt och fylld med skam.

Så vitt Carina vet idag gjorde de aldrig en teknisk undersökning i Muhammeds och Husseins lägenhet, och de förhörde aldrig några av hennes arbetskamrater som kunde styrka att hon knappt drack något den kvällen. Däremot fick hon ett brev där det stod att förundersökningen är nedlagd och ”gärningsman okänd”. Fortfarande tvättar hon sig och duschar flera gånger om dagen för att få bort smutsen.

Tyvärr är inte Marias berättelse ovanlig. Vad beror det på att olika fall leder till åtal och fällande domar, och andra inte?

Av det jag läst så har det kommit fram att om man blir våldtagen så är det mycket upp till slumpen hur slutresultatet kommer att se ut. Blir man förhörd eller utredd av ”rätt polis” så finns det större chans att det leder till åtal och att man blir trodd på, enligt många brottsofferstödjare, målsägarbiträden och drabbade kvinnor.

Ett exempel: Lena är en tvåbarnsmamma i medelåldern som våldtogs av en bekant sommaren 1999. Det dröjde nästan två månader innan hon polisanmälde händelsen. Då hade såren läkt och blåmärkena bleknat, de sönderslitna kläderna hade hon slängt och det fanns inte heller några vittnen till övergreppet. Dessutom hade hon frivilligt hoppat in i våldtäktsmannens bil i tron att hon skulle få skjuts hem. Hon hade ljugit för sin egen son om händelsen. Ett klassiskt ”omöjligt fall”.

Ändå dömdes mannen ett halvår senare till fyra års fängelse för våldtäkt, försök till våldtäkt, olaga frihetsberövande och övergrepp i rättssak.

Varför?

Enligt kvinnans målsägarbeträde handlade det bara om ”genuint polisarbete”.

En flicka som blev våldtagen 1997 av tre stycken killar anmälde detta, och det ledde till rättegång. Åklagaren beslutade att flickan bara hade gjort ett halvhjärtat försök att komma undan pojkarna, och fast hon hade sagt nej till pojkarna så var det inte våldtäkt eftersom han tyckte att hon inte befunnit sig i något hjälplöst tillstånd. Det betraktades inte som sexuellt utnyttjande heller så pojkarna gick fria.

Flickan som blev våldtagen i inledningen av denna artikel anmälde händelsen, och det hela gick till rättegång. Hon fick höra att hon hade ett ”bra case”. Ändå fick hon lära sig snabbt att de utgick i rättegången från att hon var den Onda, den som ville sätta dit de snälla pojkarna och helst kanske ville tjäna någon krona på alltihop. Hon fick kränkande frågor och bilder på hennes underliv visades upp för allmän beskådan i det lyckta rummet.

Pojkarna däremot fick enbart sina personalia upplästa, där det står antecknat om de varit i klammeri med rättvisan förut. Det var inga kränkande eller fördömande frågor om deras leverne. Hon hade ett ”bra case” sa de till henne, ändå tog det två år innan domen föll över pojkarna som våldtagit henne. De dömdes för grovt sexuellt utnyttjande, och fick två år på särskild anstalt. De åkte fast på grund av att de ”snälla” killarna vid bordet berättade sanningen efter ett tag, hade de inte gjort det så hade antagligen inte fallet gått till rättegång.

Men hur kan man förvänta sig att lagboken ska vara till för kvinnan också, när det blev olagligt att våldta sin fru först 1965. Innan det fick många kvinnor lida sig igenom sina ”äktenskapliga förpliktelser”. Fast det stod fortfarande inte enligt lagen att det då var våldtäkt, det kallades ”våldförande” när en man tvingade sin hustru till sex.

Källförteckning:

http://theses.lub.lu.se/archive/2006/01/19/1137671050-5746-442/Tanya_Ucar_o_Rusen_Canpolat.pdf

http://www.allakvinnorshus.org/tjejjouren/statistik.htm

Mycket av denna artikel är hämtad från Katarina Wennstams bok ”Flickan och skulden.”

En del är ordagrant och en det mesta är omskrivet i texten utav mig, men det är en bok som berörde mig väldigt mycket och en väldigt viktigt bok som alla borde läsa.

Lagen, Kvinnan & Rätten

2007-06-06T03:24:00.000+02:00

Av: Rebecka

När en kvinna blivit utnyttjad av en annan människa, när hon fått känna på hur det känns att bli totalt utnyttjad och använd. Då kan sorgen och smärtan ta olika vändningar, i vissa fall låter hon det bara fortsätta i det oändliga, låter sig bli trampad på om och om igen. I andra fall har hon det mod och den styrka som det kräver för att sätta ner foten och säga nej! Det här är inte rätt. Han har ingen som helst rätt att trampa på mig.

Kvinnan kanske kontaktar en kvinnojour och ber om hjälp eller så kanske hon går direkt till polisen och ber att få göra en anmälan. Det finns också kvinnor som blir utsatta för ett vålds brott och någon i deras närhet kontaktar polisen för att få stopp på den smärta som hon utsetts för eller blev utsatt för.

Hur det än gick till att polisen eller kvinnojouren blev inblandad så är det bra att de blev det. För ingen ska behöva bli trampad på eller utnyttjad, vare sig det rör sig om en enskild händelse eller ett upprepat mönster. Det är inte lätt alla gånger att veta hur man ska gå tillväga för att sätta dit den som gjort en illa, och det är sannerligen inte lätt att sätta dit den som gjort en illa om det är den person som man en gång blev förälskad i och som man delar sitt liv med, i det här fallet bra och avskyvärda stunder.

Men för många kvinnor är just en polis anmälan det som behövs för att de ska få upprättelse. Anmälan och förhoppningsvis rättegången och senare straffet är samhällets sätt ur kvinnans perspektiv att säga, vi tror på dig och vi accepterar inte att du ska bli illa behandlad. Det kan vara väldigt skrämmande att ge sig in i anmälningsprocessen. Man vet kanske inte hur det ska gå till vad händer när jag gjort min anmälan, kommer de tro på mig? Det kanske var mitt fel och nu kommer alla att veta vilken hemskt människa jag varit som uppmuntrat någon att behandla mig på ett sådant här sätt. För den som blivit utsatt för flera år av misshandel av sin make eller sambo kommer det förmodligen att kännas väldigt dubbelt, å ena sidan kommer det kännas som en lättnad att nu kanske det äntligen är över men å andra sidan fruktansvärt att "skvallra" på den som man älskar…

Det som kanske känns mest skrämmande är nog känslan av att inte veta huruvida hon ska bli trodd eller inte. Vi alla har nog läst ett eller annat skräck exempel på hur offret blivit bombarderad med frågor i rättegången, precis som om det varit hennes fel att hon gått ut med sina vänner för att ta en öl, och kvällen blev sen och hon dessutom hade en kjol på sig som inte täckte vaderna. Samhällets dubbla attityd gentemot dessa kvinnor kan vara nog så skrämmande.

För även om kvinnan har stöd från olika organisationer och jourer är det attityden att inte bli trodd som klistrar sig fast i hennes inre. Men tyvärr är det en process som måste gås igenom, även gärningsmannen måste få en rättvis prövning. För ibland är han inte en gärningsman och det är det man vill vara helt säker på. Rättsväsendet vill vara hundra procent säkra på att det är rätt man till rätt brott, och inte någon oskyldig.

Vi kan bara hoppas att det i slutändan är rättvisan som segrar. Det ända sättet att få veta om man ska gå segrande ur rättssalen är om man vågar ta det första steget efter misshandeln eller våldtäkten som är att anmäla.
Det vanligaste är att man gör en anmälan till polisen, genom att gå ner till polisstationen och tala om varför man är där. Då hjälper poliserna nere på stationen kvinnan att göra en anmälan.

Offret får sedan sätta sig ned med en polisman och samtala om det som skett. Polisen dokumenterar allt som man säger som kan vara av värde för en utredning, polisen dokumenterar även person uppgifter på de inblandade parterna.
Detta kallas en förundersökning, det är alltid en åklagare eller en polis som håller i förundersökningen. Efter en förundersökning kan det hända en av två saker, antingen så leder förundersökningen till åtal eller så läggs den ner, beroende på om åklagaren anser att det finns tillräckligt med bevis. Väl i rättssalen är det upp till åklagaren att bevisa för domstolen att ett brott verkligen har begåtts.

Lagen, Kvinnan & Straffen
Ett åtal är över, den åtalade ansågs skyldig och ska få sitt straff, Men kvinnan kanske inte känner sig nöjd med det straff som utdelats, eller så kanske gärningsmannen anser sig ha blivit oskyldigt eller för hårt dömd. Då kan man göra en överklagan till hovrätten det måste göras senast tre veckor från den dag domen meddelats, man gör en överklagan skriftligt. Det går till så att man skickar in sin önskan om överklagan till tingsrätten som i sin tur skickar den till hovrätten som gör en prövning i målet. Då sätter man in en jurist i ärendet, han får gå igenom vad som sagt och gjorts i målet. Sen får han göra en muntlig redovisning för tre domare. De avgör sen huruvida målet ska tas upp i hovrätten eller om det ska avslås.

Om alla parter nöjer sig med det straff som utdelats är det här många gånger första gången som kvinnan kan sätta sig ner och verkligen tänka igenom allt som hänt. Det brukar också vara det här som kallas för den första dagen på kvinnans nya liv. Hon har fått sin upprättelse, blivit trodd på, den man eller kvinna som orsakat henne en sådan smärta ska få sitt straff. Men vad gör man nu då? Plötsligt kanske allt känns så tomt. Hon vill inget annat än att jubla av glädje men ändå känns de så ensamt. Varför kan man fråga sig? Vad går hon och surar för nu har hon ju fått som hon vill? Men det är en fullt normal reaktion. All den stress, oro och rädsla som man samlat på sig under en ganska lång tid tar ut sin rätt. Här gäller helt enkelt att rida ut stormen. Vissa gör det i sin ensamhet medan andra behöver professionell hjälp för att komma upp till ytan igen. Kvinnans närstående måste vara observanta och försöka tolka hennes reaktioner och känslor.

I fråga om straff så är det vanligt att gärningsmannen får ett så kallat kombinationsstraff det betyder att domstolen dömer den åtalade till två eller fler olika straff t.ex. fängelse i kombination med böter. Vilket slags straff den skyldiga ska få beror på många olika faktorer, dels på vad det är för ett brott som skett, hur grovt brottet varit, gärningsmannens kriminella bakgrund om så finns, Samt hans eller hennes mentala hälsa. Domarna måste även se till de Svenska lagarna när de delar ut straff.

Den Svenska lagen om våld mot kvinnor
5§
Den som tillfogar en annan person kroppsskada, sjukdom eller smärta eller försätter honom eller henne i vanmakt eller något annat sådant tillstånd, döms för misshandel till fängelse i högst två år eller, om brottet är ringa, till böter eller fängelse i högst sex månader. Lag (1998:393).

6§
Är brott som i § ¤ sägs att anse som grovt, skall för grov misshandel dömas till fängelse, lägst ett och högst tio år.
Vid bedömande huruvida brottet är grovt skall särskilt beaktas, om gärningen var livsfarlig eller om gärningsmannen tillfogat svår kroppsskada eller allvarlig sjukdom eller eljest visat särskild hänsynslöshet eller råhet. Lag (1988:2).

4a§
Den som begår brottsliga gärningar enligt 3, 4 eller 6 kap. mot en närstående eller tidigare närstående person, döms, om var och en av gärningarna utgjort led i en upprepad kränkning av personens integritet och gärningarna varit ägnade att allvarligt skada personens självkänsla, för grov fridskränkning till fängelse, lägst sex månader och högst sex år.
Har gärningar som anges i första stycket begåtts av en man mot en kvinna som han är eller har varit gift med eller som han bor eller har bott tillsammans med under äktenskapsliknande förhållanden, skall i stället dömas för grov kvinnofridskränkning till samma straff. Lag (1999:845).

Kvalitetsmätning vt2007

2007-06-05T08:56:00.000+02:00

Jag är litet besviken på att så få deltog i kvalitetsmätningen och jag vet inte riktigt varför. Kanske inte informationen nådde fram. Det är bättre om fler deltar och ger sin åsikt så att vi kan utveckla och förbättras. Det var roligt att jag fick sådan positiv respons.

Som lärare känner jag mig litet stolt, men samtidigt känns det som jag vill veta mer. Så ni kan gärna kommentera här nedanför anonymt om det är ytterligare information som bör tilläggas. Vad kan göras bättre. Hur skulle ni vilja att kursen fungerade? Vad kan göras bättre?

En sak som jag själv har reflekterat litet över är att se till att era egna publikationer skulle samlas så att det kunde vara enkelt att följa det ni skriver.

Jag fick en idé igår som jag ännu inte har kollar med min rektor så jag vet inte hur hon ställer sig till det ännu. Tanken är att skapa en multimedial community där vi tillsammans kan bygga kunskap och information om Mänskliga rättigheter. Där kommer finnas möjlighet till en egen blogg. Du kan lägga upp filmer, bilder och musik. Där finns forum och mycket mer. Jag har ett perfekt domännamn som skulle passa för detta. Återkommer när jag vet mer om detta.

Jag vill veta vad ni tycker om idén. Låter det spännande och engagerande?

Pressfrihetens dag och FN hedrar ryska journalister

2007-05-03T19:00:00.000+02:00

På pressfrihetens dag hedrar FN ryska journalister som betalat för yttrandefrihet med sina liv. Det känns enormt viktigt att vi i demokratiska länder faktiskt protesterar när man bryter mot mänskliga rättigheter. Jag stod själv utanför Egyptens ambassad och vädjade att Egyptens regering skulle ta sitt förnuft till fånga. Kareem är en bloggare som sa sin mening om regimen och universitet han gick på. Även om man inte tycker som honom ska inte han behöva bli fängslad för sina åsikters skull.

Europaportalen påtalar att även i Europa har vi länder med inskränkt presssfrihet. Demokrati och mänskliga rättigheter är något som vi alla måste kämpa för hela tiden. Det har ju inte minst den senaste tiden med kriget mot terrorism visat. Hela tiden inskränkts vår integritet på terrorismbekämpningens altare. Betänk att det dör fler människor i trafiken än av terrorism. Jag försvarar verkligen inte terrordåd, men är det bevakning och lagar som löser problemet. Det känns som ett piller som ska dämpa symptomen inte bota sjukdomen.

DN har skrivit om olika platser i världen där man offrar det fria ordet och fängslar personer som yttrar sin åsikt.

Gör din röst hörd också och kämpa för demokrati och mänskliga rättigheter. Skaffa en blogg du med och berätta om orättvisorna så att regimer inte i tysthet kan förtrycka och tortera.

Freedom for Kareem

2007-04-26T10:23:00.000+02:00

I ett dussin olika städer världen över kommer man att demonstrera fredligt i hopp om att Egypten ska fria den 22-årige bloggaren.

Johan Norberg skriver om det och här har du tid och plats om du vill delta.

Here is the Stockholm event:

27 April, 12.00

The Egyptian Embassy, Strandvägen 35

Speakers: Henrik Alexandersson, Stefan Geens, Johan Norberg, Mattias Svensson, Henrik von Sydow, Jonas Virdalm.

Andra bloggar om: mänskliga rättigheter, egypten, blogg

Svarta Riksdagen

2007-03-08T03:00:00.000+01:00

Av: Federico

Foto: SqueakyMarmot

Inledning

Fler än var fjärde latinamerikan har afrikanskt ursprung- nio av tio lever under fattigdomsstrecket. Nu startas för första gången Latinamerikas svarta riksdag.

Jag har besökt den förste svarte riksdsagsledamoten i Uruguay:

Edgardo Ortuño, som även varit med om att starta el Parlamento Negro de las Américas- Latinamerikas svarta riksdag- för att synliggöra afrolatinamerikanernas extrema situation.

Fakta

Representanter från 22 länder i den amerikanska kontinenten sitter i parlamentet. Bland annat från Colombia, Dominikanska Republiken, Argentina, Ecuador, Brasilien, Uruguay, Jamaica, Costa Rica, Venezuela, Peru och Trinidad & Tobago.

Edgardo Ortuño är den första svarta riksdagsledamoten i Uruguay- ett land med över 170.000 svarta invånare (av tre miljoner). Var med om att grunda Latinamerikas svarta riksdag.

Analys

Under åratal har myten om den etniska demokratin i Brasilien, Cuba, Uruguay och resten av kontinenten spritts runt om i världen. Men det svarta och det vita Latinamerika är två skilda världar. Ju vitare- ju mer makt och längre liv visar ny statistik från FN:s utvecklingsprogram UNDP. Nu har Latinamerikas svarta riksdag skapats av svarta politiker runt om i Latinamerika.

- Att behandla människor som lever under olika omständigheter lika, är att upprätthålla olikheterna, säger Edgardo Ortuño och sätter sig på sin stol i regeringsbyggnaden mitt emot Palacio Legislativo- det uruguayanska riksdagshuset- i Montevideo.

36-årige Edgardo Ortuño har tidigare arbetat som historielärare och han har läst FN:s nya statistik som tydligt visar att rasismen i Latinamerika utrycker sig genom enorma socioekonomiska klyftor.

Ett exempel på klyftorna är FN:s rapport med index över den mänskliga utvecklingen i världens länder. Där ligger Brasilien på 66:e plats. Men om man delar på den vita och svarta befolkningen i Latinamerikas största land skulle det vita Brasilien hamna på 44:e plats i rankingen, medan det svarta återfinns långt ner på 105:e.

Den svarta befolkningen i Brasilien – den största i världen efter Nigeria- tjänar endast hälften av det den vita får i lön.

Rasismen gör även att vita brasilianare lever längre, 71,5 år medan afrobrasilianarnas förväntade livslängd är 66,2.

- Latinamerikas svarta befolkning har haft ett historiskt underläge i flera sekel. Därför jobbar vi i Latinamerikas svarta riksdag bland annat för kvotering, säger Edgardo Ortuño medan hans sekreterare kommer in för att snabbt informera honom om dagens uppbokade aktiviteter.

När Frente Amplio blev det första socialistiska partiet att vinna ett uruguayanskt riksdagsval, 2004, blev Edgardo Ortuño den första afrouruguayanen att titulera sig riksdagsledamot i landets 186 år gamla historia.

- Det gör att jag känner ansvar för att att studera och offentliggöra afrouruguayanernas sociala situation. Latinamerikas svarta riksdag jag nu är med om att starta har blivit en viktig lobbygrupp för kontinentens svarta befolkning, säger Edgardo Ortuño och går in på internet för att visa olika studier som organisationen utfört.

Han visar att nästan hälften av de afrolatinamerikanska kvinnorna arbetar som hemhjälp och avsaknaden av svarta i företagsledningar är nästan total.

- Kulturellt skiljer sig många länder i Latinamerika från resten av världen framförallt genom vår musik, där har afrolatinamerikanerna ofta skapat element som utgör sitt lands identitet, säger Edgardo Ortuño och nämner den afrouruguayanska Candombe-musiken som exempel.

Foto: Juan Cubilla

- Det är bland det mest uruguayanska som finns. Men den verkliga medvetenheten om den svarta befolkningens situation och roll här i landet är extremt dålig.

Latinamerikas afrikanska historia börjar med kolonialtidens slavhandel. Det var bland annat i denna kontinent som historiens första svarta republik, Haiti, grundades.

Förra året hade Latinamerikas svarta riksdag ett möte i Costa Rica och har redan börjat påverka regeringar runt om i kontinenten.

- Jag tror européer har mycket att lära av det jobb vi gör. Medan vi i Latinamerika kämpar för vår utveckling, genomgår Europa en stor tillbakagång när det gäller mänskliga rättigheter, säger Edgardo Ortuño och nämner olika folkgruppers situation i Europa och omvärlden.

- Mellanöstern och elfte september visar att olika etniska gruppers integration inte bara påverkar i ett lokalt perspektiv, utan även globalt.

Källor:

Statistik från Världsbanken och FN. Intervju med Edgardo Ortuno.

Relationen Iraks diktatur – USA:s regeringar

2007-03-06T01:53:00.001+01:00

Historisk bakgrund
Relationen mellan Iraks diktatur och västs regeringar, speciellt USA:s och Storbritanniens, går tillbaks till tidigt 1900-tal. Första halvan av århundradet var Irak en monarki i princip under brittiskt styre. 1958 utbröt en revolution där Irak frigjorde sig från monarkin och blev en självständig republik. Den regering som kom till följd av revolutionen överlevde i fem år, innan USA:s inblandning i Irak för första gången på riktigt gav sig till känna. Rädslan för att Irak skulle hamna under Sovjets inflytande och att oljeintressen skulle nationaliseras resulterade i att det nationalistiska Baath-partiet 1968 officiellt tog över makten. Efter detta maktskifte följde en nu ganska välkänd diktatur i över 35 år. Under denna diktatur har ett stort antal brott mot mänskligheten begåtts, både med omvärldens samtycke och misstyckande. Västvärlden har givit sitt samtycke när det passat dem, och sitt misstyckande när det passat. Under många årtionden har folk i Irak fått lida till följd av diktaturen och västvärldens politik gentemot denna, som har fått uttryck genom diverse större och mindre händelser. Både när västvärlden varit inblandade eller inte inblandade i, samtyckt eller ogillat dessa brott, har människor fått lida oerhört och miljoner har fått sätta livet till följd av denna relation, som fortfarande pågår i större skala än någonsin.

Händelser och Brott
Här följer en redogörelse för några av de största brotten mot mänskligheten som har skett under relationen Irak-USA, från och med Saddams officiella maktövertagande 1979. Värt att inte glömma här är åren mellan Baath-partiets maktövertagande och Saddam Husseins statskupp, där väldigt många människor förföljdes, torterades, fördrevs och avrättades. Allt med omvärldens tysta samtycke.

Saddam Hussein kommer till makten
1979 var det år då Saddam Hussein officiellt tog makten och blev Iraks president. Detta skedde genom en statskupp, där han i parlamentet tog över talarstolen, avsatte sin kusin och ropade upp namn på påstådda förrädare som direkt avrättades på hans order (1). Lämpligt nog skedde detta i samma skede som den islamiska revolutionen i Iran, där den västvänlige Shahen störtades och en islamisk stat upprättades med ayatolla Khomeini som ledare. Saddam Hussein själv var sen tidigare känd som den hårdföre mannen i Baath-ledningen, och med honom nu som diktator förvärrades den mänskliga situationen avsevärt i Irak. Hussein använde propaganda som fyllde de hårt regimkontrollerade medierna för att befästa sin dominerande roll i samhället. Dessutom använde han sig av en enorm terrorapparat som hade koll på allt och alla. Mord, tortyr och våldtäkter var standardmetoder för att hålla befolkningen i schack. Folket uppmuntrades att angiva vänner och familjemedlemmar och det var även straffbart att inte angiva Saddamfientliga aktiviteter (2).

Iran-Irak kriget
Det finns många versioner av officiella anledningar till vad som utlöste kriget mellan de båda länderna. Farorna av den islamiska revolutionen, hotade oljeintressen, gränstvist och andra politiska intressen sades ligga bakom. Augusti 1980 invaderade Iraks styrkor Iran. Från början var kriget en framgång för irakierna, men snart slogs de tillbaka och kriget fördes över till Irak 1981 och utvecklades till ett utnötningskrig (3). Så gick det fram och tillbaka under åtta år, och konsekvenserna av detta krig i form av människoliv var brutal. En miljon människor dödades och ännu fler skadades, och miljoner människor flydde dessa länder.

USA hade eget intresse i kriget. USA hade till och med uppmanat till krig mellan Irak och Iran (4). Rädslan var stor i Washington i början av 1980-talet för att den islamiska republiken Iran, där som tidigare nämnts revolutionärerna 1979 störtat USA:s bundsförvant shahen och även tagit amerikanska diplomater som gisslan, skulle få allt större kontroll över Persiska vikens oljekällor (5). Detta ledde till att USA stödde, i likhet med många andra västländer, Irak i kriget mot Iran trots att den officiella linjen var neutralitet, och detta stöd visade sig på många olika sätt. Trots att FN:s säkerhetsråd slagit fast i sin resolution 479 att stater inte skulle vidta åtgärder som riskerade att konflikten skulle trappas upp eller spridas (2).

USA:s nuvarande försvarsminister Donald Rumsfeld besökte Irak 1983, då som president Reagans särskilda sändebud i Bagdad, där han bland annat träffade diktatorn i Bagdad. Resultatet blev att Irak ströks från USA:s lista av länder som understödde terrorism, vilket resulterade i förmånliga amerikanska exportkrediter (5). Stora ekonomiska bistånd till landet och även omfattande vapenexport förekom. Dessutom hjälpte USA också Irak militärt under kriget mot Iran genom att patrullera områden i Persiska viken och genom att sänka och skada iranska örlogsfartyg. Iraks dåvarande vice premiärminister Tariq Aziz prisade till och med USA offentligt 1987 för dess eskort av irakiskflaggade oljetankers och för dess attacker mot iranska mål, vilket Aziz klassade som USA:s ”positiva ansträngningar att upprätthålla den militära balansen” i Persiska viken (5).

Men det visade sig att USA, mot de sista åren av kriget, i hemlighet även hade sålt vapen till Iran. Detta avslöjades genom något som kom att kallas för Iran-Contras-affären. Anledningen var att många amerikaner hölls som gisslan av muslimska fundamentalister i Libanon vilka stod Iran nära. Israel kom 1985 då med idén att USA kunde skicka vapen till Iran med förhoppningen att Iran, som tack, skulle använda sitt inflytande för att få gisslan frisläppt (6).

Halabja
Under Irak-Iran-kriget, den 15 mars 1988 intog iranska styrkor en kurdisk stad i norra Irak. Dagen efter befallde Saddam Hussein irakisk militär att bomba staden med kemiska vapen. Uppemot 7000 civila (de flesta barn och kvinnor) kan ha omkommit i denna attack (7). Den 16 mars skrev US state of department att Saddam Hussein var den första ledaren i modern tid som på ett brutalt sätt använt kemiska vapen mot sitt eget folk med målsättningen att systematiskt terrorisera och utrota den kurdiska populationen i den norra delen av Irak. Detta skulle av amerikanerna ha gjorts av Saddam för att tysta ner kritiken mot sig själv samt för att testa effektiviteten av sitt biologiska vapen. Han ska även förutom Halabja ha använt kemiska vapen mot ett 40 tal andra byar och städer (8).

Det finns en källa som skriver att Halabja må ha gasats av Saddam Hussein men att det inte var det som var orsaken till döden av de tusentals oskyldiga barn, kvinnor och män utan att detta argument användes av Bush Jr för att rättfärdiga USA:s senaste invasion av Irak. Denna källa som påstår sig ha varit en senior politisk analytiker som arbetade för CIA under Irak-Iran kriget, som under 1991 i samband med Iraks invasion av Kuwait ingick i en omfattande undersökning om huruvida Irak skulle utkämpa ett krig mot USA. Denna undersökning som återfinns i ett hemligstämplat dokument ska omfattande ha gått igenom det som hände i Halabja 1998. Det som återges nedan är en sammanfattning av vad som framgick av rapporten: att man med säkerhet vet ät att Irak använde sig av kemiska vapen som var ämnade åt iranierna vid den iranska gränsen där den kurdiska staden låg och det faktum att civila kurder dog endast var något som var konsekvensen av det hela och att det inte var huvudsyftet. Det hela blir ännu mer konstigt med tanke på att United States Defence Intelligence Agency undersökte och tog fram ett hemligstämplat dokument om händelsen som man medvetet lät cirkulera runt som om det vore något som alla borde känna till. Rapporten hävdade att det de kemiska vapen som iranierna använde var orsaken till kurdernas död och inte den av Saddam använda gasen. Den gas som Irak använde med avsikt att döda iranierna som föll ner över staden som inte låg allt för långt ifrån den iranska gränsen. Bevisen tyder på att både sidorna använde kemiska vapen men de avlidna kurdernas kroppar indikerade på att de blivit dödade av ett så kallat blood agent, som är en cyanidbaserad gas som iranierna var kända för att ha använt och att irakierna som använde senapsgas inte hade tillgång till blood agents. Med detta faktum kan man tänkta sig frågan: varför skulle Iran vilja gå in i detta område? För att kunna besvara denna fråga måste vi påminna oss om att Irak möjligen har världens största oljareserver. Men i en regional och geopolitiskt perspektiv är det kanske ännu mer viktigt med att Irak har det mest omfattande flodsystemet i hela mellanöstern. I anslutning till Tigris och Eufrat finns Stora Zab och Lilla Zab två floder i norra Irak. Dessa floder är grunden till det vatten infrastruktur som funnits sedan 1600-talet. Innan Gulfkriget byggde Irak ett imponerande system av dammar och flodrelaterade projekt. Den störta var Darbandiskan damm i det kurdiska området som var iraniernas mål. Inder 90-talet pågick det många diskussioner om konstruktionen av den så kallade freds vattenledning som skulle förse de uttorkade Gulfstaterna samt Israel genom utvidgning och det skedde inget med Irak i USA:s händer kunde detta se annorlunda ut. USA skulle nu kunna ändra på mellanösterns öde på ett sett som annars inte skulle kunna göras på årtionden, inte bara genom att kontrollera oljan utan även vattnet. Även om amerikanerna skulle ockupera landet skulle ett borttagande av Saddam och hans styre leda till många lukrativa möjligheter för amerikanska bolag (9).

Gulfkriget
Det som idag kallas för Kuwait har alltid varit ett område som varit omstritt. 1961 blev landet självständigt från Storbritannien något som Irak protesterade och bestred i två års tid. Under Irak-Iran kriget stödde Kuwait Irak finansiellt men när kriget var över krävde Kuwait tillbaka det som de betraktat som ett lån till Irak. Detta tyckte inte Saddam Hussain om varför han träffade USA:s ambassadör April Glaspie i juli 1990. Saddam påstås ha fått uppfattningen att USA inte skulle motsätta ett anfall mot Kuwait, något som amerikanerna inte velat bekräfta. Iraks ekonomi var sviktande vid det här laget med tanke på det långa kriget och Saddam krävdes tillbaka på de pengar han hade lånat från granländerna. Saddam ansåg att en bidragande faktor till landets dåliga ekonomi berodde på att OPEC-länderna sålde mer olja än det som var bestämt vilken ledde till att priserna på olja var lågt. Faktum var att det var Saudiarabien som ökat produktionen kraftigt vilket ledde till ett nedpressat pris. Samtidigt som allt detta anklagade Irak Kuwait för att ha borrat snett in i Irakiska oljekällor. Detta sägs vara en bidragande orsaken till kriget.

Den andra augusti 1990 flög närmare 50 irakiska plan på låg höjd in i Kuwait för att undgå radar med målet att döda den kuwaitiska emiren och göra Kuwait till en del av Irak. Emiren av Kuwait hann fly undan och Saddams mål med att eliminera honom hade misslyckats men detta stoppade inte invasionen av Kuwait som följdes av plundring av kuwaitisk såsom utländsk egendom. Det föregick även att utländska plan som mellanlandat i Kuwait kapats och passagerarna, som var utlänningar tagits som gisslan. Kort därefter (i januari 1991) gick USA i ledningen och en uppsättning av dess allierade gick till attack mot irakisk militär genom en omfattande luftkrig och marktrupper (marktrupper). En månad senare hade man lyckats driva ut irakierna ur Kuwait. Konsekvenserna av att Irak varit inne i Kuwait ledde bland annat till att många oljekällor sattes i brand som förpestade kuwaitisk luft. Slutet av kriget var väldigt blodigt speciellt i de södra delarna av Irak. Exempelvis på motorvägen som sammanlänkade Basra och Kuwait city dödades tusentals irakier. De officiella siffrorna är ett hundra tal män på de allierades sida och minst hundra tusen irakiska soldater. Att uppskatta antalet civila som dött direkt eller indirekt av kriget är svårt att uppskatta men det handlar om hundra tusentals människor. På senare tid införde man flygförbudszoner av USA och Storbritannien för att i viss mån skydda befolkningen.

Irakierna som länge hade förtryckts av Saddams regim gjorde uppmanades av amerikanska presidentskapet att göra uppror efter kriget med shia-araberna i söder och kurderna i norr. Upprorsmakarna i norr och söder som hade uppmuntrades av USA att göra uppror nekades understöd i alla former. Utan stöd slogs både upproren ned med brutalitet av Saddams trupper (USA skonade större delen av Saddams elittrupper, den så kallade republikanska gardet). Saddam om använde helikoptrar istället för plan mot de civila ledde till blodbad och död av uppskattningsvis hundratusentals irakier. Hundratusentals kurder flydde över gränserna till Iran och Turkiet. Många av som inte saknade medel för att komma fram till gränserna svalt och frös ihjäl i bergen. Allt detta skedde medan amerikansk militär passivt tittade på.

Formellt sett var kriget över efter cirka ett halvt år sedan att det utbröts. Därefter beslutades det att lägga på Irak en rad sanktioner och restriktioner av Förenade Nationerna, bland annat rörande produktionen av massförstörelsevapen och import av varor och material. Sanktioner drabbade även mediciner och nödvändig medicinsk utrustning. United Nations International Childrens Emergency Funds beräkningar i efterhand visar att uppemot en halv miljon barn som annars skulle ha överlevt, ha dött till följd av sanktionerna under de åtta år efter Gulfkriget.

(2), (14), (15)

Irakkriget 2003
Efter många år av spekulationer om Iraks tillgång till massförstörelsevapen, bland annat genom användandet av FN:s vapeninspektörer med många konflikter som följd, bestämde sig USA och Storbritannien att anfalla Irak med officiellt syfte att avrusta landet på de påstådda existerande massförstörelsevapnen och för att sätta stopp på Iraks påstådda samarbete med al-Qaida, samt avsätta presidenten Saddam Hussein (10). Saddam Hussein påstod att han förstört alla kemiska och biologiska vapen efter Gulfkriget. Han hade tidigare använt kemiska vapen mot kurderna i Halabja 1988. President Bush sa även att Saddam var ett hot mot USA, att han destabiliserade Mellanöstern, försämrade Israel/Palestina-konflikten och finansierade terrorism. CIA-rapporter hävdade att Saddam Hussein hade försökt införskaffa material för framställning av kärnvapen, inte redovisat hur han förstört vapnen och hade missiler med för lång räckvidd. Bushadministrationen hävdade inför världen att Saddam Hussein kunde förse terrorister med massförstörelsevapen och uppmanade därför FN att stärka mandaten för att avrusta Irak. Detta resulterade i en diplomatisk kris. Den 13 november 2002 påbörjade FN:s Hans Blix och IAEA:s Mohamed ElBaradei vapeninspektioner i Irak, under FN-resolution 1441. Några spår efter massförstörelsevapen fanns inte. USA hävdade dock att irakiernas samarbete med vapeninspektörerna inte alltid var tillfredställande, vilket ledde till att inspektörernas effektivitet ifrågasattes från främst amerikanskt håll (11).

Många menar att motiven bakom kriget mest handlade om att säkra amerikanska och brittiska intressen i området. Irak använde inga förbjudna vapen i kriget, och inga förbjudna vapen hittades av FN eller USA. Inga eventuella kopplingar till terrorism har heller säkerställts.

Anledningarna till invasionen var främst en dimridå för att USA i själva verket var ute efter att kontrollera Iraks olja. Det vanligaste argumentet för denna linje har varit att flera av ledamöterna i Bushs regering har band till oljeindustrin, samt att det enda av Iraks regeringsdepartement som skyddades från plundring under kaoset efter Bagdads fall var dess oljeministerium (11). Dessutom är en ny irakisk regering

Följderna av kriget för diktaturen blev att Saddam Hussein störtades och tillfångatogs, hans söner dödades under strider och en provisorisk irakisk regering tillsattes innan det så småningom anordnades val där en ny folkvald regering kunde tillsättas, allt under USA-koalitionens kontroll. Den 20 december 2006 avrättades Saddam Hussein efter en rättegång där han fälldes för det brott han stod åtalad för, det i Dujail 1982 där 143 människor dog som hämnd för ett mordförsök på Saddam Hussein själv. Dessutom avrättades personer som stod nära Saddam Hussein några veckor efteråt.

Åren som följde invasionen har varit fyllda av våld och skandaler. Varje dag faller flera tiotals människor offer för blodiga terroristattacker och andra våldsaktiviteter. Amerikanska soldater har fällts för tortyr på irakiska fångar. Antalet människor som dött som direkt följd av kriget varierar beroende källa. Enligt Iraq Body Count uppskattas det att uppemot 63000 människor har dött (12), medan enligt en statistisk undersökning publicerad i den medicinska tidskriften The Lancet beräknas ockupationen ha lett till en siffra på cirka 650 000 irakier döda (13).

Slutsats
De händelser som tagits upp här visar ett tydligt samband mellan de brott mot mänskligheten som begåtts och USA:s roll i dessa, vare sig de har varit aktiva eller inte, för eller emot. Ändå har de händelser som redogjorts för här skett de senaste 28 åren, vi har inte inkluderat i detalj det som har skett innan denna period. För övrigt måste vi poängtera, även om det inte nämnts så mycket här, att under vår studie har vi märkt att förutom USA:s inblandning följer många andra länder som på något sätt eller annat varit inblandade, vissa mer och vissa mindre. Detta gäller inte bara västländer, utan länder över hela världen.

Man kan säga att i princip sker ingenting i Irak utan USA:s officiella eller inofficiella samtycke, och USA har visat sig inte värna om de mänskliga rättigheterna när det väl kommer till att värna om sina egna intressen. Förutom USA:s inblandning i diktaturens intåg i Irak under 60-talet, har vi sett ovan när man först stödde Saddam Hussein, trots att han var en blodtörstig diktator som bröt mot alla typer av mänskligheter, under ett åtta år långt krig som dödade, skadade och fördrev miljoner människor, samtidigt som man även sålde vapen till Iran vilket i sin tur dödade ännu fler människor. De kemiska och biologiska vapen som Irak och Iran hade vid den tiden härstammade från USA och europeiska länder, vilket även resulterade i Halabjakatastrofen. Vidare ser man liknande mönster under Gulfkriget, där man nu istället gick in i krig mot Saddam Hussein, men där man sen i princip gav honom fria händer att massmörda kurder i norra Irak och andra upprorsmän i södra Irak.

Krig i sig leder alltid till ett stort antal dödsoffer, och katastrofala konsekvenser för de drabbade länderna i form av kollapsad infrastruktur, kaos, ruinerad ekonomi, extremism, terrorism etc. Dessa konsekvenser kräver i sin tur ännu mer lidande och dödsoffer. Det må vara så att krig ibland inte ses som brott mot mänskligheten ur rättslig synpunkt, men att inte beakta dessa konsekvenser när man beslutar att stödja någon i krig eller gå in i krig mot en viss stat, eller att beakta dessa konsekvenser och ändå se sina egna ekonomiska och strategiska intressen som viktigare än det lidande och dödande, visar vilken människosyn världens så kallade demokratier ändå har. Vem är det då som bär ansvaret för all förödelse som skett i Irak?

Då historien visar om och om igen att USA:s avsikter i Irak aldrig har varit fred och demokrati, hur kan man då ta deras argument på allvar som många gjorde och lät sig manipuleras inför det sista Irakkriget?

Tyvärr är det så idag att de ekonomiska och strategiska intressena i mellanöstern (olja och Israelområdet), och för all del i resten av världen, styr över människoliv och förbiser krig, lidande, brott, grymheter och allt annat ont så länge dessa intressen säkerställs. Så länge dessa kommer före människovärdet, kommer lidandet inte ta slut, vare sig i Irak eller andra drabbade länder.

Källor

Saddam Hussein - fruktad diktator. http://www.svt.se/svt/jsp/Crosslink.jsp?d=53277&a=729927&lid=senasteNytt_611539&lpos=rubrik_729927
USA och Saddam Hussein – En studie om störtandet av Saddam Hussein, Carl-Henrik Elenström, 2004. home.student.uu.se/cael4451/Uppsats.pdf
http://sv.wikipedia.org/wiki/Iran-Irak-kriget
Iran-Irak kriget. http://www.mimersbrunn.se/arbeten/10385.asp
En gång var Saddam USA:s man. http://www.svd.se/dynamiskt/Utrikes/did_4928193.asp
http://sv.wikipedia.org/wiki/Iran-Contras-aff%C3%A4ren
http://sv.wikipedia.org/wiki/Halabja
Saddam's Chemical Weapons Campaign: Halabja, 1988. http://www.state.gov/r/pa/ei/rls/18714.htm
A War Crime or an Act of War? Stephen C. Pelletiere, 31 januari 2003. www.nytimes.com
http://susning.nu/Irakkriget
http://sv.wikipedia.org/wiki/Irakkriget
www.iraqbodycount.org
655,000: The toll of war in Iraq, 12 oktober 2006. http://news.independent.co.uk/world/politics/article1842559.ece
Polemik, nr 3 hösten 2005. http://www.kc.studorg.liu.se/flins/polemik/Nr%203%202005.pdf
http://sv.wikipedia.org/wiki/Kuwaitkriget

Sudan avvisar FNs fredsuppdrag

2007-02-19T02:45:00.000+01:00

Presidenten i Sudan Omar al-Bashir avvisade i fredags FNs fredsstyrkor för Darfur. Han vill inte utfärda visum för FNs observatörer som vill vistas i regionen. Han vill ha kvar den afrikanska unionens styrkor och att FNs styrkor kan få en teknisk och logistisk roll.

"There are members of that delegation who in our view are not impartial, therefore it is difficult to say that they will be honest and reflect reality,"

Janjaweed militia och regeringsstyrkor kämpar mot rebeller i Darfur och konflikten har också spillt över till östra Chad och till norra Central afrikanska republiken.

Läs mer >>

På Bloggar.se: darfur, fn, mänskliga rättigheter

Abort, en kvinnas rättighet

2007-02-15T17:27:00.000+01:00

Av: Johana
I Sverige vet vi att möjligheten till att avbryta en graviditet finns. Det finns olika motiv varför man som kvinna önskar att avbryta en graviditet. Oavsett vad man har för anledning så är det viktiga att kvinnor har denna rättighet, rätten att bestämma över vad som sker med hennes kropp.

Om man skulle ta bort denna rättighet. Eller om rättigheten inte fanns över huvud taget. För att det är en verklighet att rätten till abort inte existerar överallt.
Om man som kvinna inte har rätt att bestämma över vad som sker med sin kropp, är inte detta ett brott mot mänskliga rättigheter?

Det finns delade åsikter kring ämnet, det har alltid funnits delade åsikter kring abort. Som jag tidigare nämnde så har inte alla kvinnor denna rätt. I Europa som enligt många är den kontinenten där man vårdar om mänskliga rättigheter mer än någon annanstans i världen saknar många kvinnor denna rättighet.

I Polen är det förbjudet att göra abort. Kvinnor kan dock i medicinskt syfte ansöka om att få avbryta en graviditet, det vill säga om kvinnans liv är i fara. Det är dock långt från möjligt att få detta beviljat. Istället väljer många att genomgå en olaglig abort. Att genomgå en olaglig abort innebär att man riskerar sitt liv.
En människa, vare sig det är en kvinna eller en man riskerar inte sitt liv om det inte är den enda lösning man har framför sig.

Vi pratar alltså om Polen, ett europeiskt land som är med i EU. Det utförs ca: 200 000 illegala aborter i Polen årligen. Läkare som utför illegala aborter i Polen säljer att inte ta ansvar om det är något som går fel eftersom de riskerar åtal. Med andra ord så kan man inte heller exakt fastställa hur många det är som skadas allvarligt och inte heller hur många det är som dör. Det talas om ungefär 68 000 kvinnor som dör per år.

I Portugal utförs det också olagliga aborter och i många fall försöker kvinnor själva att genomföra en abort. I Slovakien är det förbjudet att ta piller för att göra en så kallad medicinsk abort. Man har gett till och med föreslagit att man kan ha ett sjukhus där kvinnor föder anonymt och sedan lämnar barnet för adoption.

Jag kan inte undgå att börja tänka på människor som ger förlag som dessa tror att kvinnor inte har ett hjärta. Att man bara kan bära ett barn och sedan lämna det ifrån sig. Abort handlar inte bara om att man bestämmer att man inte vill ha ett barn utan om så mycket mer, saker som ingen människa kan döma en kvinna för. Man gjorde en studie i Slovakien år 2002 där endast 13 procent av kvinnorna var emot abort. Det säger enligt mig en hel del. Om det talas att lyssna på sina medborgare så är väll det självklart att abort borde vara kvinnans val på ett lagligt sätt.

Det finns många som anser att EU borde ta sitt ansvar och kräva att alla länder som är med i EU har samma lag gällande aborter. Att när man pratar om rätten till laglig abort så talar man om jämställdhet, diskriminering, folkhälsa och framför allt om mänskliga rättigheter.

Det finns en doktor vid namn Emmanuel D Bezzina som kämpar för kvinnors rätt till abort och skilsmässa på Malta. Bezzina har uttalat sig och sagt "här står jag, en man. EU pratar om kvinnors rättigheter, om jämställdhet. Kvinnors röster ignoreras. Man ser hellre att kvinnor lider än riskerar stöta sig med kyrkan".

Bezzinas uttalande kanske är för många avstötande men han har inte helt fel när det gäller en viss påverkan från kyrkan.

Jag har lärt mig en sak när det gäller kyrkan. Kyrkan är i många länder politik och inom politiken har vi politikerna som i sin tur ska vårda om sina medborgare. I ett land där kyrkan är politik kan det inte finnas lagar som ger kvinnan rätt att bestämma över sin kropp. Inte ens om hennes liv står i spel.

Källor
RFSU om abortresor till Sverige
Wikipedia om Abort
Aftonbladet om abortpiller
RFSU om Abort som rättighet
Aftonbladet om fri abort
RFSu om påven och eu
RFSU om abort som rättighet

Kursdeltagare skriver om kvinnors utsatthet och våld i hemmet

2007-02-01T10:52:00.000+01:00

Aisha, en av våra kursdeltagare, har skrivit ett utomordentligt arbete som hon nu vill lämna över till olika kvinnojourer att publicera som de vill. Jag rekommenderar varmt alla att läsa "Ett ljus i mörkret" som beskriver de känslor och tankar som en utsatt kvinna kan ha, men också en bra ledstjärna för den som är känner sig utsatt själv eller har närstående som är i farozonen.

Ett Ljus i Mörkret…
Så mycket smärta, så mycket fruktan och sorg
Hon är instängd i sin skuggornas borg.
Ensam och övergiven, en kyla så bitande kall
hon väntar på att döden avsluta denna smärta skall
hennes läppar är förseglade men ögonen skriker efter beskydd
hennes lämmar ropar efter att få känna sig trygg
det tänds i hjärtat en låga av ljus
när en medmänniskas hand mot henne sträcks ut
en låga av längtan, en låga av hopp
en önskan av vila för hennes själ och kropp
beskydd, trygghet, hopp och vila
vi till hennes undsättning måste ila
du, jag och alla andra
kan vara en räddning för varandra

Hennes ord fastnar i hjärtat och man får en känsla av att själv vilja ändra på kvinnors utsatthet.

Foto: .Baz

Witness - en sida för att förbättra mänskliga rättigheter

2007-01-29T10:12:00.000+01:00

Peter Garbriel har varit med och skapat en organisation som arbetar för mänskliga rättigheter. Witness är en organisation som tränar lokala grupper i att filma för att stödja kampen för mänskliga rättigheter i rättsliga efterspel. De skapar också möjligheter för att filmerna ska nå media.

What is WITNESS?

WITNESS is an international human rights organization that provides training and support to local groups to use video in their human rights advocacy campaigns. Beyond providing video cameras and editing equipment, WITNESS is committed to facilitating exposure for our partners' issues on a global scale. We help broker relationships with international media outlets, government officials, policymakers, activists, and the general public so that once a video is made, it can be used as a tool to advocate for change. To read more about us, visit the About WITNESS page.

Tillsammans med Global voices har de startat en videohub som blir en global samlingsplats.

På Bloggar.se: mänskliga rättigheter, witness, video, internet

Buddhister attackerar kristen organisation

2007-01-15T11:22:00.000+01:00

Av : Aisha

Jag läste en artikel i dagens nyheter om att ett hundratal buddhistmunkar. De sägs tillhöra det buddhistiska munkpartiet JHU och hade stormat en kristen hjälporganisation ZOA som verkar för att hjälpa internflyktingar i östra Sri lanka.

Munkarna krävde att organisationen skulle lämna Sri lanka inom 24 timmar. Varför? Jo munkarna hade antagligen hört det som samma dag meddelats av en talesman för Sri lankas regering, nämligen att man startat en undersökning för att se om de tamilska rebellerna fått bistånd från ett antal utländska hjälporganisationer. Särskilt nämnda var just ZOA.

ZOAs projekt är finansierat av EU och nederländernas regering. Fler hjälporganisationer hävdar att både Sri lankas regering och rebeller sätter käppar i hjulen för deras humanitära insatser. Det är synd att de som verkligen behöver hjälp hamnar i skymundan pga av rebellernas inflytande.

Via: DN

Human Rights Watch släpper rapport om världsläget 2007

2007-01-12T02:16:00.000+01:00

I samband med att det på dagen var fem år sedan de första fångarna kom till Guantanamo släppte man igår sin rapport om läget för mänskliga rättigheter i världen. World Report 2007 kritiserar hårt framför allt USA för att negligera mänskliga rättigheter och lägger en börda på EU att ta upp pinnen för att pressa fram bättre möjligheter att se till mänskliga rättigheter. Man trycker bland annat på att USAs krig mot terrorism har gått för långt när till och med president Bush ställer sig bakom tortyr.

US abuses against detainees in the "war on terror" remain a major concern. In September, President George W Bush even defended torture - referring to it euphemistically as "an alternative set of [interrogation] procedures" - and secret CIA prisons.

Det är dock långt ifrån det enda man går igenom och ger en sammanställning av. Läget i världen och mänskliga rättigheter är inne i en mörk period där vapenmakten styr i många situationer.

The report identifies many human rights challenges in need of urgent attention. Iraq has degenerated into sectarian and political blood-letting, with civilians the principal victims. Ruthlessly repressive governments in North Korea, Burma, and Turkmenistan deprive their people of fundamental rights and dignity. Dictatorships persist in Saudi Arabia and Syria. China is moving backwards. Russia and Egypt are cracking down on non-governmental organizations. Iran and Ethiopia are silencing dissident voices. Robert Mugabe would rather drive Zimbabwe to ruin than tolerate political opposition. Civil war is reigniting in Sri Lanka and intensifying in Afghanistan and Somalia, while conflict continues in Colombia. Israel launched indiscriminate attacks in Lebanon and littered southern Lebanon with cluster bombs during its war with Hezbollah. For its part, Hezbollah attacked Israeli cities without distinguishing between military and civilian objectives.

Vi måste tillsammans börja kommunicera för att förändra situationen och få till bättre mänskligare förutsättningar för alla. Jag vill uppmana alla att läsa i rapporten kanske inte hela men delar av den. Kanske du kan förändra världen litet genom att föra vidare budkavlen om mänskliga rättigheter. En mänskligare värld för alla ger en mänskligare värld även för dig.

På Bloggar.se: human rights, mänskliga rättigheter, world report, hrw

I Albanien möts motsättningar i Kulturen

2006-12-21T21:40:00.000+01:00

Albanien
Huvudstad: Tirana
Invånare: 3.4 miljoner
Folkgrupper: 97% albaner,
2 % greker, samt slaver och romer

Religion: muslimer, grekisk-ortodoxa,
romerska katoliker

BNP/invånare ca 790 US

Bilden nedan visar ett vanligt inslag i Tirana. Man har tröttnat på alla gråa byggnader och började efter kommunismens fall att måla om till gärna glada och grälla färger.

Foto: Steffen42

Konsten att med kultur börja på nytt med sina medmänniskor och sina grannar..

Foto: Panoramas

Vad är bra Kulturpolitik?

ALBANIEN

Efter åratal av krig och ockupationer är Albanien idag en demokrati med satsningar på fred till sina grannländer och med siktet mot Europa.

Man är snabb på att i Albanien
ratificera avtal som håller skenet uppe mot en modernisering av samhället
men människorättsgrupper har en annat bild av vad som sker.

Minoriteter som, främst, romer, är nästan helt utestänga från arbetsmarknaden, handikappade, fattiga
och andra socialt utslagna har ingen möjlighet att påverka sin situation.
I den starkt rådande patriarkala maktstruktur som Albanien har är
kvinnomisshandel och barnaga vanligt liksom blodshämd som tillhör
det äldsta av den typiska albanska traditionen.

Som så många andra fattiga länder präglas Albanien av kunskapsdränering. Laglöshet och ett tystat civilt
samhälle har gjort landet till ett transtiland för människosmuggling och droger.

Albanien har numer en stark kulturtradition om än inte så lång. Influenser från Kina och Ryssland tillsammans
med det albanska skapar en intressant mix och man är mycket stolt över
sina traditionella danser, festivaler och teaterliv. Många sångtexter
skildrar kampen mot turkarna och serberna. Melodifestivalen och Mr och
Mrs Albanien är mycket populärt.

Teater

Inom teatern är det än så länge rätt tyst. Det finns en stor teater och det är där det sätts upp större pjäser. Alla som blir anställda vid teatern får statlig lön, om än mycket låg, på livstid oavsett vad de gör. Man är inte van att söka karaktärroll i Albanien, istället är det regissörens uppgift, samt att välja text, sätta ljus, musik och marknadsföra allt. Berättar Yancy, regissör och skådespelare som är anställd vid den största
(enda) teatern i Albanien. Han berättar i en intervju med en amerikansk videoinstallatör, Elloise de Leon, att då regeringen äger teatern blir det ingen stor variation på repertoaren. Biljetterna är dyra och det sätts bara upp en pjäs åt gången.

Men han berättar även om olika teatersammankomster, dans och musik festivaler över hela Balkan där serber, kosovoalbaner, albaner och bosnier kunnat mötas och tillsamman sprida fredsbudskap till en ovan publik. Unga och gamla har kunnat mötas i debatter och fått fritt spelrum att vädra sina åsikter.

Det finns mycket få mindre teatergrupper. Några vid universiteten men de blir inte speciellt uppmärksammade och är inte så populära för kulturintresserade utanför universiteten. Även där är det viktigaste att lyfta fram ett modernare Albanien med en fredligt budskap. Men har albanerna mycket att lära berättar Yancy. När Yancy gjorde ett sammarbetsprojekt i London var det första gången han var utanför Albanien och blev chockad över hur lite teatern i Albanien var utvecklad i jämförelse. I London fick skådespelaren söka efter sin rollkaraktär själv och säga replikerna på det sätt den själv tyckte var bäst lämpad för sin karraktär och så är inte traditionen i Albanien, det är regissörens uppgift att bestämma.

Yancy berättar att även om han blev betagen av London och vill försöka återkomma så ofta han kan så lovade han sig själv att stanna i Albanien. Istället för att delta i "braindrainingen" vill han stanna och utveckla teatern och även kärleken, för som Yancy uttrycker det. Albaner är tränade i att hata inte att älska och inom teatern kan kärleken sökas.

Albanien var helt isolerat från mvärlden under 41 år mellan 1944 och 1985 under styret av diktatorn Anver Hoxa. Fram till 1968 var albanska ett förbjudet språk i skolan och serbiska var det enda man skulle lära sig. 1991 infördes flerpartisystem men de största partierna är mer eller mindre desamma som under kommunisttiden och stora korruptionsproblem och få moderna förändringar gör att Albanien är ett av de fattigaste länder i Europa i jag.

Men det brinner av framtidshopp. Ungdomar idag ser fram emot en framtid i EU med lika rättigheter för
män och kvinnor, utbildning för alla och ett modern Albanien. Det finns människorättsgrupper som förespråkar ungdomar att istället för att söka sig ut i Europa eller USA, istället stanna och skapa Albaniens framtid.

Det verkar vara ett väldigt intressant land med en brokig historia. Enligt de texter och berättelser som jag nu läst verkar det största problemet vara att folk så starkt lever kvar i den gammalkommunistiska världen. Där man väntar på att få besked på vad man ska tycka och göra och initiativ sker sällan utan att man oroas att ta en risk.

Jag tycket som Yancy att en regering inte ska äga en teater och heller inte bara få en lön utan att prestera något. Jag tror inte på Alliansens kulturpolitik där marknaden ska styra. Jag anser att bra kultur överraskar mig och ger mig en inspirerande upplevelse. Det är alltså inget jag kan komma på själv. Om marknaden styr med företag som sponsorer är det endast de större välkändaste teatrarna som kommer synas. De mindre frigrupperna kommer osynliggöras.

Jag tycker att det som vore det ultimata är att företag (även om jag i princip är emot reklam), andra fondörer och stipendiesatsningar ska samlas i ett kulturcenter där man kan söka pengar för olika projekt. De ska ha kriterier men inte vara för snäva så att ingen kan få dem. Det borde öppnas ett kulturcenter i Stockholm med en scen där man kan gå för att få information och inspiration. Där kan man en gång om året ställa ut det som man gjort under det gågna året och man kan passa på att möta andra, nya sammarbetspartners. Där kunde olika mindre frigrupper få hyra in sig och ha möjlighet
att nå ut till en större publik. Det tror jag skulle vara bra och lyckat och nå en bred publik vare sig det är i Sverige eller i Albanien.

Länkar:

www.mrforum.se
www.Art4Me.com
www.sida.se
www.ipsnews.net/se
www.sv.wikipedia.org/wiki/Portal:Huvudsida

Jorge López disappeared without no trace

2006-12-20T12:06:00.000+01:00

Av: Federico
Foto:eMaringolo

Argentina is still working with the scars from the last dictatorship, thirty years after the military coup. During the last few months the differences in opinion and the division between people in the country have been highlighted. This is most clearly shown in the threats that have been made to the victims of the dictatorship that now testify against the military. Jorge López was a 77 years old former carpenter who lived in The town La Plata, not far from the capital Buenos Aires. He was captured and tortured during the military dictatorship between 1976 and 1983 in Argentina, like thousends of other people – leftist supporters, politicians, intellectuals and purely unfortunates. Around 30 000 people were killed by the military.

In september this year Jorge López testified against Miguel Etchecolatz, his former torturer. Etchecolatz was condemned to prison for genocide – it´s the first time in history that anyone in Argentina is condemned for this crime. The morning before the sentence was made López disappeared without no trace. The indices that he is kidnapped are strong. ”The search for him is almost desperate”, president Nestor Kirchner has said on various occations since then. Two months later López keys were thrown into the garden of his house, where his family lives. Probably as yet another threat from those who support the military and try to stop justice from being made.

Fatta pennan hos Amnesty.

Food force blog and the way we live

2006-12-15T13:27:00.000+01:00

Rasmus in our course had a comment on a blog he read. The Food force blog are part of the UN world food programe and they also have launched a game you can download. I have some reflections over his comments about the blog.

I checked the Food force Blog and it looks horrible with all these africans without food. It's not fun to see young starving people. Maybe they should build more supermarkets with cheap food. I also think the situation could have been "better" if more people knew about contraceptive and how to use them. With little effort I am sure UN can fix this, then the food situation in africa will be much more better.

We are so into our own lives and have difficulties to put ourselves into other peoples shoes. The people who starve in development countries hardly have enough money to go to a supermarket. We are all wrapped up in how we live and those are our referenses. Rasmus comments is an echo of my own generalisations and prejudices. We all have to look further past our generalisations to understand the way they live.

The Time have some pictures from Darfur. With pictures we can get a glimpse of how they live.

It is time to try to make this a better planet to live on for everyone.

På Bloggar.se: food, starvation, human rights, un, food programme

Kommer EU att någonsin acceptera Turkiet som medlem?

2006-12-14T02:55:00.001+01:00

Av: Rashid och Bassam

Inledning
Turkiet har sökt medlemskap sedan 1963 och accepterades som kandidatland 1999. EU utfäste sig att starta förhandlingar när Turkiet fyllde ett antal krav. Sedan dess har Turkiet gjort sådana anpassningar att EU-kommissionen i en rapport under 2004 gav sitt klartecken till att inleda medlemskapsförhandlingar med Turkiet.[1] Men sedan dess har det i nyheterna funnits flera rapporteringar om hur Turkiet bryter mot de krav och regler som har ställts för att Turkiet ska förhandla om EU-medlemskap, och hur förhandlingarna faller samman. Nu senast har EU-kommissionen beslutat att föreslå att EU ska frysa åtta av 35 kapitel av medlemsförhandlingarna med Turkiet eftersom landet inte öppnat sina hamnar för EU-medlemmen Cypern [2], som Turkiet vägrar att erkänna. Samtidigt höjs många röster mot ett turkiskt medlemskap, bl.a. från kristna högern i Europa. Men det finns även röster som är för ett turkiskt medlemskap. Frågan är hur länge ska detta spel pågå, och kommer EU någonsin att acceptera Turkiet som medlem?

Bakgrund och fakta

Medlemskapsansökan
Turkiet ansökte om associerat medlemskap i dåvarande EG 1959. År 1964 slöts ett associeringsavtal som syftade till att upprätta en tullunion mellan EG och Turkiet och till eventuellt framtida medlemskap för Turkiet. År 1987 ansökte Turkiet om fullt medlemskap i EG. I sin rapport 1989 ansåg kommissionen att det inte var aktuellt att i dagsläget inleda förhandlingar om medlemskap med Turkiet. Som orsaker angav kommissionen dels att Turkiet skulle få stora svårigheter ekonomiskt och socialt i anslutningen till EG, dels att det fanns politiska problem såsom bristande respekt för mänskliga rättigheter. Kommissionen noterade också problemet med det delade Cypern och befarade negativa effekter av förhållandet mellan Turkiet och medlemslandet Grekland.[5] I slutsatserna från ett toppmöte i december 2004 klargjorde EU:s medlemsländer att Turkiet tidigast kan bli medlem efter att nästa budgetperiod är slut år 2014. Förhandlingar inleddes den 3 oktober 2005, med tre pelare som villkor:[5]

Samarbete med Turkiet för att uppfylla det politiska Köpenhamnskriteriet om demokrati och mänskliga rättigheter.
Förhandlingar i form av en regeringskonferens där medlemsländerna för varje kapitel fastställer vilka åtgärder som Turkiet ska ha vidtagit för att avsluta förhandlingen och fortsätta med nästa kapitel.
En förstärkt politisk och kulturell dialog för att knyta människor från EU:s medlemsländer och Turkiet närmare varandra.

Brott mot mänskliga rättigheter
Det är väl känt att den kurdiska delen av befolkningen har förtryckts i Turkiet sen många år tillbaka. Den kurdiska minoriteten i landet är fortfarande förföljd och förtryckt. Två miljoner människor har drivits på flykt och evakuerats från kurdiska områden. Ungefär 5000 byar har gjorts obeboeliga och bränts ned av turkisk militär. I dag finns det lagar i den turkiska konstitutionen som förbjuder åsiktsfrihet och demonstrationsfrihet. Partier, organisationer och tidningar som vill ha en fredlig lösning har stängts ute och tystats ner av staten.[8] Som nyliga exempel kan nämnas ökad tortyr och misshandel. Vid demonstrationer i bland annat Diyarbakir, Batman, Mardin i turkiska Kurdistan attackerade turkisk militär civila kurder. Vid demonstrationen i Diyarbakir arresterades 217 barn som var på väg till skolan. De är nu frisläppta men står fortfarande åtalade och ska ställas inför rätta. Författare arresteras därför att de lyfter den kurdiska frågan och folkmordet på armenier med flera 1915. Barnböcker av Astrid Lindgren som översatts till kurdiska släpps inte in i landet utan anses vara ett hot mot den turkiska staten och förolämpa Kemal Atatürk.[6] Bland andra exempel kan även nämnas att aktörer som använt sig av tortyr åtalas sällan och rättsmedicinrapporterna är inte tillförlitliga eftersom polis eller säkerhetsorgan fortfarande deltar under själva läkarundersökningen som ska fastställa om tortyr har förekommit.[3] Undervisning på kurdiska är inte tillåten i de statliga skolorna. Det enda kurderna kan göra är att starta privata skolor som får undervisa på kurdiska efter ordinarie skoltid. Den statliga televisionen sänder program på kurdiska men endast en timme i veckan.[4]

En annan fråga gäller folkmordet på armenier. Det franska parlamentet antog nyligen en lag som gör det brottsligt att förneka Turkiets folkmord på armenier 1915. Den franska lagen var ett direkt svar på en turkisk lag som gör det straffbart att nämna folkmordet – något som Nobelpristagaren Orhan Pamuk fått känna på.[7]

Argument för och emot medlemskap
Bland argumenten emot ett turkiskt medlemskap märks, förutom de självklara synpunkterna på bristande mänskliga rättigheter och demokrati, franska och tyska kristdemokrater som vill se ett EU byggt på en kristen värdegemenskap och därför motverkar turkiskt medlemskap på grund av att landet är muslimskt.[8] Från Österrike, Tyskland och Frankrike har det kommit antydningar om att det jättelika, fattiga och muslimska landet egentligen inte hör hemma i unionen. [7] ”Dess huvudstad ligger inte i Europa, 95 procent av dess befolkning lever utanför Europa, det är inte ett europeiskt land” har den förre franske presidenten Valery Giscard d’Estaing sagt [1].

Argumenten för ett medlemskap ter sig i många uttryck. Man kan urskilja vissa huvuddrag och tendenser. Turkiet kan som framtida EU-medlem anses utgöra ett värdefullt tillskott till den europeiska mångfalden och utgöra en bro mellan Europa och den muslimska världen.[8] Turkiet kan också till stor del bidra till att stärka EU:s försvarsgemenskap då landet är medlem i NATO och har goda militära resurser.[8] Turkiet har gjort många framsteg vad gäller t.ex. mänskliga rättigheter och demokrati. Den lokala avdelningen av Human Rights Association (IHD) i Van, anser att EU har en positiv inverkan på mänskliga rättigheter i de kurdiska delarna av landet. Yavuz Önen, HRFT:s (Human Rights Foundation of Turkey) ordförande, tvekar inte om att EU har varit betydelsefullt för respekten för mänskliga rättigheter i Turkiet, framförallt sedan 1999 då EU erkände Turkiet som kandidatland.[3]

Slutsats och diskussion
Det finns slutsatser som man kan dra här som återspeglar en för- och motargumentation gentemot ett turkiskt medlemskap i EU. Att kunna bestämma sig för en av dem är väldigt svårt, vilket också ses i den öppna debatten. Våra slutsatser bygger på de fakta som presenterats och på egna värderingar.

Som det har framgått av föregående kapitel, så kan man se att det fortfarande finns många problem som är olösta i Turkiet. Om man ska utgå från EU:s krav på ekonomi, mänskliga rättigheter och politik så har Turkiet fortfarande en lång väg att vandra. Här fokuserar vi mer på politik och mänskliga rättigheter. Turkiet har som synes fortfarande stora problem med brott mot mänskliga rättigheter, som kulminerar i deras behandling av den kurdiska delen av befolkningen. Trots att framsteg har gjorts, officiellt, finns det mycket kvar att göra för att förbättra kurdernas och andra minoriteters situation. Förföljningar, brutalitet och diskriminering är fortfarande en del av vardagen. Detta är sånt som sitter långt inne i befolkningen, och kommer ta lång tid att eliminera. Dessutom är demokratin i Turkiet långt från välutvecklad. Det turkiska samhället har fortfarande inte kunnat ta till sig en demokratisk kultur. Den demokratiska kulturen bör utmärka sig även i andra områden än det politiska. Kan ett land med sådana tydliga brott mot mänskligheten och bristande demokrati då accepteras av EU? Ifall Turkiet accepteras och blir en medlem, med alla sina problem, hur kommer då deras situation, eller andra länders syn och vilja att hjälpa och utbyta att se ut? Man kan dra en slutsats att så länge Turkiet inte uppfyller fulla och seriösa krav på mänskliga rättigheter, så ska de inte heller få gå med i EU. Men ändå bör kandidaturen finnas, för att på så sätt kunna pressa Turkiet att på allvar ta itu med dessa problem, och få dem att bevisa att de menar allvar. Men detta är en lång process som kan dröja många, många år.

Många är emot ett turkiskt medlemskap i EU pga. dessa problem, att det inte görs tillräckligt för att åtgärda dem. Men dessa problem är inte de enda. De som är kritiska ser också en fara med att ett icke-kristet land då ingår i det utvecklade Europa. Turkiet kommer vid ett medlemskap att bli det näst största landet i EU, och bara det innebär folktillströmning ut från landet. En del av kritiken mot Turkiet, som inte baserar sig direkt på dagens situation av mänskliga rättigheter, är de fördomar som finns i Europa gentemot bl.a. turkar. Outvecklade, konservativa, för stolta och nationalistiska, fanatiska muslimer och ”icke-européer” är några av de fördomar som ökar motståndet mot ett turkiskt medlemskap, speciellt bland t.ex. kristdemokrater i Europa. Vi har nog alla olika erfarenheter av dessa fördomar. Vissa av oss kan se dem som sanna, andra som oberättigade. Men kommer dessa fördomar ligga i baktanken när beslut om medlemskap tas? Ja kanske det. Men då kommer inte Turkiet att accepteras fullt ut som medlem i den snaraste framtiden.

För att landet ska accepteras fullt ut måste inte bara den egna situationen i landet förändras, dvs. mänskliga rättigheterna, demokratin och ekonomiska reformer, utan fördomarna och de inpräntade reaktionära tankarna i Europa måste även dem försvinna på sikt. Så länge dessa två poler finns, kommer det pågå ett spel som kan dröja många år med förstörelse av människors liv som konsekvens.

Foto: Bengt Båvegård

Källor
[1] Nej till EU, Turkiet närmar sig EU – men vägen är lång till medlemskap, Kritiska EU-fakta nr 94 Januari 2005, http://www.nejtilleu.se/kef/kef94/turkiet.htm
[2] SVT Nyheter, EU vill frysa Turkietförhandlingarna, 29 nov 2006
[3] Amnesty.se, Turkiet och The European Express, 2 dec 2005, http://www2.amnesty.se/ap.nsf/reportage/A07...ument
[4] Aftonbladet, Emine Onatli, Turkiet har lång väg kvar till EU, 19 apr 2006
[5] EU-upplysningen, Kandidatländerna till EU, http://www.eu-upplysningen.se/templates/EUU/sta...___2315.aspx
[6] Jacob Johnson, Kurdernas representation vid förhandlingarna om Turkiets medlemskap i EU - Skriftlig fråga till utrikesminister Carl Bildt, 12 okt 2006, http://www.wekurd.com/nyheter.asp?id=204
[7] Sydsvenskan, EU-samtal med Turkiet nära krascha, 30 nov 2006
[8] Maria Weimer (fp), Gulan Avci (fp), Europas ansvar för Turkiet, Kurdiska Riksförbundet Tidskrift No:129 2004, http://www.kurdiskarf.org/opp/wene/berbang/swedi/berbang_swed_129.htm

Vad är kvinnomisshandel, varför sker kvinnomisshandel och vad kan vi göra?

2006-12-12T14:43:00.000+01:00

Av: Johana
Jag valde denna fråga för att jag som människa och framför allt som kvinna har många gånger undrat vad kvinnomisshandel innebär. Med vad det innebär menar jag om det krävs fysiska skador på en kvinna för att det ska anses vara kvinnomisshandel. Jag har kommit fram till följande.

Enligt FN:s deklaration 1993 Anses följande vara Kvinnomisshandel.

Våld mot kvinnor kan delas in i tre kategorier:
1.Våld som genomförs av staten, t.ex. våld mot kvinnor i väpnade konflikter.
2.Våld i samhället, t.ex. våldtäkt, sexuellt tvång, kvinnohandel, prostitution och arbetsutnyttjande.
3.Våld inom familjen, t.ex. misshandel, incest och traditionella sedvänjor.

Vad innefattar begreppet våld mot kvinnor
Varje handling av kvinnospecifikt våld som kan eller resulterar i fysisk, sexuell eller psykisk skada eller lidande för kvinnor, inklusive hot om sådana handlingar. Tvång eller godtycklig frihetsbedrövande, vare sig handlingen sker i det offentliga eller privata livet.

Enligt denna information står det klart att de psykiska skador som inte behöver komma från slag, våldtäkt eller liknande också anses vara kvinnomisshandel.
Jag tror att jag dagligen hör pojkar kalla tjejer för ”hora”, ”slampa” och liknande skrämmande ord. Men det finns något som förvånar mig ännu mer och det är att tjejer också använder dessa ord. Och inte bara tjejer utan kvinnor som anses vara vuxna. Hur ska vi be pojkar och män att respektera oss när vi inte kan respektera oss själva?

När jag började göra det här arbetet sökte jag runt lite på Internet och fann att det inte fanns så mycket nytt om just kvinnomisshandel utom det vanliga vi hör och ser på nyheterna, antalet anmälningar ökar och att man måste hitta lösningar för att stoppa våldet mot kvinnor.

Forskning kring ämnet
När jag gick in på SVT och sökte på kvinnomisshandel hittade jag lite mer att jobba med.
Där har man intervjuat en kvinna som heter Mona Eliasson.
Mona Eliasson är psykolog och har länge forskat kring ämnet. Hon har teorier om vad som gör att man stannar i ett förhållande där kvinnan misshandlas och varför män beter sig som de gör. Hon anser att man måste förklara våldet i ett större samhällsperspektiv.
Mona menar på att problemet är ojämlikheten som vilar på ett historiskt arv som vi har med oss. Det bygger på gamla föreställningar och på strukturer i samhället.
Detta stämmer ganska bra inser jag nu. Till en början försökta jag intala mig själv att vi inte lever under dessa mallar. Mallar där män och kvinnor inte är jämlika men ju mer jag tänkte på det insåg jag att det finns saker som fortfarande tyder skillnader.
Jag vet att jag förvånas när en kvinna befinner sig i en position där man vanligen ser män och att jag tänker att i framtiden kanske mina barn kommer att leva i en mer jämställd värld.

Många har frågat sig, varför stanna i ett förhållande där kvinnan misshandlas och varför går hon bara inte. Enligt Monas studier får man inte glömma att relationen mellan kvinnan och mannen i botten bygger på kärlek. Hon säger också att det som utmärker våldsutövande män är att de helt enkelt inte har nått till en punkt där de respekterar kvinnor och att man tyvärr inte kan se utanpå vem som kommer att slå.
Svaret på varför antalet anmälningar ökat ser hon som en förklaring på att kvinnors tolerans mot våld har minskat. Det är dock fortfarande ett stort problem att myndigheter och omgivning inte reagerar mer på misshandel.
Lösningen ser Mona i mer kunskap om ämnet, att vi måste börja prata mer om våldet. Att både kvinnor och män måste lära sig att se tecknen och upptäcka skillnaden mellan omtanke och kontroll i ett förhållande.

Vi måste utvecklas
Jag vet att det antagligen är saker som vi alla har tänkt, att kunskap kan vara lösningen. Jag vet att det var det första jag tänkte på när jag läste på regeringens hemsida.
Där står det att till år 2010 ska det finnas 20 000 poliser och att regeringen sattsar särskilda pengar på att förbättra behandlingsinsatserna för sexbrottslingar och män som dömts för kvinnomisshandel, detta i syfte med att minska återfallsfrekvensen bland de dömda och där igenom att öka kvinnors trygghet. Detta har justitieminister Beatrice Ask sagt.

Hellre ser jag att barnen utbildas i skola och gymnasiet. Att man jobbar från grunden och inte bara hittar tillfälliga lösningar som inte kommer att lösa hela problemet. Pengarna som ska användas till behandling bör hellre användas till att utbilda.
En man är inte psykiskt sjuk för att han våldtar, han respekterar helt enkelt inte kvinnor.

Jag vet att jag och andra kvinnor har många gånger trott att av omtanke ber ”han” oss att kanske fundera på vad vi har på oss. Att tröjan kanske är för urringad, att kjolen är för kort och att byxorna kanske är för åtsittande.
Vi har många gånger fått höra att våra jobb inte kan vara hälften så stressiga eller krävande som deras och att om vi nu bestämmer oss för att studera att vi söker till något som vi verkligen klarar av.
Vad kallar men detta för? Jag vet att jag nu kommer att se det som kvinnomisshandel och att jag kommer att göra det som är rätt för mig för att jag själv är kapabel att bestämma över vad som är bäst för mig, vare sig det gäller vilka kläder jag ska bära eller vad jag ska göra med min framtid.

Foto:
Johana Manosalva

Källor
Regeringen om nya satsningar på polisväsendet

SVT om kvinnomisshandel

FN om kvinnomisshandel

Sveriges vapenexport: Brott mot mänskliga rättigheter eller ren hyckleri och affärer?

2006-12-08T07:10:00.000+01:00

Av: Rashid och Bassam

Inledning
Sverige ska enligt lag inte få exportera vapen (Förordning (1 992:1300) & (1 992:1303) om krigsmateriel). Vapen ska bara tillverkas i Sverige för eget försvars skull. Bara i undantagsfall ska man kunna exportera vapen, och det med ett särskilt tillstånd. Regelverket slår i så fall då fast att vapen inte ska säljas till länder som förtrycker egen sin befolkning, som deltar i krig eller till länder som ligger i regioner med hög krigsrisk (1). Ändå har svensk vapenexport aldrig varit så hög, speciellt nu under Irakkriget. Aldrig tidigare har Sverige exporterat krigsmateriel till så många länder som nu och aldrig har krigsmateriel godkänts till så många länder där svåra brott mot mänskliga rättigheter begås (2). Frågan är då självklar: Varför säljer Sverige vapen till länder som befinner sig i krig, och som bryter mot mänskliga rättigheter?

Bakgrund och fakta
Rekordnivåer för svensk vapenexport. Så löd (Publicerad 15 mars 07:48) ekonominyhet i Dagens Nyheter (-2). Under förra året exporterade Sverige krigsmateriel för nästan 120 miljoner kronor till de länderna som anses av Svenska Freds och Miljöpartiet vara icke fria. Dessa länder var Förenade Arabemiraten, Kazakstan, Oman, Pakistan, Saudiarabien och Tunisien. (-3)

Detta är skrämmande och vi som skriver denna artikel vill skapa en medvetenhet hos dig, läsaren för att så småningom skapa en så stark opinion som möjligt.

Uppgifterna som vi redovisar här är fakta och statistik grundade på bland annat uppgifter ifrån Svenska Freds, Amnesti, Kristna fredsrörelsen och Diakonia. Sverige hamnar på nionde plats på listan över väldens största vapenexportörer. Enligt källor kan detta faktum leda till i huvudsak till fyra stora konsekvenser som kan sammanfattas enligt följande:

1.Göda krig och andra vapenrelaterade konflikter.
2.Bidra till brott mot mänskliga rättigheter.
3.Bidra till fattigdom.
4.Stärka diktaturer.

7000 miljarder går till vapenindustri och annat relaterad. (3) Det skulle motsvara drygt 1100 svenska kronor per person i hela världen. Pengar som skulle kunna fördelas annorlunda och rädda många liv. Exempelvis dör 30 000 barn varje dag av sjukdomar relaterade till brist på mat, brist på sjukvård och vatten. Historien har visat att nedrustning istället för upprustning kan leda till en väg mot fred och stabilitet. Ingvar Carlsson, förre denna statsminister sa i ett uttalande 1998: "Om en bråkdel av militärutgifterna kunde användas till annat, skulle vi kunna åstadkomma väldigt mycket. Det behövs inga nya pengar, utan genom att avstå från att producera förintelsevapen skulle vi kunna frigöra resurser till att bekämpa svälten och den värsta nöden."

Svenska Freds har tagit fram statistik som visar att den svenska vapenexporten ständigt öka under det senaste 12 års perioden. (4,5) Företag som är delvis eller helt inblandade i denna skrämmande utveckling är bland andra Saab, Hägglunds, Ericsson Microwave Systems, Kockums, Bofors Defence, Nammo Sweden och Volvo Aero. (6)

Många av importörerna av svensk vapenutrustning är länder är lång och det finns förvisso många länder representerade som inte är i våra ögon helt demokratiska. Bland andra hittas Kina, Turkiet, Sydkorea, Pakistan, Saudiarabien, Algeriet. Bland de största mottagarna av krigsmateriel från Sverige märks länder i krig som USA och Indien och länder där det förekommer grova och omfattande kränkningar av mänskliga rättigheter som Brasilien och Malaysia.
Det finns inte heller några tendenser inom den svenska regeringen och svensk politik eller ens nya tankesätt att ändra på detta faktum att Sverige befinner sig på tio i topp lista i hela världen att över största vapenexportörer till kontroversiella länder utan tvärtom att man till och med bildat samrådsgrupp på statsekreterarnivå som bildats sedan tio år tillbaka för att bland annat främja exporten av krigsmaterial. Det finns idag en särskilt ambassadör för vapenexport som skapats inom handelsdepartementet. De svenska ambassaderna utomlands spelar numera en marknadsföringsroll för svenska vapenföretag och har en aktiv roll i att understödja dess exportansträngningar.
På grund av marknadsmässiga situationer finns det idag företag i Sverige som inte längre är helt svenska utan har istället till exempel genom fusioner gått ihop med andra EU företag. Samtidigt som samtliga har ingått ett så kallad ramavtal som i sin tur ännu mera skuggar de bra delarna i svensk vapenexportspolicy. Ett skrämmande exempel på följder att detta är att Sverige som inte har avtal med omstridda länder för vapenexport numera måste exportera till som Colombia, Egypten, Kuwait, Indonesien, Kenya med flera. Länderna som ingår i detta ramavtal arbetar aktivt för att skapa listor över exportländer som ska vara konfidentiella och därav helt oåtkomliga för allmänheten.

1996 bildades en instans kallad för Inspektionen för strategiska produkter, en myndighet utan några som helst parlamentarisk kontroll för att regeringen därefter lämna över besluten om vapenexport till en separat myndighet, ännu ett försök att befria sig från och skyffla över ansvar för svensk vapenexport.

Bilden till höger är en lista tagen ur en rapport från Svenska Freds över länder som Sverige direkt eller indirekt exporterat vapen till. Listan sammanfattar en rad förbrytelser mot mänskliga rättigheter under perioden 2000-2003:

Bild 1: Svensk vapenexport och brott mot mänskliga rättigheter.
Källa: Svenska Freds, Amnesty International.

Diskussion och slutsats
Det finns många slutsatser man kan dra från de fakta som presenterats i detta arbete. Vi väljer att diskutera och dra slutsatser dels utifrån de fakta vi har tagit del av, dels av våra egna uppfattningar av världen.
Sverige anses, i de flestas ögon, vara ett land med en väl utvecklad demokrati och med stor respekt för mänskliga rättigheter och värderingar. Detta gäller såväl inrikes som utrikes. Men ändå har vi sett att Sverige exporterar vapen till länder som USA och England, länder som officiellt och inofficiellt kör över lagar och folkrätt och bedriver anfallskrig överallt i världen. Länder som bl.a. Saudiarabien, Bahrain, Indien, Pakistan, Brasilien med flera står alla på Amnestys lista där mänskliga rättigheter kränks grovt. Detta samtidigt som regeringen, både den förra och den nuvarande, framhåller vackra tal och argument om mänskliga rättigheter och fred, demokrati och frihet, och lär folk hur bra och moraliskt Sverige är. Samtidigt som det pågår mängder av medieuppbåd kring insamlingar och välgörenhet för behövande, krigsoffer, fattiga och förtryckta. Allt för att stilla folks samveten, visa upp ett humant och mänskligt yttre och få folk att fokusera på andra företeelser. Så varför säljer Sverige ändå vapen till dessa ovannämnda länder, trots alla lagar och regler, ståndpunkter och värderingar? Jo, hyckleri eller dubbelmoral kan man enkelt kalla det. Det enkla faktum att dagens politiska system baserar sig på girighet och pengar utan egentlig och faktisk hänsyn till mäniskoliv. Politiker och makthavare må prata om mänskliga rättigheter och hur fred ska uppnås, men verkligheten är som synes helt annan. Det ekonomiska intresset är det viktigaste, ett lands ekonomiska relationer med andra viktiga länder står över lag och rätt.
– Världen är så pass komplex idag, säger Majléne Westerlund Panke, s-ledamot I Exportkontrollrådet (1). Visst är den det. Det gäller att ta chansen och vinna, annars är det andra som gör det. Och visst är det så. Är det inte Sverige som exporterar och bistår med sin avancerade teknik, så blir det troligen något annat land som gör det, och Sverige går då miste om miljardvinster. Vad tjänar då alla politikers tal om demokrati och frihet, mänskliga rättigheter och fred, som dessa politiker går till val på? Vad spelar det för roll när regeringspartier utrycker sig så bekymrat om krigssituationer och förtryck? När man ändå vet att det är rent hyckleri, att just dessa regeringar och partier mycket väl är medvetna om denna vapenexport, och som räknar in miljardvinsterna från vapenexporten i sina kalkyler.
Ignorerar man det faktum att det är människoliv som man förstör och länder som man ödelägger genom att sälja dessa vapen? Eller befriar vapensäljarna sig själva från ansvar genom att det inte är dem själva som trycker på knappen som avfyrar missilen, och på så sätt rättfärdigar sina ekonomiska vinster? Vad det än är, så är dessa människors handlingar en direkt konsekvens av dagens uppfostring i dagens samhälle och system. Dessa människor agerar utifrån den lagliga frihet de har, vare sig den är moralisk eller inte. Dessa människors handlingar genererar vinster till makthavare och stater, och vilka är makthavare att stoppa denna demokrati och frihet? Visar man sig vara emot denna form av system, så är man terrorist och ej trovärdig. Det är denna demokrati och frihet som just nu exporteras till andra länder genom de länder som Sverige exporterar vapen till.

Källor
(1)”Svenska vapen används i Irakkriget”, svt.se – Uppdrag granskning, 7 nov 2006
(2)”Mänskliga rättigheter på undantag”, Debattartikel i Uppsala Nya Tidning, 28 april 2004, http://www.svenska-freds.se/vapenexport/artiklar/040428.shtml
(-2), Dagens Nyheter, Nätupplagan, ”Svensk vapenexport ökar”, http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?a=394600, Publicerad den 23 mars 2005
(-3),Dagens Nyheter, ”Rekordnivåer för svensk vapenexport” Nätupplagan, http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?a=528993 , Publicerad 15 mars 07:48”
(3), http://www.krf.se, 5: e December 1006
(4), Försvarsindustriföreningen, www.defend.se, 5: e December 1006
(5), ” Strategisk exportkontroll 2005 - krigsmateriel och produkter med dubbla användningsområden”, http://www.regeringen.se/content/1/c6/06/05/45/174e2f37.pdf , 5: e December 1006
(6), Svenska Fred, ” Rusta för Fred Morgondagens riktlinjer för vapenexport”, Rolf Lindahl, http://www.svenskafreds.se/vapenexport/material/RustaFred.pdf

Bilder
(1), Svensk vapenexport och brott mot mänskliga rättigheter, Svenska Freds, Amnesty International.

Läs mer om vapenexport hos Elin

På Bloggar.se: vapenexport, politik, mänskliga rättigheter, diktaturer, samhälle

Trafficking - Någon annans ansvar

2006-11-14T00:59:00.000+01:00

Av: Maria

Vad gör myndigheterna i Sverige för att hjälpa trafficking offer som hamnat här?
Och hur behandlas de offer för människohandel som mot sin vilja eller med hopp om ett annat liv hamnar i Sverige?

"Sverige har dessutom ett ansvar för de individer som är offer för prostitution och handel med människor för sexuella ändamål, särskilt kvinnor och barn, genom utarbetandet och genomförandet av olika sociala, ekonomiska, politiska och andra åtgärder i Sverige såväl som i ursprungs- och transitländer."

Ur ett beslut av Regeringen 21 oktober 2004.

Meningen: ..individer som är offer för prostitution och handel med människor.. är en omskrivning för hur kvinnor, främst kvinnor, säljs gång efter gång som en könsleksak till olika svenska män. De kvinnor som upptäcks, eller lyckas söka hjälp här, har vi i Sverige beslutat ska ha rätt till stöd med juridisk och statlig hjälp. Det innefattar skydd, läkarvård, psykolog, hjälp tillbaka hem och stöd till återanpassning i hemlandet.

Men denna rättighet kan bara tillgodoses mot en motprestation.

För att få räknas som en så pass värdig individ att en, av svenska män, flertaligt våldtagen kvinna ska få rätt till svenskt statligt stöd måste hon vittna i en rättegång mot förövarna. Då förövarna ofta använder sig av fysisk och psykisk misshandel och hot för att förhindra kvinnan/kvinnorna att rymma eller polisanmäla, står kvinnornas liv vid en vittnesrättegång, och även deras familjers liv, på spel. Att då tvinga henne att delta i svensk rättsefterspel kan liknas vid utpressning och en kränkning på offrets intrigitet då hon inte får välja själv.

De kvinnor som vägrar att vittna får klara sig på egen hand.
De som vill ha stöd här eller hjälp tillbaka hem utan att ha ställt upp i en rättegång nekas.
Det ekonomiska stödet ska komma från socialen i den kommun där kvinnan upptäckts. Socialen ska i sin tur söka statliga medel. Men den kompensationen betalas bara ut om flickan i fråga ställt upp i en rättegång.
De fråntas också rätten att få stöd till att åka hem, återanpassning eller läkarvård.

Regeringen har infört ett tillfälligt uppehållstillstånd för de kvinnor som ändå vittnar. De ska ha möjlighet att bearbeta det de varit med om med hjälp av psykolog och ha tillgång till utbildning.
Deras uppehälle, skydd och ekonomiskt stöd betalas av soc för att kunna leva upp till den nya människohandelslag som kom den 1 juli 2002.

Trots det visade GöteborgsPostens granskning (2002) att av de 75 tjejer som utsatts för brott mot människohandelslagen och ställt upp i svenska polisutredningar sedan den nya lagen kom har 15, alltså bara var femte, fått stöd som betalats av staten.
Totalt handlar det om 1 158 900 kronor, som betalats ut av Migrationsverket.

Göteborgs stad har sökt mest pengar. Kommunen har fått 874 000 kronor från staten för att hjälpa två flickor, varav en fortfarande är kvar i Sverige. Flickan fick permanent uppehållstillstånd efter rättegången och lever på hemlig ort då hotbilden mot henne anses allvarlig. Gärningsmännen dömdes till över fem års fängelse. Det är det hittills högsta straffet för människohandel i Sverige.

Om de tilldöms skadestånd får de bara hoppas på att pengarna faktiskt betalas ut och i verkligheten får ytterst få sina skadestånd. Av de 75 utländska flickor som ställt upp i rättegångar sedan den nya lagen trädde i kraft 2002 har 16 av dem blivit tilldömda skadestånd. Endast sju flickor har fått pengar och då utbetalade av Brottsoffermyndigheten. Endast tre av dem har fått det skadestånd de begärt. De kan överklaga men blanketterna är på svenska och eftersom målet i grunden är avslutat är ingen skyldig att ställa upp och förklara processen eller översätta blanketten.

Enligt Ecpat är det uppskattningsvis 500 000 kvinnor, mer än hälften under 18 år, som skeppas över gränserna i Europa varje år. Sverige är väldigt bra och framstående i att förhindra trafficking i EU och SIDA fick 240 miljoner kronor enbart 2004 för att arbeta mot problemet.

Men vad görs för dem offer som hamnar i Sverige?

Det är då man inser att intresset från polis och myndigheter i Sverige är svalt. Vi verkar inte vilja se att det finns här och erkänna problemet. Att svenska män och kvinnor utnyttjar utländska barn och yngre kvinnor i svenska hem.
Problemet i Sverige finns långt i från bara på bio utan mer säkert i en trappuppgång nära mig.

Källor:
Ecpat
Rädda Barnen
Polisen Göteborgs distrikt
GöteborgsPosten

Psykiatrin i Sverige

2006-11-13T03:48:00.000+01:00

Av: Johan

Historia

För några hundra år sedan fick de psykiskt sjuka eller dårar som de kallades för bo i fattigstugorna tillsammans med patienter med veneriska sjukdomar (sexuellt överförbara sjukdomar) och de fattiga. De psykiskt sjuka blev inlåsta i celler på källarvåningen, där de endast skulle förvaras. På 1700-talet började de bygga lasarett, kurhus och dårhus för att skilja dem åt. För att få pengar till utbyggnaderna införde man brännvinsskatt 1766 och den skatten hade vi kvar ända till 1959 som var mycket effektiv.

Danvikens hospital byggdes på initiativ av Gustav Vasa c:a år 1558 där de från 1640-talet fick flytta in sinnessjuka i trähus intill Fåfängan. År 1785 fick hospitalet 5000 riksdaler av Gustaf III som han skänkte “till uslingar räddning och hjälp”, som de köpte gamla saltsjuderibyggnaden lite öster om hospitalet. Byggnaden döptes till Danviks dårhus och existerade 1788-1861.

Det var vid slutet av 1700-talet samtidigt som franska revolutionen, en fransk läkare vid namn Philippe Pinel sa att dårarna kunde botas och skulle vårdas på särskilda sjukhus som vi i Sverige började ta efter dem. Och man bytte nu namn på dåre mot sinnessjuk.

Danviks dårhus blev med tiden mer morderniserat att följa den nya franska metoden tills det blev för trångt. År 1858 kom en kunglig stadga som sa att vi skulle vårda och behandla de sinnessjuka. Året efter startade en undervisning om psykiatri på läkarutbildningen och 1861 stod ett av Sveriges första mentalsjukhus byggt för att vårda dem sinnessjuka. Det var då Danvikens dårhus lades ner och 101 sjuka flyttades i november till Stockholms hospital eller Konradsbergs hospital som det då hette. Byggnaden är byggd likt ett slott och fick snabbt namnet “dårarnas slott”.
I dagsläget är det gamla sinnessjukhuset numera Lärarhögskolan i Stockholm (LHS).

Konradsbergs hospital: framifrån och bakifrån

Under 1900-talet

Riksdagen och regeringen skulle nu utreda hur många sjuka det var som behövde vårdas på sinnessjukhus och kom fram till att det var vanligast i skogslänen, där isolering och fattigdom var bidragande orsak. Det fanns ungefär 10 000 bokförda som sinnessjuka. Man började nu diskutera var hospitalen skulle byggas. Det fanns inga sinnessjukhus i Dalarna eller i södra norrland. De kom då fram till att Säter var det bästa, plus att de inte hade haft mycket arbeten där sedan 1650 då myntfabriken lades ner så valet var självklart. Säters hospital öppnades 1912.

Under 40-talet kom insulinkomabehandlingen som gjorde att patienten blev medvetslös och hamnade i koma efter en stor dos insulin. För att häva koman gavs en sockerlösning.
Lobotomering användes också från den tiden, då de skar av nervbanor från pannloben till hjärnans centrala delar. På så sätt blev patienterna apatiska och förlorade att känna empati och mer lätthanterliga.
När psykofarmaka kom samma period blev patienterna passiva och hade svårt att sköta det vardagliga. Det är fortfarande vanligt med psykofarmaka i dagens psykvård, även lobotomeringar har utförts den senaste tiden men det är väldigt sällan.

Byggandet av sinnessjukhus fortsatte ända in på 60-talet och nu hade Sverige enligt vissa forskare slagit världsrekord i att kunna erbjuda psykiatriska vårdplatser. De ökade lika med sjukhusens sängplatser. På säters sinnessjukhus fanns c:a 1600 patienter intagna när det var som störst år 1956.
1959 bytte man termen sinnessjukvård till mentalvård som sedan byttes -66 till psykiatrisk vård.
På 60-talet började man diskutera avveckling av mentalsjukhusen men man skulle fortfarande ha slutenvården högt prioriterad. 1967 tog landstingen över mentalvården efter att ha varit statlig och sammanlagda antalet slutna vårdplatser är ungefär 36 000 denna tidpunkt.

En ändring började nu ta form på 70-talet i att anpassa de psykiskt sjuka ute bland vanliga människor, för att känna mer samhörighet och kanske jobba om så gick. Att ha dem inlåsta kanske inte var den bästa lösningen trotts allt. Samtidigt började man bygga upp en psykiatrisk öppenvård som på mitten av 80-talet stod färdigt. 135 psykiatriska kliniker och 500 öppenvårds mottagningar stod då redo att hjälpa de psykiskt sjuka. Det var nu mer kommunernas ansvar att de sjuka fick rätt vård och stöd ute i det fria.
1991 fanns det 12 960 vårdplatser jämfört med 35 000, 24 år tidigare. Nedskärningarna av psykvården var redan igång innan den så kallade reformen -95, och det är tack vare den mer friare vården, att alla skulle få chans att leva så fritt som möjligt.

1 januari 1995 kom den psykiatriska reformen som alla partier ställde sig bakom. Vad reformen handlade om var att förtydliga ansvaret för kommunerna att ordna sysselsättning, boende, stöd så de psykiskt sjuka kunde anpassa sig till samhället. De psykiskt sjuka skulle nu vara psykiskt handikappade och falla i samma lag som fysiskt handikappade, Lagen om Stöd och Service (LSS) som kommunerna är ansvariga för.
2600 psykiskt sjuka ansågs inte behöva den slutna vården och fick flytta till annat boende, kvar är nu 8000 platser. Den låga ekonomin gjorde att det inte kom in tillräckligt med pengar till öppenvården så många har fallit bort helt eller inte fått tillräckligt med vård som de skulle ha rätt till.

År 2001 var det bara 5565 slutna vårdplatser kvar och idag (2006) är det c:a 4600 platser. Med en ökande befolkning och minskande vårdplatser finns det dom som hamnar utanför. Många blir uteliggare som inte klarar sig utan den slutna vård som sakta blir mindre. Konsekvenserna av det är missbruk som blir ett nytt problem och när de ska söka vård så blir de skickade någon annanstans för att bli kvitt sitt missbruk, inte får rätt vård och hamnar ute på gata igen.

Något som väckt stor debatt om psykvården är när några händelser utspelade sig de senaste åren då de flesta av de psykiskt sjuka innan de begick brottet tidigare varit och sökt hjälp men nekats. Men enligt socialstyrelsen som gjort en utvärdering 2003 ser inte några direkta samband på reformen och dessa händelser, men enligt mig själv så är det tydliga brister på resurser från kommunerna och landstingen samt staten som inte gett tillräckligt med resurser.

Några av händelserna:

Varberg, sommaren 2002: En 26-årig man hugger ihjäl en annan man.
Linköping, juli -02: En 60-årig man dödar sina två barn och försöker döda sin hustru.
Stockholm, augusti -02: En 19-åring hugger en kamrat i halsen.
Göteborg, januari -03: En 34-årig man tar ett antal personer som gisslan på X 2000-tåg.
Oskarshamn, februari -03: En 38-årig man försöker hugga ihjäl en annan man med yxa på en pizzeria.
Stockholm, maj -03: En 32-årig man går bärsärkagång runt T-banestation Åkeshov. En man dödas, andra skadas svårt.
Stockholm, maj -03: En 50-årig man kör ihjäl två personer och lemlästar många andra med en bil på Västerlånggatan.
Nyköping, juli -03: En 71-årig man tar sig in på ett äldreboende och attackerar en kvinna med kniv.
Stockholm, den 26/8 -03: En 33-årig man löper amok med ett samurajsvärd i en trappuppgång och skadar två kvinnor i 80-årsåldern. En dem fick ett öra avhugget.

Källa:
http://www.bgf.nu/folkhem/psykvard.html

Slutsats:

Efter att ha gjort detta arbete kan jag se att prioriteringen av psykvård inte är så hög som den borde. Antalet i befolkningen ökar och samtidigt ökar psykiska problem, det säger sig självt att en ökning av pengar till slutna-vården och stödboenden också borde göras. Den nya regeringen ska tydligen göra en satsning på psykvård och är nog det enda bra alliansen har och jag hoppas att det blir mycket bättre.
En mänsklig rättighet är ju att bli behandlad med respekt och inte behöva gå runt och må dåligt. Tänk dig själv att inte få vård, inte få medicin om du börjar höra röster och hallucinerar, vad livet skulle bli outhärdligt då.

Källor:

http://sv.wikipedia.org/wiki/Danvikens_Hospital
http://handikapphistoria.hhf.se/hh/hh.nsf/..pen
http://195.149.138.7/mentalvmuseet/psykiatri-utskrift.html
http://www.sos.se/FULLTEXT/107/2003-107-13/2003-107-13.pdf
http://www.jornmark.se/places_intro.aspx?placeid=22&lang=
http://www.dagbladet.no/nyheter/2000/09/22/220176.html
http://tv4.se/487061.html
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=147&a=181238

Våld i Sverige

2006-11-09T12:00:00.000+01:00

Av Rasmus

Våldet i Sverige är ett stort problem. Förra året drabbades över 64900 personer (22393 kvinnor och 34955 män) i Sverige av misshandel i form av rån, överfall, våldtäkt och oprovocerat våld. Omräknat till befolkningen är det drygt 700 fall av misshandel på 100 000 personer. Antalet anmälda misshandelsbrott har ökat mycket sedan början av 1980-talet. Samtidigt är mörkertalet stort. År 2005 var antalet personer dömda för mord 97.

Enligt undersökningar är den faktiska våldsbrottsligheten, om man också inkluderar hot om våld, ungefär tio gånger högre än vad som framgår av polisanmälningarna. Undersökningar visa tydligt att risken för att bli offer för misshandel har ökat. Den största orsaken till våldsökningen är den ökande alkoholkonsumtionen. Våldet ute drabbar sällan äldre, utan sker i de allra flesta fall mellan ungdomsgrupper, och i anmälningarna är den utsatte nästan alltid en man mellan 18 och 30 år. Det är alltså de som är mest rädda för gatuvåld som är den minst utsatta gruppen, men samtidigt kan det vara så att dom blir mindre drabbade av gatuvåld därför att dom går ut mindre.

Våldet mot kvinnor har i allt högre utsträckning börjat betraktas som ett samhällsproblem och inte som en privatsak för de drabbade kvinnorna. Var 10:e dag dör en kvinna i Sverige av skador som uppstått vid misshandel. Enligt en undersökning av BRÅ, har misshandeln mot kvinnor av en bekant gärningsman ökat med ca 40 %, sedan början av 1990-talet. Den anmälda misshandeln mot kvinnor har ökat med ca 20 % de senaste tio åren. I 75 % av de anmälda fallen är gärningsmannen en person som kvinnan är bekant med. Och i cirka två tredjedelar av dessa fall har mannen och kvinnan en nära relation. Enligt en artikel från Dagens nyheter har uppemot hälften av 18-åriga pojkar uppgett att dom blivit utsatta för våld på stan. 38 % uppger att dom blivit utsatta av en okänd person.

Hur är det då med barn och våld? Våld mot barn anses nog av många som kanske det fegaste våldsbrottet, om det nu är en vuxen som begår misshandeln förstås.
När det gäller den polisanmälda misshandeln mot barn har ökningen också varit kraftig de senaste tio åren. I dessa fall beror ökningen mycket sannolikt på en ökad vilja att anmäla. Våld mot barn i åldern 0–6 år står en person som är bekant till barnet för misshandeln i 88 % av fallen. Av de misstänkta är andelen kvinnor jättehögt, ca 39 %. I Sverige är det förbjudet att slå barn sedan 1979. Polisen tar emot drygt 8000 anmälningar om misshandel av barn under 15 år varje år. Förenta Nationerna tycker att våld mot barn i olika delar av världen är ett mycket allvarligt problem. FN vill bland annat att alla länder ska skapa lagar mot våld som gäller både i hemmet, skolan och resten av samhället. I dag är det bara 15 länder som förbjuder våld som bestraffning i hemmet. Fler länder har förbjudit våld i skolan, men långt ifrån alla har förbjudit våld i hemmet.

Av Rädda Barnen har det genomförts en undersökning om våld på Internetplatsen Lunarstorm. Resultatet visar att 15 procent av dom tillfrågade 18-åringarna har blivit slagna av mamma eller pappa. Mer än var fjärde av dem som har blivit slagna har blivit det många gånger. Och Barnombudsmannen har i en undersökning från år 2003 frågat barn i åldrarna 8-15 år om rädsla för att bli slagna i hemmet och det visade sig att 19 % var rädda för att bli slagna. Undersökningen visar förstås inte vem barnen är rädda att få slag ifrån. Det behöver alltså inte bara gälla slag från föräldrarna utan även syskon eller annan person i hemmet. De som får stryk hemma drabbas oftare av våld i andra situationer.

Eftersom att många föräldrar föddes innan 1979 kan det vara så att de uppfostrades på ett annat sätt, då var slag som bestraffning i hemmet lagligt och allmänt godkänt av mer folk än idag. Detta kan vara en av anledningarna till att föräldrar ibland slår sina barn som bestraffning för något dumt de har gjort. Enligt en studie av Unicef så löper pojkar större risk att utsättas för fysiskt våld än flickor. Men flickor utsätts oftare än pojkar för sexuellt våld och prostitution. Den 11 oktober lanserades en global FN-studie om våld mot barn. Studien visar att våld mot barn är ett globalt problem, som påverkar alla barn i världen.'

Dödligt våld är värre än vanligt våld. I Sverige är kniven ett vanligt vapen vid dödligt våld. Andelen fall där vapen har använts vid dödligt våld har legat runt omkring 75 procent. Kniv används i genomsnitt 43 procent av fallen. Det är olagligt att bära kniv på allmän plats och på skolområden. Straffet för att bära kniv är böter eller upp till sex månaders fängelse.

Trots att FN, politiska partier, organisationer och lagen fördömer våld så verkar antalet våldsbrott i stort sätt öka för varje år som går. En kraftig minskning av all typ av våldsbrott i Sverige är i dagsläget inte speciellt troligt.

Källor:
BRÅ: Våldet mot kvinnor ökar
UR
BO: Skrivelse om vuxnas våld och övergrepp mot barn och unga
Manscentrum: Om Våldsproblematiken

Amnesty kallar bloggarna att försvara yttrandefriheten på Internet

2006-10-29T10:34:00.000+01:00

Amnesty International kallar bloggarna att stå upp för yttrandefriheten på Internet. Imorgon kommer Internet Governance Forum (IGF, Athens 30/10 – 2/11) samlas och diskutera framtiden på Internet.

Amnesty International today issued a ‘Call to Bloggers’, asking them to get online and stand up for freedom of expression on the internet. The organisation says this is a critical time when fundamental rights – particularly freedom of expression and privacy – are under threat from governments that want to control what their citizens say, and what information they can access.

The call comes as the online world prepares to meet at the Internet Governance Forum (IGF, Athens 30/10 – 2/11) to discuss the future of the internet. Amnesty released a statement to the IGF today and is sending a delegation to ensure that human rights are not sidelined and remain at the heart of the forum’s discussions.

Samtidigt så bör vi också stå upp mot den Iranska regeringen som har arresterat Kianoosh Sanjari efter att ha rapporterat om säkerhetsstyrkor som slogs med anhängare till Ayatollah Boroujerdi. Han riskerar nu fängelse och eventuellt tortyr.

Amnesty’s International's statement also coincides with an urgent appeal on behalf of a blogger in Iran who was detained this month. Kianoosh Sanjari was arrested earlier this month while reporting on clashes between security forces and supporters of Shi'a cleric Ayatollah Boroujerdi. He is being held incommunicado and Amnesty International fears that he may be at risk of torture or ill-treatment. Sanjari had allegedly gone to the home of Ayatollah Boroujerdi in the capital, Tehran, to prepare a report on the clashes that were taking place there.

Jag uppmanar nu alla att sprida Amnestys budkavle vidare och stå upp för alla frihet att uttrycka sina känslor och värderingar utan att riskera sin frihet och utsättas för tortyr.

Läs mer om Amnestys kampanj om yttrandefrihet på Internet.
På Bloggar.se: amnesty, yttrandefrihet, mänskliga rättigheter, demokrati, politik, internet

Uteliggare

2006-10-25T02:16:00.000+02:00

Una har skrivit mycket bra om uteliggare och deras situation i dagens Sverige. Hon frågar sig varför blir man hemlös och hur många är dem.

Det finns ett stort antal människor i våran värld som varken har någonstans att bo eller har mat för dagen. De är lortiga och får kanske bo i en kartong på gatan, i en trappuppgång eller under jorden i en kloak. Varför är det så? Varför blir folk uteliggare? Är alla uteliggare missbrukare? Gör vi för lite för att hjälpa dem? Eller får de helt enkelt skylla sig själva?

Hon presenterar trovärdiga fakta om hur situationen har förändrats sedan 1999. Att vi idag står inför ett stort problem som växer och hur vi tillsammans ska lösa det kvarstår att se. Jag skickar en öppen fråga till vår Statsminister och frågar honom hur han ser på dessa fakta? Vad har han för lösning på den här problematiken? Una gör också en intressant reflektion:

Varför ser vi inte invandrare bland de hemlösa? De måste väl också råka ut för vräkningar och missbruk som är anledningen till att många tappar fotfästet.Kan det vara så att familjen bland invandrare är mer villiga att ställa upp, och har mer tid att ta hand om varandra. Jag har ingen aning, men något måste det ju bero på.

Det är nog en del i tanken kring familjen och de närmaste som ställer upp på ett helt annat sätt för varandra. Jag tror att vi kanske har delat upp samhället för mycket och tänker för litet på att hålla ihop familjen. Anonymiteten i de stora städerna gör också att det är lätt att försvinna i misär utan att någon märker det.

På Bloggar.se: mänskliga rättigheter, hemlösa, uteliggare, missbrukare

Barn och jämlikhet

2006-10-16T08:17:00.000+02:00

Av: Una

Jag undrar varför man behandlar barn så olika, beroende på vilket kön de har. Vi lever på 2000-talet och jag tycker att det är en mänsklig rättighet, som barn att bli sedd som en individ, inte efter om man är en pojke eller en flicka. Det finns så mycket fördomar och så mycket orättvis behandling som barn utsätts för varje dag, både hemma och skolan. När de ser på tv, när det bläddrar i tidningar. Ja överallt finns det bestämt hur man ska vara som flicka och hur man ska vara som pojke. Är det verkligen så stor skillnad på könen? Varför ska flickor vara rosa, och pojkar blå? Varför ska flickor vara söta och pojkar tuffa? Varför ska flickor leka med dockor och pojkar med bilar, jag tror knappast det är något vi är födda till. I många hem förbjuder föräldrarna sina barn att leka med saker som ”tillhör det andra könet”, en pojke som leker med dockor. Nej det går ju inte, och tänk om han bli homosexuell? Och en flicka som leker med bilar? Nej hon ska gilla att leka med Barbie och tycka om rosa och glitter. Annars blir hon kallad pojkflicka och ses ofta som bråkig och tystas ner.

Jag tror att kön är något socialt, skillnaderna mellan kvinnligt och manligt är inte egenskaper vi föds med.

När jag var liten undrande jag varför killarna alltid fick de roligaste leksakerna. Jag tyckte om alla leksaker och hemma lekte jag och mina kompisar ofta med ”killleksaker” men så kom man till lekis. Där var det som en lag, vem som skulle leka med vad.

Varför är det så att i leksakernas, bilderböckernas, skolböckernas och datorprogrammet värld så är det för det oftast pojkar och det manliga som är i fokus. Det är de som är tuffa, det är de som är hjältar och räddar sina små rosa prinssessor.

Hur är det i skolan? Varför tillåts pojkarna vara mer stimmiga, bråkiga och mer högljudda än flickorna. Varför är det så att flickornas tystas ner mycket mer än var pojkarna gör? Bara en sådan sak som att pojkarna får 83% av resurserna för extra hjälp och specialundervisning i skolan. Och på högstadiet får dem 75%. Jag tror knappast att det beror på att killarna behöver mer hjälp. Snarare så är det så att det är de som får mest uppmärksamhet.

De barn som är sex månader gamla fick nyligen ett nytt utskick från Go'boken. Flickorna fick en bok om elefanten Lollo, som tröstar och pussar på de som är ledsna. Pojkarna fick istället en bok om lejonet Oskar, som gillar att väsnas och busa. Vad säger det?

En tydlig sak som märks i skolan är sexualundervisningen. Jag vet inte om den har förändrats till det bättre idag, men när jag gick på mellanstadiet. Vilket inte var så hemskt länge sedan. När det skulle pratas om tjejernas, så var det ungefär. ”Kvinnor ha ca 300 000 ägg bla blabla. Om ägget inte blir befruktat så lossnar slemhinnan och det kallas mens. Bla bla bla. Man veta fick massa saker om mens, och mens betydde att man är kvinna. När det skulle pratas om pojkarna så börjades det pratas om onani, och att det var inget att skämmas för det är bara nyttigt och skönt. Så fick man veta om killarnas stånd och om hur ett barn blir till. Man måste skydda sig när killen kommer. Det var inget snack om tjejers lust eller onani.

Jag läste en undersökning som visar att var femte 7 åring har bantat och att 57% av flickorna i klass 9 tycker att de är för tjocka. Det är ju helt orimligt.
Många barn och ungdomar är väldigt lättpåverkade och det klart att de tar till sig det som visas inom media. Man kan lätt få en förvrängd bild av samhället och människokroppen där allting visas i perfektion.

Så vad ska vi göra för att förändra detta? Visst är samhället på väg mot förbättring när det gäller vissa saker, men vissa saker går åt motsatt håll. Vi måste sluta tänka i pojk och flick banor när vi uppfostrar våra barn. Vi måste bryta dessa urgamla mönster. Även om massmedia har ett otroligt stort inflytande. Så har föräldrarna nog det största. Varför ska en 8 åring försöka se sexig ut? Barnet har inte ens kommit i puberteten. Och hur kan en förälder tillåta och uppmuntra sådant? De är barn och låt dem vara det. Jag minns en gång för bara något år sedan när jag och mina vänner var på Malta. Då var det en liten flicka och hennes mamma som badade i poolen och flickan som var ungefär 8 -9 år hade på sig en string bikini. Jag undrar verkligen hur en sådan förälder tänker?

Man kan se hur mycket det har förändrats på bara några år. Hur barn blir mer och mer utseende fixerade. När jag var 9 år, gick jag omkring med Musse Pigg tröjor och mjukisbyxor, och det gjorde alla. Nu ser man på 9 åringarna och många ser ut som små kopior av vuxna med smink och tighta kläder. Gör världen till en bättre plats, försök lära dina barn eller framtida barn till att bara vara sig själva, att stå för den dem är, om de gör det kommer världen automatiskt att bli en bättre värld. Alla barn borde ha rätt att utvecklas i sin egen riktning utan att bli bedömda efter sitt kön.

Källor:

Boken: Fittstim av Linda Skugge/ Belinda Olsson / Brita Zilt

Delegationen för jämställdhet i förskolan (verkar ha gått i graven)
Bloggen "Det ljuva livet"

På Bloggar.se: mänskliga rättigheter, jämlikhet, förskola

Förvånande fakta om svensk vapenexport

2006-10-13T01:46:00.000+02:00

Elin, en av våra kursdeltagare har publicerat mycket förvånande fakta om svensk vapenindustri på sin blogg.

Sveriges vapenexport i tre exempel av nio redovisade av Svensk fred:
Bahrain - Tortyr och annan omänsklig behandling samt utbredd straffrihet för förövare.
Sveriges bidrag: Pansarvärnsvapen med mera för 30 miljoner kronor.

Pakistan - dödsfall i häkte, utomrättsliga avrättningar, mord samt andra övergrepp riktade mot minoriteter, godtyckliga fängslanden i samband med “kriget mot terrorismen”.
Sveriges bidrag: Delar till torpeder med mera för 37 miljoner kronor.

Thailand - utomrättsliga avrättningar av politiska aktivister, dödsstraff, systematisk diskriminering av etniska minoriteter och migrantarbetare.
Sveriges bidrag: pansarvärnsvapen med mera till värde av 14 miljoner.

Hon skriver mycket bra om hur Sverige i egenskap som vapenexportör indirekt påverkar oroliga regionen. Stärker vi diktaturer i världen? Medverkar vi till brott mot mänskliga rättigheter? Är frågor som hon försöker besvara.

På Bloggar.se: mänskliga rättigheter, vapenexport, sverige

Upprätthålls barnrättskonventionen vid krig?

2006-10-10T23:35:00.000+02:00

Av: Rashid och Bassam

Vid krigstillstånd sätts alla mänskliga rättigheter, däribland barns rättigheter, ur spel och barnen blir då en extra utsatt grupp. Enligt UNICEF har uppskattningsvis två miljoner barn dödats i krigshandlingar, och fyra-fem miljoner har blivit fysiskt handikappade. Cirka tio miljoner barn lider av psykiska skador. I dagens ”moderna” krig, där nästan alltid demokratiska länder med ”mänskliga rättighetsvärderingar” deltar, blir barnen ändå lika påverkade av krigen. Vad görs då för dessa barn? Hur försöker man upprätthålla barns rättigheter i sådana situationer?

Barn som blir utsatta för krig och dess grymheter, blir märkta för livet. Konsekvenserna av krig sätter sina spår långt in i framtiden, och barnen lider både fysiskt såväl som psykiskt. Barn måste uppleva riskerna med att dödas, att se människor dödas och även nödvändigheten att döda för att överleva. De kan se sina föräldrar och syskon mördas eller försvinna. De kan utsättas för tortyr, övergrepp och fängelse. Att även bli tvingad att fly och lämna och förlora allt man har, såsom hem, kompisar, skola, lekplatser och alla dagliga rutiner som inger trygghet, bidrar till att såren och de plågsamma minnena då fördjupas. Dessa minnen blir oftast svåra att hantera och leva med, och barnens uppväxt blir då svår och problematisk.
Barn som drabbas av krig och måste fly berövas på allt vad som heter rättigheter. Grundläggande detaljer i barns rättigheter såsom trygghet, skydd, mat, utbildning och vård blir kränkta. Barnen blir även utsatta för sjukdomar, då sjukhus förstörs och ingen medicin finns tillgänglig. Sådana situationer gör då att barndomen går förlorad.

Viktigt under krigstillstånd och vid flykt, är behovet att vara nära vuxna som barnen kan lita på. Barn brukar inte glömma de grymheter som de blivit utsatta för, men med de vuxnas viktiga hjälp blir det enklare att leva vidare utan att ständigt plågas av minnena. Skräcken, våldet och ovissheten gör barnen oroliga och deprimerade. Då är risken för apati och ångest stor, samt en förlorad tro på framtiden. Stödet från föräldrar och andra vuxna blir då avgörande för det framtida livet och risken att drabbas av psykiska skador. Det måste finnas någon som lyssnar och förklarar de händelser de varit med om. I sådana fall har ensamma flyktingbarn det svårast, och då är det ännu mer viktigt att inte lämna dem åt sidan.

Aktuella fall

Under många årtionden har det varit krig, oroligheter med mera i mellanöstern. Ett av många exempel är Irak, Israel, Palestina och Libanon.
Andra effekter av krig och konflikter än de som nämnts ovan får uttryck i missriktat hat mot det folk och grupper som begått de grymheter som barnen utsatts för. Barn på båda sidor om en konflikt kan få ett inpräntat hat mot den andra sidans folk som finns kvar i vuxen ålder. Ett exempel är då den långa konflikten mellan Israel och Palestina som har krävt många barns liv, och förorsakat mycket elände som bevittnats av barn på båda sidor. Barn som bevittnar sådana grymheter får en felaktig bild av det folk som bor på andra gränsen om konflikten. Palestinska barn växer upp med en bild av judar baserat på de israeliska soldater som förstört deras liv och land. Israeliska barn i sin tur avskräcks från araber, för de kan vara självmordsbombare. Uttryck som ”arabjävel” och ”judesvin” kan lätt inpräntas i barnens huvuden. Dessa barn som nu blir vuxna bidrar då till en ökad konflikt och våldsspiral genom sina upplevelser och missriktade hat.

FN:s konvention om barnens rättigheter understryker bl.a. lika värde för alla barn i fred samt under krig och katastrofer. Frågan är hur dessa barns grundläggande mänskliga rättigheter upprätthålls i en tid av krig och kaotiska förhållanden. Under det senaste kriget i Libanon flydde 700 000 människor varav 200 000 var barn (under 18 år) och 50 000 yngre än ett år.

Under det senaste gångna kriget i Libanon fick barnen bo i skolor, i parker och där det fanns plats. I och med kriget var tillgången till mat och dagligvaruhandel och el begränsad. Enligt FN:s konvention om barnens rättigheter, artikel 28 skall alla barn på lika villkor ha tillgång till utbildning men i länder under krig begränsas denna rätt gång på gång. Till följd av kriget var skolor och dagis tvungna att hålla stängt i Libanon och än en gång bröt man mot barnens rättigheter. Det kan tyckas att FN:s konventioner om mänskliga rättigheter, i detta fall barnens rättigheter, bara är tomma ord. Men i en situation av krig som i Libanon blir de extra svåra att upprätthålla.

Det är inte bara barnen i mellanöstern som berörs och påverkas av det som sker runtomkring dem utan även barn i Sverige. I fallet Libanon kan det kan vara barn som genom TV ser vad som sker. Barn som har vänner, familj och släkt från Libanon. Även dessa barn kan uppleva krigets press och ängslan, och likaså här är det viktigt av vuxet stöd och hjälp.
En organisation enligt oss som är bra på krigsbarnshantering är Rädda Barnen (RB), som söker ge vägledning till vuxna och få dem att finnas till som stöd i barnens vardag. Under RB:s webb www.rb.se finns material tillgängligt som kan vara till stöd för föräldrar, personal i skolan eller andra vuxna som möter barn som berörs direkt eller indirekt av krigssituationer.

Slutsats
Just i fallet Mellanöstern kommer tyvärr konflikterna och krigen att hålla på i många år till. Under dessa år gäller det att avsevärt förbättra de mänskliga rättigheterna, speciellt barnens, och trycka på regeringar och organisationer att följa de rättigheter som ändå finns uppskrivna och undertecknats av inblandade länder.
Vi anser att alla vuxna människor skall hållas ansvariga för att ge barnen bästa möjliga förutsättningar, stöd, hjälp och uppmuntran inom familjen, skolan och hela omgivningen. Barnen är vårt samhälles framtid och skall därför inte lida för oss vuxnas misstag. Oavsett var man bor i världen skall det tas ansvar för att barnens rätt upprätthålls, oavsett krig, konflikt eller efterföljande sanktioner. När det väl är krig skall man noggrant tänka på hur man kan gå tillväga för att på bästa vis hjälpa barnen; det är trots allt barnen som drabbas hårdast av krig, trots att de egentligen inte har någon all inblandning med krig. Ett sätt att engagera sig utan att vara direkt på plats härifrån Sverige är att genom olika medel tillföra alla berörda barn som är drabbade stöd. Stöd kan vara alltifrån att finnas för barnen till att skänka kläder, pengar och annat genom exempelvis pålitliga organisationer.

Källförteckning:

Rädda Barnen om Till dig som möter barn som berörs av Mellanöstern-krisen
Rädda Barnen om Har du kommit hem med barn från Libanon?
Effekt om Våldet i mellanöstern
Rädda Barnen Barn i krig och på flykt
Unicef om behovet i mellanöstern
Metro om Krig är ett svek av de vuxna

På Bloggar.se: mänskliga rättigheter, barns rättigheter, rädda barnen, krig, mellan östern

Vad behöver barn för att känna sig trygga?

2006-10-05T09:03:00.000+02:00

Av: Johana

Barn råkar illa ut över allt i världen men vad som är mest tragisk är att det oftast beror på att föräldrar och andra vuxna i samhället inte ger barn trygghet och skydd. Det viktigaste i ett barns liv är att känna trygghet, känna sig skyddade av föräldrarna som i sin tur behöver samhällets hjälp för att kunna ge barnen detta.

Enligt Barnkonventionens andra viktiga uppbyggnads punkt så har barn rätt till att känna trygghet och skydd av föräldrar och andra vuxna i samhället. Kan vi skapa en skyddad och trygg vardag för barnen? Jag skriver vi för att det är allas ansvar att skapa tryggheten. Vi är en del av samhället och därmed blir det vårt ansvar.

Om vi tänker att ett barn inte får trygghet hemma, att barnet inte känner sig skyddad av föräldrarna. Vad kommer att hända med det här barnet när den går på dagis eller i skolan? Barnet kommer inte att leka med andra barn. Barnet kommer att dra sig undan och känna sig ensam. Lärare kommer att få väldigt svårt att nå barnet. Helt plötsligt har barnet inlärningssvårigheter och kan komma att hamna i en svår depression. Det hela blir en ond cirkel som kan komma att skada ett barn resten av livet.

Vi måste tänka på att barn lyssnar, barn känner och framför allt måste vi tänka på att barn behöver.

Så vad är det ett barn behöver för att känna sig trygg?

Alla barn ska ha rätt till en trygg och skyddad miljö. En skyddad miljö är den platsen där ett barn sover, leker, äter, utbildas. Där ett barn lever. Den platsen som vi kallar för hem. Det innebär då självklart att skolan ska vara en skyddad miljö. Utbildade lärare, lärare som är där för att undervisa inte bara för att tjäna pengar. Skolan ska ha utbildning, material, värme och toaletter. Detta gäller även att bostaden skall vara anpassad efter barnets behov.

För många låter det här som en självklarhet. Att alla har denna så kallade trygga miljö. Men nej, så är det inte. Det finns miljoner av barn som inte kommer i närheten av en trygg miljö. Det finns barn som lever tillsammans med sina familjer i otroligt trånga ytor just för att samhället inte ger dem möjligheten att ha en plats som de kan kalla för sitt hem. Ett barn ska också kunna leka i en trygg och skyddad miljö.

I många länder har inte barnen rätt till detta. Lekplatser och skolor ligger fel placerade, nära bilvägar. Många av lekplatserna har gungor i plåt som är rostiga och allmänt förfallna. Sopor vid fotbollsplan, inga tydliga markerade övergångställen eller skyltar som visar lekande barn osv. Det här är typiska bra exempel på att samhället inte skapar trygga och skyddade miljöer för barn.

I många länder kan inte föräldrar göra annat en att skapa en skyddad och säker miljö i hemmet. Det är då beroende av politiker som ska kunna skydda och säkra barnens miljö. Man kan fråga sig hur vi kan hjälpa till att ska denna miljö då det ligger i politikers händer. Det låter kanske som något omöjligt men det är det inte, inte för oss som har rätten att påverka politiken genom att tillexempel rösta för dem som värnar om barn och deras rättigheter. Jag menar då självklart inte bara i det landet vi befinner oss i utan i hela världen. Barn är trots allt framtiden.

Slutsats:
Vad jag har kommit fram till med detta arbete är att listan är oändligt lång på hur vi kan skapa en skyddad och trygg miljö för barnen. Men framför allt har jag insett att skydd och trygghet i barndomen skapar grunden till en vuxen människas livskvalitet.

Källor:
Depression hos unga
Rädda Barnen om Barn och Miljö

Foton:
Johana Manosalva

På Bloggar.se: mänskliga rättigheter, barn, barnkonventionen

Gatubarn i Sverige

2006-10-04T23:39:00.000+02:00

Av: Benny

Det finns många tusentals gatubarn runt om i världen, då kan man ställa sig frågan hur många gatubarn finns det i Sverige?

Sedan så finns det en hemsk tanke och det är att det tyvärr finns många människor i Sverige som inte vill kännas vid att det finns gatubarn. Vart hittar man gatubar då?

Jo, dom finns i Stockholms city de är över 300 som bor i tillfälliga jourbostäder, men många av dem riskerar att hamna på gatan. Ännu fler av barnen har sitt “andra hem” på gatan och oftast så sover dom där.

Man kan säga att i hela Sverige så finns det minst 2 000 hemlösa barn och den siffran kan komma att stiga om inte någon gör någonting åt det.

Sedan så finns det även rutiner när det gäller att omplacera barn som inte kan leva med sina föräldrar här i Sverige, vi har ingen förberedelse att låta våra barn leva på gatan som dom har i Sydafrika eller Brasilien.

Det finns inte heller några öppet-hus-skolor eller matställen och inte några härbärgen för dom om det skulle bli iskalla vinternätter.

Är detta rätt eller fel?

Ska svenska gatubarn behöva frysa ihjäl innan vi ens har hunnit agera?

Ta reda på hur dom lever och vad lever de av?
Om man läser några berättelser om gatubarn så tar man de till sig, det är ett rent helvete som de lever. Det är inget liv på gatan för barn dom ska vara hemma hos sin familj, men om det är problem i familjen så ska de åtminstone ha någonstans att ta vägen bara det inte är gatan! De dras in i drogmissbruk och prostitution och lever i stora gäng. Det är mest flickor som blir sexuellt utnyttjade. De kan också överleva genom att tigga och stjäla.

Var bor de?
Det är barn som sover i parker och trappuppgångar, under broar eller i rivningshus.

Använder de droger, vilka i så fall?

Här i Sverige så vet jag inte om de använder några droger, men om man tar Brasilien eller något annat land så kan man läsa att där är det amfetamin och hasch, men de kan även sniffa lim, drogerna gör så att de inte känner att de fryser.

Är de utstötta av familjen?

Man kan inte säga att de är utstötta av familjen många barn som lever på gatan försörjer sin familj, Flickorna som prostituerar sig och det de tjänar ger de till sin familj. Alla har inte någon familj att komma hem till.

Somliga gatubarn har kontakt med familjen, andra har blivit övergivna, eller så har de blivit utkastade, föräldralösa. De kan också ha rymt hemifrån undan övergrepp.

Varför blir de gatubarn?
Det kan bero på hur mycket som helst, tråkiga familjeförhållanden hemma. Oftast så beror det på omständigheterna, föräldrarna är kanske missbrukare, alkoholister eller så blir barnen sexuellt utnyttjade.

Vill ingen hjälpa de, vad gör de sociala myndigheterna?
Om man tar en organisation så vet de hur de ska gå till väga för att hjälpa gatubarnen att komma ifrån gatans liv. Men myndigheterna då? Vad kan de göra? Sociala myndigheter kan hjälpa de exempelvis med tillfälliga boenden.

Vad kan du som privat person göra?
Du kan gå med i en organisation som arbetar med gatubarn.

Man kan dela in gatubarn i tre olika grupper:

Barn på gatan: Det är de som har regelbunden kontakt med sin familj, går i skolan, tjänar pengar på gatan, som de sedan ger till sin familj för att de ska kunna överleva. De flyr ofta till gatan på grund av familjeförhållanden hemma.

Gatans barn: Är de som har en periodvis kontakt med sin familj, går ej i skolan, de flyr till gatan ifrån hemmets våld, sina föräldrars missbruk. Hemmet för de är en plats där det råder rädsla och misär.

Gatubarn: De här har ingen kontakt överhuvudtaget med sin familj, eller så har de ingen familj. De har gatan som sitt hem. Det är där de söker sitt leverbröd och skydd. De bildar även gäng med andra gatubarn och är ofta drogberoende.

Fy fan för människor som är grymma mot gatubarn, vad har de gjort?
Man behöver väl inte skjuta ihjäl ett litet barn. Vad har han eller hon gjort? Sedan så vill man inte tro att det även finns gatubarn här i Sverige. Det trodde jag aldrig.

Hemlösa vet man att det finns, men aldrig trodde jag att gatubarn fanns här i Sverige. Men en sak får man vara väldigt glad över och det är här har de en chans att överleva i Brasilien är det betydligt tuffare.

Här är källorna som jag har använt mig av!

Unicef om gatubarn
Barnens hopp om gatubarn
Rädda barnen om Barn på gatan
Opal.se om Alex Dogboy

På Bloggar.se: mänskliga rättigheter, gatubarn

Begränsa barns rätt till frihet

2006-10-03T14:06:00.000+02:00

Av: Anders

Utbildningens utformning får en mer och mer framträdande roll i den politiska debatten, något som inte minst den senaste valrörelsen vittnar om. Det är bra att skolan ständigt diskuteras och förhoppningsvis bär vi alla med oss en ständig önskan om att den ska förbättras, barnen är vår framtid och det är skolan som är samhällskroppens direkta chans att påverka dem.

Dessvärre är inte all påverkan bra påverkan. Förändringar kan ske till det sämre, och gör det ibland. Jag tror att vi är många som är överens om att skolan, eller åtminstone vissa skolor, faktiskt har försämrats. En 30-talist som tagit studentexamen kunde såväl franska som tyska vid sidan om engelskan. Elitismen då ville vi bli av med, men varför ska det behöva ske på kvalitetens bekostnad?

Idag kan vi finna ett av de större hoten mot skolgången i fredligt vatten. En bokstavlig tillämpning av de mänskliga rättigheterna vill jag hävda leder till en försämrad skolgång. Orsaken är enkel. De mänskliga rättigheterna vilar i viss utsträckning på en anti-paternalistisk liberal grundsyn: det är fel att styra över vad människor gör i, och med, sina liv så länge det inte inkräktar på andra människors frihet att själva göra vad de vill.

Hur är det då med barn? Ingen vill att en treåring själv ska bestämma vad han ska äta, ingen vill att sjuåringar ska vara fria att springa omkring på gatorna hur de vill, ingen vill att Anna femton år själv ska styra över sin drogkonsumtion. Men detta till trots finns det de som anser att barn ska bestämma över sin egen framtid.

Montessoripedagogiken ger barn frihet att själva disponera över sin egen tid redan i lågstadiet. Alla niondeklassare tvingas välja gymnasieutbildning. Och många sjätteklassare måste först välja c-språk och därefter hela tiden ta ställning till huruvida de ska gå kvar där eller inte. Det som skiljer ett barn från vuxna, det som skiljer ett barn från människor och gör att de inte bör inkluderas av anti-paternalistiska principer, är att de är omogna. Och att vara omogen är att inte kunna fatta alla sorters beslut, denna sorts beslut.

En invändning är naturligtvis att det inte är barnen själva utan snarare deras föräldrar som fattar besluten, och att det på något sätt borgar för beslutets kvalitet. Men barn är inte ägodelar och det finns ett godtycke i att låta föräldrarna bestämma. Väl bekant är det faktum att man inte väljer sina föräldrar.

Vi bör vara medvetna om att barns rätt till frihet är begränsad. Och vi bör stå på oss då frihetsivrare försöker utvidga barns autonomi. Samt framhålla för föräldrar som de facto har beslutanderätt över sina barn att barnens egna önskningar inte alltid överensstämmer med barnets bästa.

På Bloggar.se: mänskliga rättigheter, utbildning, skola, frihet

Barnarbete ?

2006-10-03T11:51:00.000+02:00

Av: Federico

Nikes globala VM-kampanj ”Joga bonito” handlade om den lekfulla fotbollen. Men i Sydamerika är fotboll inte bara en spontan lek. I de argentinska fotbollsfabrikerna ägs barn av företagare och formas till framtida fotbollsprodukter.

Sydamerikanska fotbollsspelare är hett eftertraktade världen över. Det senaste decenniet har Argentina exporterat spelare för värdet av 5320 miljoner kronor. I de argentinska elitklubbarnas internat lever noggrant utvalda barn långtifrån sina föräldrar, klarar de av pressen kan deras fötter ta hela familjen ut ur fattigdomen.

Varje år försöker över 4000 argentinska trettonåringar komma in i någon av elitklubbarnas internat. Efter hård gallring blir endast två procent av dem intagna. För de få utvalda börjar genast första halvlek i en match där föräldrar, tränare, klubbar och företagare är inblandade. Målet är att forma pojkarna till en god investering så fort som möjligt. Allt går snabbt och barnen måste lära sig hantera pressen tidigt, spelarnas bäst-före-datum närmar sig.

De argentinska fotbollsklubbarna har alla olika strategier för att hitta de bästa unga framtidshoppen. Talangscouterna åker till de fattiga provinserna i norr och utsatta områden i provinsen Buenos Aires där de organiserar matcher och turneringar för att hitta guldklimparna. Ibland rekommenderar de något barn att ta sig ner till klubbarna i Buenos Aires som testar nya spelare varje år.

Ett exempel: i klubben San Lorenzos internat, lever 56 spelare mellan 13 och 20 års ålder tillsammans. Enligt Marcelo Gatti, en av San Lorenzos två psykologer, är internatspelarnas största problem all press de utsätts för i så tidig ålder. De flesta går igenom perioder då de känner sig vilsna, stressade över alla krav på att lyckas och jagade av alla ögon som ständigt följer dem under matcherna. Att lära sig hantera press är en av de mest fundamentala lärdomarna för internatspelarna. - För de här barnen är fotboll inte längre någon lek. De lever under en extrem press från föräldrar, representanter och klubb. Personligen undrar jag var barnen ska hitta lekar, om inte ens fotboll får vara en lek, säger säger Marcelo Gatti.

Barnen som bor på San Lorenzos internat måste studera, men alla klubbar har inte samma policy. När en spelare fyllt 21 år måste han antingen bli erbjuden kontrakt eller lämna klubben. De som tillslut står utan både kontrakt och utbildning har ofta väldigt små möjligheter utanför internatet. - För många av barnen är internatet och fotbollen ett livsprojekt, de har svårt att se en annan framtid än den som fotbollsproffs. Jag försöker förbereda dem för om det skulle gå dåligt, säger Gatti som regelbundet har individuella samtal med alla spelare mellan 13 och17 år, även med sådana som spelar i ungdomslagen men inte bor på internatet.

San Lorenzos internat är ett av Sydamerikas mest kända, men långt ifrån det enda. River Plate är en av alla argentinska klubbar som satsar på att producera sina egna spelare. Storklubben har 90 spelare i sitt internat, deras barn har Internet, går i skolan och får gå på bio. Boca Juniors har 80 internatspelare, de brukar besöka museer, gå på teater och gå ut och dansa. Independiente har 40 platser i sitt internat, deras spelare behöver inte gå i skolan. - De här barnens föräldrar är ofta arbetslösa eller lågavlönade, barnen måste tidigt ut på gatan för att dra in pengar. Jämfört med många andra barn är de som bor på internatet privilegierade, säger Gatti.

Spelarna betalar ingenting för att bo på idrottsstaden. San Lorenzo bussar dem till skolan och ger dem extra undervisning på internatet där de även får välbalanserad frukost, lunch och middag. Varje halvår gör fotbollsklubbarna en individuell utredning av varje spelare som bor på internatet. Om de inte anses hålla måttet och om de slutat utvecklas i det tempo som klubben vill, tvingas de lämna internatet.

Det är långtifrån alla spelare som växt upp på internatet som slutligen lyfts upp till San Lorenzos eftertraktade A-lag. Men de är tillräckligt många för att internaten ska vara en god investering för klubben. - Barnen tjänar ibland mer än sina föräldrar. Men om de slutar med fotbollen får de inte längre betalt, med andra ord är de egentligen barnarbetare. Mitt jobb är att hjälpa barnen när de känner sig nere, när de saknar sitt hem och börjar underprestera, säger Gatti.

På Bloggar.se: mänskliga rättigheter, barnarbete, fotboll, internat

Kvinnor som röker under graviditeten

2006-10-03T10:11:00.000+02:00

Av: Rasmus

Det finns kvinnor som röker under graviditeten. Runt omkring var tionde kvinna röker under graviditeten. Att tobaksrökning är dåligt för hälsan, och för andras runt omkring är ett faktum. Det brukar ofta vara svårt för en person att sluta röka, men när man väl är medveten om vad följderna är för långvarigt rökande kan det motivera till att sluta. Men om man inte bryr sig om riskerna och nackdelarna med att röka... Är det då okej att röka under graviditeten eller efter?

När en gravid kvinna röker transporteras till exempel nikotin och kolmonoxid via navelsträngen till det ofödda barnet. Fostret får i sig dubbelt så mycket mer kolmonoxid än modern själv eftersom att fostrets förmåga att avlägsna skadliga ämnen från sin organism är sämre än hos en vuxen människa. Rökningen verkar direkt på fostrets tillväxt och födelsevikt.

Kvinnor som röker under graviditeten kan överföra cancer-framkallande substanser som finns i tobaksröken till sina nyfödda barn. Man har gjort en undersökning på 48 nyfödda bebisar från rökande och icke-rökande mammor. Man hittade inga nedbrytningsprodukter av substansen NNK hos nyfödda bebisar med icke-rökande mammor. Däremot fann man det hos 22/31 bebisar till mammor som röker. Det bevisar att det kan föras cancer-framkallande substanser till fostret under graviditeten hos mammor som röker. Kvinnor som röker under graviditeten har också större chans att föda barn som utvecklar autism.

Rökning kan skada det ofödda barnet rejält, det kan t.o.m döda. Rökning under graviditeten kan förorsaka: missfall, för tidig födsel, låg födelsevikt hos barnet (rökning påverkar direkt barnets födelsevikt) eller plötslig spädbarnsdöd. Rökning kan leda till komplikationer under graviditeten och till att barnet inte utvecklas normalt. Dödlighetsrisken är ungefär dubbelt så stor för mödrar som röker 20 eller fler cigaretter per dag än för icke-rökande mödrar.

Rökningens följder gäller förstås också efter födseln, särskilt om modern ännu inte slutat röka. Tobaksrökningen inverkar skadligt på amningen eftersom den rökande moderns bröstmjölk också innehåller nikotin. Om modern eller föräldrarna röker hemma löper barnet större risk att insjukna i sjukdomar. Röken kan också förvärra barnens allergi och astmasymptom, vilket är mycket dåligt. Barn till föräldrar som röker i hemmet löper en flerdubbel risk att utveckla ett flertal lungsjukdomar jämfört med om föräldrarna inte röker.

Om modern är medveten om allt detta borde hon för barnets bästa försöka sluta röka. Tobaksrökningen behöver ju inte enbart skada barnet fysiologiskt utan också psykologiskt. Att se sin förälder, eller föräldrar, suga på en giftpinne varje dag kan skapa psykiska svårigheter hos barn. Man kanske kan jämföra det med att ha en förälder, eller föräldrar, som lider av alkoholism (för att få en bra uppfattning om det).

Enligt FN så har alla barn rätt till skydd och särskild omvårdnad. I FN:s förklaring om barnets rättigheter år 1959 konstateras "Barnet ...skall beredas särskilt skydd och särskild omvårdnad, vari innefattas ändamålsenlig vård före och efter födelsen". Och nu är frågan: Får barn och ofödda barn "särskilt" skydd eller särskild omvårdnad när modern röker regelbundet? Det rätta svaret där är nej.

Källor
Tobaks nätverket
Nymedicin
Högskolan i Kristianstad
Djurförsök.info

På Bloggar.se: mänskliga rättigheter, graviditet, rökning

Janjaweed plundrar Darfur

2006-09-28T08:26:00.000+02:00

Afrikanska Union har problem att hindra janjaweed att plundra by efter by. Condoleezza Rice uttalar sig om krisen och hotar med sanktioner mot Sudan

“Citing attacks by rebels in the area, the government of Sudan recruited a tribe of Arab nomads, known as the janjaweed, who have long resented the Africans of Darfur,” Ms. Rice said. “Funded, armed and encouraged by the Sudanese government, the janjaweed attacked village after village in Darfur — torturing and executing the men and the boys; beating and raping the women and the girls.” “We cannot, we will not, accept Sudan’s opposition,” she said.

Det är tragiskt att det alltid är så många människor som får lida för att ett fåtal käbblar om makt och pengar. Svenska, norska och andra internationella FN-styrkor väntar på att få ta över efter Afrikanska Unionens styrkor och skydda civilbefolkningen från terrorn.

Läs mer om krisen: New York Times, Al Jazeera

På Bloggar.se: darfur, mänskliga rättigheter, sudan

Använd din mänskliga rättighet: Rösta

2006-09-17T08:29:00.000+02:00

Idag har vi möjlighet att visa världen att vi tar till vara på vår mänskliga rättighet att rösta. Artikel 21 i deklaration om mänskliga rättigheter talar om vår mänskliga rättighet att rösta.

Artikel 21.

1. Var och en har rätt att delta i sitt lands styre, direkt eller genom fritt valda ombud.
2. Var och en har rätt till lika tillträde till offentlig tjänst i sitt land.
3. Folkets vilja skall utgöra grundvalen för statsmakternas myndighet. Folkviljan skall uttryckas i periodiska och verkliga val, som skall genomföras med tillämpning av allmän och lika rösträtt och hemlig röstning eller ett likvärdigt fritt röstförfarande.

Genom att ta till vara på vår rättighet och nyttja den visar vi för mindre nogräknade länder vikten av de mänskliga rättigheterna. Så även om du inte tycker att du inte vet vad du ska rösta på så rösta för att visa solidaritet med de som inte har samma möjlighet.

Så jag uppmanar alla att utnyttja sin rösträtt om inte annat för att stödja de mänskliga rättigheterna och de länder där den möjligheten inte finns.

RÖSTA !

På Bloggar.se: valet, politik, mänskliga rättigheter

Miniature-earth - a slideshow presenting earth

2006-09-13T20:08:00.000+02:00

Miniature-earth is a slideshow presenting earth in a way that it is easy to understand the situation of the world today. They present figures if it were only living 100 people on earth. It really makes it understandable.

Is this the world we want or should we work together for a more just world?

Other good tools to understand the world are presented by Gapminder. Google have cooperated with them to make an easy presentation with Google Gapminder 2006.

På Bloggar.se: gapminder, politics, world situation, make poverty history

Abort - kränkande av ett barns rättighet?

2006-09-13T00:51:00.000+02:00

Av: Elin

Abortfrågan är het just nu. Ska vi legalisera fri abort där det inte är lagligt? Striden för en legalisering av fri abort möter hårt motstånd även här i Sverige där vi sedan 1975 har en av världens mest liberala rättslig syn på aborträtten. Åsikterna i stugorna runtom i landet är chockerande nog delade. I många andra länder är aborträtten hårt reglerad och kvinnor som överlever en illegal abort bryter därmed mot lagen och riskerar fängelsestraff och till och med risk för dödsstraff. Varje år dör dock cirka 78 000 kvinnor världen över efter illegala och därmed allt som oftast osäkra aborter.

När man diskuterar reproduktiva rättigheter är abortfrågan obestridligen den mest kontroversiella. Frågan är hal och åsikterna många och kluvna. Abortmotståndare menar att livet börjar vid befruktningen. Och aktivister menar att det är kvinnan kropp - kvinnans val. Men vem ska bestämma över kvinnans sexualitet och kropp? Ska kvinnor ha makten över sin bördighet eller är det ett gemensamt beslut som ska beslutas av deras män, kyrkan eller samhället? Jag kan inte förundras av tanken om det hade varit tvärtom. Hade det varit samma rabalder om det var männens jobb att föda barn med all sin inbyggda pondus och beslutsförmåga?

Man vet ju att USA är ett väldigt konservativt land och en stark förespråkare vad gäller abortfrågan. De menar att man ska försvara livet från befruktning till naturlig död. Men inte när det gäller exempelvis dödsstraff. Detta lämnar ju endast rum för föreställningen att det är mindre viktigt att försvara livet när det är människor som redan lever. Förbryllande.

USA införde även 2002 en, vad de vill kalla, munkavelregel (gagrule). Den innebär indraget bistånd till frivilligorganisationer i världen som arbetar med abortfrågan.
Men hur är det i Sverige då? Vi med vår så liberala syn på abort. Antalet aborter ökar och år 2003 ökade de med 2 procent. Kan det vara så att vi här i Sverige är för liberala i den här frågan? Att vi lättar på det ansvar män ändå har för sin egen sexualitet? Ett intressant faktum är också att invandrarkvinnor utan svenskt medborgarskap inte får genomgå en abort om inte hennes fall prövas särskilt av Socialstyrelsen. Jätteliberalt.

Samtidigt så har det starka motståndet från USA, Vatikanstaten och en del muslimska länder bidragit till att många idag talar om ett bakslag i abortfrågan.
Samtidigt konstaterar RFSU:s Katarina Lindahl att ”…bilden inte är entydig, i många länder drivs kampen för en förbättrad abortlagstiftning, exempelvis El Salvador, Polen, Colombia och Brasilien.

Eftersom tillgång till säker abort inte direkt står inskrivet som en rättighet i FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna från 1948 handlar kampen vanligen om hur man tolkar konventionerna. Och naturligtvis tolkar olika kulturer detta olika, det är inte något konstigt med detta, men vad man ska komma ihåg när man skapar en åsikt utifrån FN:s allmänna förklaring är att den författades för snart 60 år sedan och då fanns inga kvinnoperspektiv. Världen förändras och det är en rimlig diskussion att se över vad man läser in i de mänskliga rättigheterna.

Jag har funderat och kontemplerat över den här frågan länge. Jag och vänner har själv genomgått en abort (man gör så mycket dumt) och det var inget som bara hände. Precis som kvinnor världen över förmodligen aldrig genomgår en abort i ont uppsåt eller för att demonstrera sin makt över sin egen kropp.

Kvinnan som varelse slutar aldrig bli förtryckt. Det är nästan tröttsamt att hon gång på gång utsätts för försök att hållas på mattan. Det är ju helt klart att kvinnan genom barnafödsel garanterat stannar hemma. Visst, här i Sverige är det ju delad barnaledighet. Men trots det så är det plånboken som bestämmer, pappa eller mamma? Pappa tjänar mer, alltså stannar mamma hemma.

För varje kvinna som av olika anledningar måste göra sig av med det lilla liv som växer inuti och sedan ägna många tankar åt vad det lilla barnet kunde ha blivit. Jag vill att vi solidariserar oss med de styrkor som driver denna fråga såsom en kvinnorätt, som också blir mitt slutgiltiga ställningstagande i den här frågan. Att driva den här kampen är dock inte riskfritt. Bör vi fokusera rättsligt i denna fråga. Om vi gör det så finns risken att man förlorar vad det huvudsakligen handlar om - rätten att bestämma om sitt eget liv och kropp, utan att vara kriminell.

Är det inte en grundläggande rättighet för ett barn att komma till den här världen efterlängtad och älskad? Men vad säger jag? Det är ju klart att alla barn som föds in till den här världen är ett resultat av fantastisk kärlek och älskog… Eller ja, nästan alla.

Källor:
Amnesty Sverige, 2006 09 02
Amnesty Sverige, 2006 09 01
Dokumentär serie 45 minuter, avsnitt: ”I väntan på döden”
Norman, Helena (2005) ”Vem ska bestämma över kvinnans kropp?” Amnesty Press 2005:2
Socialstyrelsen, 2006 09 02
Socialdepartementet, utredning framställd 2005 11 07

På Bloggar.se: abort, mänskliga rättigheter, kvinnors rätt

Frågor om barnkonventionen

2006-09-13T00:19:00.000+02:00

Av: Johan S.

Fråga:
Hur arbetar länderna som är med i FN med barnens rättigheter.

Svar:
UNICEF (United Nations Children's Fund) bildades av FN:s generalförsamling och är till för att se att varje land sköter barnkonventionen. Men det är ledningen i varje land som är skyldig att barnkonventionen efterlevs och då genom att sätta lagar som stämmer överens med konventionen.

De flesta länder har någon form av ombudsman som är specialiserad att se till så deras land följer barnkonventionen. Här i Sverige heter det BarnOmbudsmannen.

Barnombudsmannens huvudsakliga uppgifter är att:

Företräda barn och unga

Driva på genomförandet av barnkonventionen

Bevaka efterlevnaden av barnkonventionen

Information och opinionsbildning

Kunskapsinhämtning, forskning och statistik

Internationellt kunskapsutbyte kring barnkonventionen

Källa: BO

Alla länder som skrivit på konventionen har skyldighet att rapportera var 5:e år vad de har åstadkommit den senaste tiden. Sverige ska lämna in sin redovisning till FN:s barnrättskommitté i januari nästa år.

Hur varje land arbetar med barns rättigheter beror på vilka problem som är störst. Sverige arbetar t.ex med miljön i skolan, säkerhet på Internet, bli bättre att lyssna på barns åsikter mm. Indien kanske arbetar mot barnarbete och hemlösa barn, Afrika mot svält och barnsoldater.

Alla länder är skyldiga att hjälpa varandra och inte bara sina barn. Det kan vara indirekt som att inte sälja vapen till länder som har barnsoldater eller inte importera från fabriker som använder barn som slavar.

Det är varje människas skyldighet att rapportera om rättigheterna inte efterlevs. Vem som helst kan skriva brev till FN om dom inte tycker att landet sköter konventionen. Rädda Barnen eller andra organisationer för barn kan också meddela när dom inte tycker att konventionen funkar. Konsekvenserna kan då bli att barnrättskommitén kan ha ett specialmöte med ansvarigt land när det behövs om problemet.

Fråga:
Är det något land som brutit mot barnkonventionen och vad fick det för påföljder?

Svar:
Alla länder förutom USA och Somalia är med i konventionen och det är nästan omöjligt att alla följer vad dom lovat.

De påföljder man får om man inte följt konventionen är kritik från FN och får förslag på hur landet kan förbättra det som inte gick bra, straffet som blir är dålig publicitet för landet och möjliga påtryckningar från resten av världen. Det funkar tydligen ganska bra med sådan kritik för vissa länder har efteråt förbättrat lagar som behövdes. Självklart vill inga länder vara dom som behandlar barn illa så då gör dom sitt bästa.

Sverige själva har fått kritik, när det gäller ungdomar som har ätstörningar och haft självmordstankar bör få bättre hjälp och förbud mot barnäktenskap även ska gälla utländska medborgare.

Slutsats:
Jag tycker att det är väldigt bra att så många skrivit under konventionen, det visar hur viktig den konventionen är men att den inte efterföljs i alla länder beror på vad regeringar, presidenter och andra ledare prioriterar eller kan göra själva. Att USA inte skrivit på tycker jag är ganska märkligt, de som är så stora borde föregå med gott exempel. Men eftersom konsekvenserna är så klena tycker jag att man borde straffas lite hårdare, genom att dra in på bistånd, inga affärer med landet eller andra tänkbara straff. Problemen kan ju också förvärras då om landet inte ändrar sig, genom att det blir större problem för dom som är beroende av pengar från andra länder. Självklart är det upp till oss vuxna och barnen själva att se till att barn runt om kring får det dom behöver.

Tack vare frivilliga organisationer som är ute på fältet i Afrika, Libanon eller andra behövande länder får dom barnen som behöver hjälpen det lite bättre. Media är ett mycket bra redskap att nå ut till hela världen, både för att rikta kritik till länder som inte följer konventionen eller för att t.ex få alla att hjälpa där det behövs med pengar eller medhjälpare.

Källor:
Regeringskansliets lättlästa version
Fakta om barns rättigheter
Tidningen om barns rättigheter
FN:s bakgrundsinformation
Ett Sverige för barn
Barnombudsmannen

På Bloggar.se: barns rättigheter, barnkonventionen

Jonatan Lundkvist intervjuad av Global Voices

2006-09-08T08:35:00.000+02:00

Jonatan Lundkvist har varit i Iran och studerat bloggar. Global voices har nu intervjuat honom om hans erfarenheter. Han tillbringade mycket tid på internetkaféer där han lärde känna iranier och tog reda bland annat på hur de hanterade censuren.

Han berättar att han var väldigt försiktig i sitt möte med Iran och med tanke på att Dr. Jahanbagloo blev arresterad ett par dagar efter att han kom till Iran så förstår man hans försiktighet.

På Bloggar.se: global voices, blogg, Iran

Prisoners of war

2006-09-07T15:53:00.000+02:00

The Nobel Foundation has made some educational games. Prisoners of war is about Human rights and Geneva Convention. In the game you learn alot and gain information about Henri Dunant who founded International Committee of the Red Cross. The Geneva Convention was the result of his work.

På Bloggar.se: nobel, geneva convention, human rights, games, prisoners

Kursdeltagare kommenterar Darfur-problematik...

2006-09-07T12:10:00.000+02:00

En av kursdeltagarna har en bra reflektion om problematiken i Darfur.

Konflikten i Sudan liksom alla sådana konflikter kan iakttas från två sidor: på ena sida de aspekter som skapar synliga ansiktet av konflikten själv ; både etniska och religiösa strider, och på den andra sidan de stora makternas ekonomiska intressen som utnyttjar annars lösbara problem genom att främja naturliga skillnader som förekommer när människor av olika ursprung lever tillsammans i samma samhälle. Enligt Karl Johann Gardell (2005) "Darfurkrisen är bara den senaste i en lång rad konflikter som skakat den heterogena sudaniska statbildningen sedan självständigheter från Storbritannien 1956" I citatet ovan, skulle jag vilja lägga speciellt märke till ordet statbildningen därför att detta ord gör oss engagera i en helt intressant analys som sysslar med begreppet staten och de olika åsikter som konflikters deltagare har på den. På så sätt kunde också uppfattas de olika sätt på vilka de ser demokratin då det finns en olöslig anknytning mellan de två begreppen. denna fråga skulle också tjänstgöra som en väg som leder till en bättre och mycket djupare förståelse om mänskliga rättiheters situation.

Angående frågan om att FNs trupper måste komma eller inte måste komma in i landet, trots att jag inte tror att det är en slutgiltig lösning till konflikten, måste de komma. Tyvärr kommer de alltid för sent. - Moussa

Dina tankar är klart intressanta och det är nog så att det är minst två sidor som är involverade. Din reflektion tydliggör att det som ur ett perspektiv kan vara en enkel lösning ur ett annat perspektiv kan snarare skapa fler problem än att lösa problemet. Dessutom pekar du också på en svaghet i FNs aktioner att de kanske borde arbeta mer förebyggande än att komma in i efterhand.

På Bloggar.se: mänskliga rättigheter, FN, darfur, sudan

Kofi Annan kritiserar Sudan när de förvisar afrikanska fredsstyrkor

2006-09-05T15:08:00.000+02:00

Otryggheten i Darfur ökar när regimen i Sudan förvisar fredssstyrkor ut ur landet. International Herald rapporterar att Kofi Annan kritiserar regimens agerande.

"The international community has been feeding about 3 million people in camps and if we have to leave because of lack of security, lack of access to the people then what happens? The government will have to assume responsibility for doing this and if it doesn't succeed, it will have lots of questions to answer before the rest of the world," he said.

"I've always said that international forces will go there to help the Sudanese people, to help the government protect the people. We're not going to invade," said Annan.

Fredsstyrkor är viktiga vittnen så att inte folkmord sker och går obemärkt förbi. Två miljoner lever i flyktinglägren som Afrikanska unionens fredstyrkor bevakar. Tanken vara att FN skulle skicka fredsstyrkor dit för att avlösa. Nu hindrar regimen och vill skicka dit sina egna styrkor.

What is the government doing?
It admits mobilising "self-defence militias" following rebel attacks but denies any links to the Janjaweed, accused of trying to "cleanse" black Africans from large swathes of territory.

Refugees from Darfur say that following air raids by government aircraft, the Janjaweed ride into villages on horses and camels, slaughtering men, raping women and stealing whatever they can find.

Many women report being abducted by the Janjaweed and held as sex slaves for more than a week before being released.

Human rights groups, the US Congress and the former US Secretary of State Colin Powell all said that genocide was taking place - though a UN investigation team sent to Sudan said that while war crimes had been committed, there had been no intent to commit genocide.
Via: BBC News

På Bloggar.se: darfur, human rights, mänskliga rättigheter, sudan

EU varnar Turkiet för att inte följa mänskliga rättigheter

2006-09-05T01:30:00.000+02:00

Times Online berättar att Turkiet får hård kritik gällande mänskliga rättigheter och att det kan komma att delvis begränsa Turkiets medlemskap i EU.

Det handlar om att man inte har genomför reformer tillräckligt fort. Fortfarande förföljs kurdiska försvarare av mänskliga rättigheter. Yttrandefrihetern i Turkiet måste bli mycket mindre begränsad.

Samtidigt läser jag om hur Stockholm City kryper till korset för Turkiska föreningen när en av deras kolumnister går hårt åt Turkiets starke man Atatürk. Enligt henne så skulle Kemal Atatürk ha inspirerat Hitler genom folkmord.

Frågan om yttrandefrihet kontra respekt för andras kulturer gör sig allt oftare påmind. Det såg vi ju inte minst i uppståndelse som Muhammedbilderna skapade. Det här är en diskussion som vi bör föra i ljuset av att vissa regimer inte tillåter människor att säga sin mening. Att värna yttrandefriheten är enormt viktigt, men samtidigt så är respekten för varandras religioner och kulturer också viktig.

Frågan är vad som väger tyngst?

Uppdatering: Sakine skriver på sin blogg om orättvisan att hennes kolumn har tagits bort. Där samlar hon också på andra som har skrivit om den här inskränkningen i yttrandefriheten.

Uppdatering 2: Det verkar som Sakine blev tvungen att ta bort sitt blogginlägg efter påtryckningar. Läs mer hos Journalisten.

På Bloggar.se: turkiet, mänskliga rättigheter, eu, politik, samhälle

Blogday - a day to reach out to the world

2006-08-31T09:37:00.000+02:00

Today is Blogday and we all reach out to meet new friends globally. I have already a few and with blogday maybe i can find some more.

This is Zimbabwe - it is a blog about a civic movement to reach democracy in Zimbabve. "Sokwanele - Zvakwana is a peoples' movement, embracing supporters of all pro-democratic political parties, civic organizations and institutions in Zimbabwe. Sokwanele and Zvakwana both mean 'enough is enough' in the vernacular." In one post they describe how sattelite pictures renders Mugabes way to remove peoples their homes.

Incorporated subversion - is the blog of James Farmer who started Edublogs one year ago. I learned of this man from a friend i have in Singapore. Anol who writes Soulsoup, which surpricingly is up and running again.

Ghanaian Al-hassan - Kyle Baptista has written of his stay and work in Ghana for Engineers without borders. Interesting readings about his life in Ghana. Even though he just went home there are other ewb´s out there and they are often blogging about their experiences. So look for them as they do a tremendous work and when they write its interesting.

ENO Treeplantingday - ENO is a global online network for schools to make people aware of environmental issues. Every year they make an event of the international day of peace. Schools all over the world plant a tree for the environment and for world peace. A worthy cause i encourage every school to take part in. You don´t have to join ENO to take part in this, but i also think that there is so much in ENO you really should consider it. There are free lessonplans and a global network with friends.

Uganda Confligt Action Network - "The Uganda Conflict Action Network (Uganda-CAN) is a grassroots campaign of citizens working, through awareness building and advocacy to end the 20-year war in northern Uganda." All over the world there are groups fighting for peace and i am still curious why there are so many conflicts. We are all humans why don´t we work together for a better world for everyone. We have so much to win by cooperate instead of fighting each other.

På Bloggar.se: blogday, bloggosfären, global voices, environment, peace

FN-konvention om rättigheter för personer med funktionshinder

2006-08-30T07:44:00.000+02:00

En ny konvention har antagits i helgen som förstärker funktionshindrades skydd. Konventionen syftar till at stärka funktionshindrades rättigheter och siktar främst in sig på diskriminering.

Efter fem års aktiva förhandlingar i FN kunde samtliga medlemsländer i helgen enas om texten i handikappkonventionen.

Sverige tillhör de länder som varit drivande i arbetet med konventionen.
Internationella handikapprörelsen och företrädare för olika organisationer har varit delaktiga i hela förhandlingen, vilket är en viktig garanti för innehållet i konventionen.

- Jag ser detta som en fantastisk framgång för vårt arbete, säger socialminister Berit Andnor.

Funktionshindrade ska ges samma ekonomiska, politiska och sociala rättigheter som andra. Det är ett steg mot en värld för alla. Tillgänglighet är en viktig fråga och att inga ska utestängas från samhället.

Via: Newsmachine

På Bloggar.se: mänskliga rättigheter, konvention, funktionshinder, demokrati

Kina kritiseras i DN när det gäller mänskliga rättigheter

2006-08-28T13:48:00.000+02:00

I "Hårdare straff i Kina" skriver Torbjörn Peterson om hur kinas regim har skruvat upp sin bestraffning när det gäller kritiker gällande mänskliga rättigheter i Kina. Regimen slår ner hårt på akademiker, advokater eller andra som försöker värna de mänskliga rättigheterna. Dessutom greps för en vecka sedan Kinas för närvarande mest kände advokat Gao Zhisheng, som försvarat bland annat Falun Gong-anhängare, utan annan orsak än som misstänkt för "kriminell verksamhet". Kina behöver nog vara litet mer öppen till dessa frågor eftersom de ska hålla ett OS om två år. Världssamfundet behöver reagera starkare.

- Jag kan inte begripa varför Gao greps. Jag känner honom, det kan inte finnas någon rimlig anledning. Nyckelproblemet är att folk numera grips utan att någon orsak behöver anges. Därför är situationen allvarligare än tidigare. Om polisen kan ta vem som helst utan anledning, då bryter de mot lagen, säger Xu Youyu.

---

- Vi akademiker i Kina hoppas inte så mycket på internationella reaktioner, eller på att omvärlden skulle kunna förändra situationen i Kina, säger Xu. Kinas ekonomi växer med tio procent om året och utländska företag tjänar mycket pengar på sin närvaro i landet. Kina kan "köpa" omvärldens okritiska hållning.

Det är skrämmande hur ekonomiska intressen får gå före ett försvar av mänskliga rättigheter. Kina skulle som helhet få en större tillväxt om det istället skulle ta till sig demokratisering och öka människors frihet. Den styrning och censurering som regimen använder sig av gynnar ett fåtal. Det är viktigt att skriva om och belysa sådana här händelser där regimer så graverande kränker de mänskliga rättigheterna.

Via: Mission XP[Appendix]

På Bloggar.se: mänskliga rättigheter, kina, politik, samhälle

Föräldrar pratar inte med sina barn om faror på Internet

2006-08-22T08:20:00.000+02:00

MSNBC skriver om en undersökning som Netsmartz har gjort där resultatet visar att föräldrar inte pratar med sina barn om farorna på Internet. Till bakgrunden ska man veta i USA rasar en debatt om DOPA (om Deleting Online Predators Act) där man vill stoppa användandet av en mängd olika communities i skolan bland annat MySpace. Lättheten och tillgängligheten till Internet har givetvis en baksida. Att stoppa hemsidor på skolor eller liknande tycker jag att arbeta i fel ände även om det kan sätta stopp för en del av problematiken. Det gäller ju att använda det positiva i att skaffa nätverk och information via dessa.

Samtidigt är det otroligt viktigt att man som förälder är medveten om riskerna med att vara ute på Internet och samtala med sitt barn eller ungdom om hur de ska göra för att vara säkra och trygga på Internet. Medierådet har en bra sida med tio råd till föräldar när det gäller barn och Internet.

ECPAT arbetar för att stoppa barnpornografi eller andra oegentligheter mot barn och har en pågående undersökning om vilka som anses ha störst ansvar för barns kunskaper om faror på Internet. I skrivande stund så anser 85% att det är föräldrarnas ansvar. Det är litet skrämmande att det ändå verkar som om föräldrar pratar väldigt litet om just det här.

På Bloggar.se: ecpat, internetsäkerhet, intenet, DOPA

Barnombudsmannen anordnar kurs om barns rättigheter

2006-08-19T20:47:00.000+02:00

Med SIDA som uppdragsgivare har Barnombudsmannen anordnat en kurs om barns rättigheter med fokus på demokrati, hälsa och HIV/Aids-frågor för deltagare ifrån Afrika. Deltagarna kommer från olika länder i Afrika och kursen pågår i flera veckor. Kursdeltagarna arbetar i offentlig eller frivillig verksam i sina hemländer riktad mot barn.

Tanken är att de med inspiration från andras erfarenhet ska genomföra förändringsarbete i sina hemländer. Föredragshållare från Storbrittanien, Uganda och Sverige kommer att hålla i det hela.

Läs mer hos Barnombudsmannen

På Bloggar.se: mänskliga rättigheter, barns rättigheter, barn, utbildning

Kursen Mänskliga rättigheter startar

2006-08-15T08:51:00.000+02:00

Vi har nu kommit igång med kursen och det ska bli spännande att se var alla kursdeltagares olika projekt kommer att leda till. Här på bloggen kommer vi att samla deltagarnas erfarenheter och vi kommer att publicera en del av projekten.

Tanken med kursbloggen är att i slutändan vara en bra samlingsplats för Mänskliga Rättigheter. Här hoppas jag att vi kan dela med oss av de kunskaper som vi har tillägnat oss. Givetvis kommer vi också ha många åsikter där du som läsare är välkommen att dela med dig av dina åsikter via kommentarerna.

Vi har ju sett mänskliga rättigheter komma upp allt oftare i media och det kommer vi också att följa under kursens gång. Vi kommer att följa både lokalt och globalt hur mänskliga rättigheter tas till vara på eller överträds. Det kan vara i det stora som konflikten Palestina/Israel eller i smått som mobbing på en skola.

På Bloggar.se: mänskliga rättigheter, human rights, utbildning, undervisning, kurs

Mat är en mänsklig rättighet

2006-06-29T08:41:00.000+02:00

Food
Originally uploaded by paradox66.

I olika delar av världen så har vi matkulturer som ser olika ut. Vi lär oss massor från varandra och har gjort i alla tider. Vi tar till oss olika smaker där vi lär oss om varandra. Mat är ett sätt att möta nya kulturer.

Det finns massor av människor världen över som inte har mat för dagen. Vi bör arbeta för färre orättvisor i världen.

Despite the fact that the right to food is recognized directly or indirectly by all countries in the world, hunger, whether caused by war, drought, natural disaster or poverty, continues to cause widespread suffering. And poverty, one of the causes of hunger, is also a consequence of it.

Focus Food från FN

Mänskliga rättigheter

2006-03-15T23:53:00.000+01:00

Varje dag begås det brott mot de mänskliga rättigheterna. Vi kan inte längre stillasittande och se på när människor torteras och behandlas som djur.